The Commodores - Natural high

Jag hade tänkt ta mig an en Motown-klassiker idag, en platta med ett band som jag upptäckt väldigt sent, först nu när jag börjat lyssna på 70-talsmusik som en tok. The Commodores är bandet som fostrade Lionel Richie och som var en stor del av Motowns fortsatta framgångar på 70-talet. Lionel Richie har jag tidigare sett som en bra låtskrivare, skickligt kompositör, kanonbra producent och bra sångare, varken mer eller mindre, men jag måste erkänna att sen jag började lyssna på The Commodores så har han stigit ännu mer hos mig som musiker och sångare! Det är rätt kul och udda också och se den rätt flamboyanta stil som han var klädd i då, i jämförelse med den väldigt mogna och lite tråkiga image han hade som solostjärna.
   
På sistone har jag kunnat hitta Commodores-skivor väldigt lätt och när jag var i Stockholm i höstas (2014) så var det inget undantag. På Atlas CD-börs på St Eriksgatan så hittade jag en hel del kul inklusive denna soulklassiker från 1978, The Commodores platta "Natural high". Plattan är bandets sjätte och den tredje som nådde amerikanska albumlistans första plats. Tyvärr är den här utgåvan en cutout, men sånt har aldrig hindrat mig när det gäller bra musik!

Låten som drog mest på plattan var en ballad som skulle bli en av Commodores mest kända låtar, "Three times a lady", som jag måste säga är bland det snyggaste och vackraste som någonsin kommit ur Lionel Richies penna och med bländande och avkopplande produktion signerad James Carmichael. Låten ska ha kommit till då Lionel hörde sin pappa säga till sin mamma:
"I love you. I want you. I need you. Forever".

Dessa tre kärleksord skulle alltså betyda "Three times a lady" och med åren har den blivit en av dom mest känslosamma kärleksballaderna någonsin, väl förtjänt!
Men den är förstås inte bara en platta med romantiska kärleksballader. Man kan inte annat än att älska en svängig souldiscokaskad som låten innan, "Flying high". Funkiga gitarrer har också sin plats här, som i den sköna "Such a woman", som Jason Kay i Jamiroquai förmodligen lyssnat en del på eftersom produktionen inte helt är olik den musik han gjorde senare. Lyssna också på den riktigt sköna funkkaskaden i "I like what you do"!
När jag hörde på den här så var det väldigt svårt att sitta still, för detta är en riktigt skön platta som både har ren dansant soul, funk med vissa rocktendenser och sköna ballader! Av dom Commodores-skivor jag har så får jag nog se denna som min personliga favorit!

1981 lämnade Lionel Richie Commodores och bandet har själva erkänt att det blev lite uppförsbacke därefter vilket är förståeligt. Bandet blev aldrig riktigt sig själva utan förvandlades till ett soulgäng i mängden under 80-talet, fast helt utan någon färg och nåt riktigt sväng, även om hiten "Night shift" från 1985 är riktigt snygg. Men bandet finns än, även om man nu bara är tre medlemmar med ett kompband. Den här skivan är dock ett bevis på ett band som förnyade Motowns musik en hel del och var kanske bland det bästa det bolaget hade då, i den konkurrens med andra soulbolag som Philadelphia Records som fanns. Detta är funk och soul när den är som snyggast!

Två spår har jag valt, givetvis "Three times a lady", som här är i en över 6 minuter lång liveversion från TV-programmet "Burt Sugarman's The Midnight Special". Man kan inte annat än fascineras av publikens totala engagemang och koncentration under låten. Dessutom den svängiga "Flying high".