George Michael - ännu en förlorad röst

2016 slutade lika tragiskt som det började. Vi förlorade en av musikvärldens stora genier, vilket egentligen har varit problemet hela året. Många har talat om någon sorts förbannelse över året, men om man tänker efter så är ju många av de som har dött i år artister med ett tämligen hårt leverne bakom sig och när de nu kommer i övre ålder så börjar detta att ge avtryck i kroppen.

George Michael var en artist med en rätt stor drogbakgrund, men framför allt var han en artist med en fantastisk musikalisk känsla! Hans röst var en av kanske popvärldens bästa, skör och känslig, men ändå stor. Hans förmåga att skapa galanta pophits var enorm, liksom hans förmåga att ställa upp för viktiga saker. Liksom många andra artister som har gått bort detta år, som Prince och David Bowie, så vågade han också gå sin egen väg, vilket nästan hela 90-talet är ett bevis på. När detta decennium startade, 1990, så valde han, efter sina tämligen sexfixerade år på 80-talet att gå in i mörkret och meddelade att han nu inte skulle visa sig mer i någon video eller på omslag eller dylikt utan bara låta musiken tala. Det var förstås något som väldigt få vågade göra i rockvideons och ytlighetens tidevarv. Att till "Praying for time" i stort sätt bara ha en svart bakgrund med texten som vevades var en väldigt udda sak på sin tid!

Jag gillar George Michaels musik, även om det förstås finns låtar som jag heller lyssnar på än andra, om man säger så. Jag var som ung ingen jättefan av Wham, de gjorde en del bra låtar, men många av dessa upptäckte jag år efter deras splittrande. Men jag har skrivit en gång förut om
Wham, "Freedom" från 1984, som var den allra första singeln jag hade i min ägo. "Wake me up before you go-go" bara orkar jag inte nämna, för då som nu så tyckte jag att den var oerhört sönderspelad. Men låtar som "Everything she wants", "I'm your man", "Where did your heart go" och framför allt sommarstänkaren "The edge of heaven" är lysande 80-talspärlor!
     Jag gillade aldrig "I want your sex", "One more try" och "Faith", kanske för att dessa var rätt ointressanta som hits i mina ögon att betrakta. Jag har med åren lärt mig att acceptera dom mer, men det finns enligt mig långt bättre George Michael-hits.

Däremot när den svala, mystiska och spännande "Father figure" kom, eller jazzpärlan "Kissing a fool" eller den enormt skönt dansanta "Monkey", så föll jag direkt. Dessa är idag grymt bortglömda hitlåtar är för mig några av 80-talets skönaste hits! "Praying for time" och "Freedom ´90" var märkliga låtar som sagt, men

otroligt snyggt gjorda. Produktionen i "Praying for time", den sugande och svala ljudbilden i låten, är helt enorm!
     Min absoluta favorit är dock danskaskaden "Too funky" där pianoriffet i början verkligen är ett enormt snyggt sätt att formligen kasta lyssnaren in i en dansorgie och en riktigt snygg produktion!
     1996 års platta "Older", när George Michael lite mer började visa sig utåt igen, är en riktigt vacker och snygg platta och kanske min favorit av George Michaels plattor. För vem kan motstå den mystiska singeln "Jesus to a child", som nästan kan ses som en sorts fortsättning, musikmässigt, till klassikern "Careless whisper"? Eller den funkiga uppföljaren "Fast love"?

Sen tappade jag lite koll på George Michaels musik under 90-talets slut och låtar som "Flawless" och "Outside" engagerade mig inte alls på samma sätt. Det kändes som att George Michael fastnat i sin klubbliknande musik och snart valde han själv, i protest mot musikbranschen och sitt skivbolag, att sluta att ge ut skivor. Men inte förrän han åter hade gett ut ett par lysande låtar helt rätt i sin tid. För vem kunde undgå George Bush-protesten i "Shoot the dog" eller danskaskaden "Freeek", som jag vevat många gånger hemma?

Men framför allt var det hans röst, som kunde sjunga allt från klubbdisco till smäktande ballader till gospelliknande låtar till ren jazz! George Michael, hans röst och förmåga att göra snygga pophits kommer att vara mycket saknad i popvärlden!
     Precis som med Prince så har jag valt att på min Youtube-kanal att göra en topp 10 av hans allra bästa låtar, en uppgift som var väldigt svår eftersom jag där var tvungen att ta hänsyn till två karriärer, dels Wham-tiden och dels hans soloperiod, och eftersom det finns så otroligt mycket bra att hämta från! Andelen låtar som ligger precis utanför listan är gigantisk och dessa är på intet sätt dåliga på något vis, men någonstans måste man ju dra en gräns. Ni som vill se listan kan gå in på Youtube-kanalen (menyraden) och titta på filmen!

Jag har valt att hylla George Michael med några av mina favoritlåtar, alla från var sitt decennium och era av hans karriär, "Too funky", "Father figure" och "Freeek"! Tack för din röst och din musik, George Michael!