torsdag 17 juli 2014

Sommarspecial '88: Joan Jett & The Blackhearts - I hate myself for loving you

Jag har nämnt det förr, men jag kan  nämna det igen; det finns vissa somrar vars musik jag hade väldigt svårt för då och en av dom var 1988. Det här året så fylldes Sommartoppen med mer rockigare musik, en del världsmusik och mycket 60-70-tal (eftersom man ännu körde med Veckans Joker, där en gammal låt skulle testas mot dom aktuella hitsen). Jag, som gammal synth- och disconisse, var förstås inte alls lycklig. Däremot har många av dom låtar som jag inte alls gillade då vuxit för mig som vuxen och jag har idag "slutit fred" med Sator "Oh mama", framför allt Aztec Cameras "Somewhere in my heart" OCH den låt som jag förknippar med 1988. Den är ett minne från då för att jag spydde enormt mycket galla på den då, men fick höra den ideligen i radio, och för att jag idag tycker den är helhäftig! Hade någon sagt 1988 att jag 26 år senare skulle gilla den här så hade jag idiotförklarat personen. Jag talar då om Joan Jett & The Blackhearts "I hate myself for loving you", en rockdänga av samma stil som hennes totalt utnötta "I love rock 'n roll", fast mycket mycket bättre.

Låten är en sommarrocklåt som hon gjorde med rockveteranen Desmond Child som har det perfekta för att bli en sommarhit, ett partysound som man diggar hårt, en skrålrefräng som alla sjunger med i, en titel som känns lagom finurlig och igenkännlig och en melodi som gnager sig in i hjärnbarken. Normalt brukar jag inte vara så förtjust i den typen av rocklåtar, men den här har ändå en melodi som är så skön att till och med jag skulle vilja spela luftgitarr till den. Nu är det den forne Rolling Stones-gitarristen Mick Taylor som sköter instrumentet på riktigt. Att sen Joan Jett själv som artist inte alls är min grej rent musikaliskt är en annan sak. Fast hon har en annan låt som jag faktiskt gillar skarpt, från samma platta "Up your alley", balladen "Little liar". Lyssna gärna på den, men innan dess kan ni ju röja till "I hate myself for loving you" en gång till för den är på tok för bortglömd i skuggan av hennes mer sönderspelade klassiker.

B-sidan är en liveversion av låten "Love is pain", som i original finns på "I love rock 'n roll"-plattan från 1981, en låt som är OK, men passerar mig lite obemärkt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...