Lulle Ellboj 1944-1946 - Time for jump

Svensk jazz har vuxit till en riktigt stor grej för mig, just för att den både är svängig och snyggt amerikaniserad, men har ändå en fot i den svenska musikaliska myllan. Dom mest kända namnen är ju då Lars Gullin, Thore Ehrling, Harry Arnold, Arne Domnérus och Rolf Ericson, men det finns många musiker och orkesterledare som passerad revy under de glada åren på 40- och 50-talet. En av dom är Rune "Lulle" Ellboj, född 1911, som var en stor del i Stockholms jazzliv under krigsåren. Han hade ett populärt storband mellan 1943 till 1947 som var engagerad på Vinterpalatset på Norra Bantorget i Stockholm. Så jag var riktigt glad när jag på Sundsvalls skivmässa för ett par år sen hittade denna fina CD med Lulle för endast 5 kronor. Skivan är dessutom utgiven av Lars Westins lysande bolag Dragon Records.

I bandet finns kända namn som Gösta Theselius (som också arrangerat låtarna), Arne Domnerus, Rolf Ericson och Zilas Görling. Alltså gräddan av svenskt jazzliv. Musiken på denna skiva är influerad rätt mycket av den nya jazzen som kom från USA, som spelades av band som Stan Kenton eller Boyd Raeburn. Och i alla fall det sistnämnda fallet är det inte den sämsta influensen. Den är klassisk och svängig för att sen bli oförutsägbar och spännande i flera låtar, med udda solo går sina egna vägar och spännande melodier.

Dessutom är den till största delen inspelad live från olika spelningar på Vinterpalatset mellan 1944 och 1946.
Bäst tycker jag att tredje låtens "Hot gravy" är med ett riktigt bra tenorsolo av Gösta Theselius. Den är klassisk storbandsjazz som flyter och svänger enormt. Samma med låten "Liza" där Rolf Ericson och Nisse Skoog gör riktigt bra trumpetsolon.
Plattan har några sänkare, som dom rätt sega "Number 19" och "Song of the Volga boatmen". Samspelet mellan pianisten Rolf Larsson och gitarristen Nils-Erik Sandell i "It´s only a papermoon" ligger långt ifrån den Nat King Cole Trio som man försöker efterlikna.
     Men totalt sett, trots några få skavanker, är detta ändå en riktigt bra svensk storbandsplatta som både överraskar och känns traditionell på en och samma gång. Den innehåller några av svensk jazz största namn och dom gör några av sina bästa insatser här.

Detta band upplöstes 1947 och Ellboj ledde mindre orkestrar i folkparkerna. Men snart föll namnet Lulle Ellboj i total glömska och han dog 1960, endast 49 år gammal. Tragiskt för en storbandsledare som gjorde mycket för svensk jazz och som gjorde lysande inspelningar med dom bästa musikerna.

Jag har inte lyckats hitta någonting på Youtube, eller någon annanstans med för den delen, från denna platta. Men så att ni ska få en liten hum om hur Lulle Ellbojs orkester kunde låta så ska jag ändå bjuda er på de två låtar som fanns med denne orkesterledare, "It's love love love", som sjungs av brittiska sångerskan Diana Miller, samt "Consuela (The echo of a serenade)", som sjungs av Carl Holmberg.