Egentligen så borde jag inte ta in den här singeln här, för detta är inte alls Whams bästa låt. "The edge of heaven" eller "Everything she wants" är långt bättre. Men den här singeln har ett stort nostalgiskt värde för mig och därför vill jag gärna låta er ta del av den. Wham! med "Freedom" var den allra första singeln jag någonsin ägde. Jag köpte den förvisso inte själv, men ändå. Min pappa var involverad i Hyresgästföreningen på 80-talet och därigenom så träffade vi idel personer som var en del av familjens bekantskapskrets då. Av ett par, vars son jag lekte mycket med då, så fick jag 1984 plötsligt en helt ny singel med ett band jag hört talas om, som hette Wham! Jag var ju rätt främmande för denna form av lagringsformat, en liten vinylsingel, men tog hem den och satte på den.
Jag tyckte väl då att låten var OK, varken mer eller mindre, men egentligen är det en rätt mesig Wham-låt, med riktigt hemskt och plastigt synthblås och en produktion som känns rätt ointressant. Refrängen och melodin är dock OK och trots allt så tycker jag inte så illa om den. Då hade jag nog aldrig behållit den.
MEN, det spelar ingen roll om låten är bristfällig rent kvalitetsmässig, vissa låtar har det där nostalgiska som ändå gör att man värdesätter singeln skyhögt, trots allt. Så är det med denna. Den är min allra första singel av de drygt 4000 jag har idag och för det har den en speciellt plats i hjärtat.
Sex år senare skulle George Michael åter söka efter friheten med en ny låt med titeln "Freedom" och för säkerhets skull tillägget "´90". Rent kvalitetsmässigt är den förstås bättre, men inte lika nostalgisk. Ibland är det märkligt att vara skivsamlare...
Videon till "Freedom" är en mer än sex minuter lång stentrist promotionvideo för bandets besök i Kina. Den tänkte jag bespara er nu utan väljer bandets framträdande i klassiska Top Of The Pops samma år. Det är ju trots allt samma låt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar