Susanna Hoffs - When you're a boy

Idag fick jag frågan på jobbet vilken min favoritskiva var och mitt svar var lika självklart som alltid. För det har sen jag hörde den första gången varit så självklart. Och ni som läst min text i menyraden om världens bästa skivor vet redan vilken jag talar om, men jag har inte skrivit någon riktig text om den. Så jag kände att det är dags nu, att blotta Susanna Hoffs fantastiska "When you're a boy" från 1991. Och jag ska försöka att koncentrera mig på det viktiga i det här fallet, musiken, för jag står för att hon är en av de vackraste och sötaste kvinnor jag någonsin har sett!

Susanna Hoffs är förstås sångerskan i The Bangles, som splittrades 1990 och därefter så gjorde Susanna en soloplatta året efter, med samma producent som The Bangles senaste plattor, David Kahne. Idag är det ungefär ingen som minns den plattan, för den blev verkligen ingen succé och det gör "When you're a boy" inte bara till världens bästa platta utan också världens mest underskattade platta någonsin. Visst, man kan ju säga att den inte skiljer sig något nämnvärt ljudmässigt det som The Bangles gjorde. Tittar man dessutom på 1991, hur det året såg ut, med mycket powerrockballader, den allt tyngre hårdrocken som knackade på, en ny dansmusik som spelades allt mer och en evigt trånande Bryan Adams högst upp hela hösten så kanske det kan vara en förklaring. Men jösses, lyssna på detta och försök att inte charmas av detta stycke mästerliga poppärla. För det är just vad man kan beskriva detta som. "When you're a boy" innehåller Susanna Hoffs väna och sköna röst till en lätt 60-talsdoftande ljudbild och underbara små poppärlor med fyndiga texter. Men där The Bangles 60-talsproduktion just var en ren tripp i 80-talsklädsel till tjejpopen 20 år tillbaka, och det var ju lysande på sitt sätt inte ett tu tal om det, så är den här skivan ändå mer personlig i sin stil. Den är gjord mer för en solotjej och texterna känns mer personliga än med The Bangles.

När jag 1991 hörde första singeln "My side of the bed" första gången så föll jag som en fura direkt och sprang som en skållad råtta till Skivbutiken, Sundsvall stora skivaffär då för nya skivor, och köpte singeln.

För hur lysande och kärleksfull är inte inledande textraden:
"I want to show you the picture I drew
When I was on the phone talking to you
I made a heart and I colored it red
'Cause I want you here on my side of the bed"

När plattan kom så bar det ner igen och av någon anledning köpte jag kassettversionen, som jag dock har kvar än, fast jag sen ett bra tag tillbaka uppdaterat mig med vinylversionen. Och jag lyssnade på kassetten om och om och om igen och lät mig charmas varje gång. För detta är ren och vacker pop. Man känner ensamheten i den lite stundtals vemodiga "It's lonely out here" eller förförs av den mjuka balladen "Unconditional love". För att inte tala om den riktigt lysande versionen av David Bowies "Boys keep swinging". Lyssna också på den häftiga popbängan "Only love", en av plattans riktiga höjdpunkter! Jag har ännu inte hittat någon annan platta som varit mysigare och bättre än så här under mina 30 år som samlare, men jag förstår också att vi är en rätt exklusiv skara som har den som favoritplatta.
     Det tog hela fem år innan Susanna Hoffs släppte en ny platta, den självbetitlade plattan från 1996 med den lysande Lightning Seeds-covern "All i want", också en mycket bra och rekommenderbar platta, även om den förstås inte kommer upp i samma nivå som den här.
     Det tog också ytterligare sju år innan The Bangles återförenades med plattan "Doll revolution", en platta jag ännu inte har än, men singlarna skvallrade om något riktigt lovande!

Så, då har jag förklarat min kärlek till världens bästa platta en gång för alla. Susanna har en av världens mysigaste och bästa sångröster och kan charma vilken ljudbild som helst med den. Den här plattan "When you're a boy" är ett stort bevis på det, for som sagt, jag tror inte det blir bättre än så här...