Årets mest utnötta fraser är nog "Det konstiga året 2020" alternativt "Det hemska året 2020", men det går ju inte förneka att det finns fog för det också. Men inget virus har kunnat stoppa Skivguiden eller skivsamlingen från att uppdateras i vanlig ordning som ni har kunnat se. Det har förvisso inte varit några skivmässor eller resor som gjort att jag kunnat hitta särskilt många av dom där udda eller speciella skivorna och jag har väl varit lite bakbunden till samma 2-3 butiker i stan under året, men jag får efter omständigheterna ändå se mig som nöjd ändå med köpåret 2020 och en årslista över dom bästa fynden detta år ska det förstås bli! Någon statistik över vad jag har köpt mest under året har jag inte gjort eftersom det känns fel att göra det när jag trots allt fått nöja mig med samma fåtal affärer under året och inte kunnat samla i normal ordning. Men jag tror inte det är en direkt djärv gissning om jag säger att jazzen åter vinner över genrer som jag har köpt mest detta år. Men då så, så här har mitt samlarår 2020 sett ut i en topp 10 lista över mina bästa fynd. Med största sannolikhet känner ni igen övervägande från tidigare artiklar i år:
Två skivor delar på tionde platsen, trots att de är köpt vid två olika tillfällen under året, eftersom dom ändå kommer från samma serie och ser nästan likadana ut i utseende. CBS Jazzotheque-serie med Count Basie visar på att även stora skivbolag kan rota i arkivet och plocka fram bortglömda pärlor och ge ut dom i förstklassiga utgåvor! På dessa två dubbelalbum finns både kända och okända stycken av såväl Basies småbandsmaterial som storbandsditon!
En bortglömd sångerska idag tillsammans med jazzens elit bjuder på årets kanske mysigaste musikupplevelse. För detta är skön kvällsmusik att lyssna på när man vill slappna av eller mysa. Lee Wiley kanske inte är någon Sarah Vaughan eller Ella i röstkvalitet, men när hon har namn som bröderna Dorsey, Bunny Berigan, Eddie Condon, Fats Waller, Jess Stacy, Bud Freeman, Benny Goodman och Joe Bushkin i bakgrunden så går det inte att motstå denna billiga box med fyra CD-skivor!
8 Eldkvarn - Död stjärna (signerad) (CD)
Autografer brukar normalt inte imponera på mig, det är en namnunderskrift av en person, men om jag hittar ett signerat exemplar av en skiva så är det mer av ett kul och udda skivfynd och det var klart fallet när jag hittade detta Eldkvarn-album från 2001 på Erikshjälpen, signerat av alla medlemmarna i bandet! Att Eldkvarn sen dessutom är en av mina favoriter bland svenska band gör det hela förstås ännu roligare!
Bo Hanssons plattor är inte billiga, framför allt inte på vinyl. Därför är det extra kul när man hittar dom och när man får dom gratis, i detta fall var den en gåva av en kompis. Och "El-ahriarah" är en vacker och spännande musikupplevelse och upptäcksfärd som man inte alls vet var den ska ta vägen, men som är väldigt skön och häftig!
Tro det eller ej, men 60-talet finns väl representerad på denna lista, och normalt är detta inte ett decennium jag samlar på. Men när man hittar denna Motown-platta, där The Supremes och The Temptations åter möts i en enormt häftig och blåsig platta så kan resultatet bara bli kanonhäftigt. Detta kan vara den bästa plattan jag har med Diana Ross på, som jag normalt inte är ett jättefan av. Den fick mig trots allt att så smått öppna nya ögon för musik jag tidigare inte varit så fascinerad av. 5 Phil Collins - The Singles (3CD-box)
En av musikbranschens bästa musiker och kompositörer samlar sina bästa låtar i kronologisk ordning på en trippel-CD-box är bara det värt att hyllas. För här trängs Phil Collins alla bästa hits, "In the air tonight", "Against all odds", "Thru these walls", "Sussudio", "Easy lover", "I wish it would rain down" och så vidare och så vidare. Och när plattan är från 2016 och bara kostar en Selma så kan det inte vara annat än ett kanonfynd! Denna köpte jag för ett par veckor sen, så den har jag inte hunnit skriva om än någon annanstans. Men riktigt rekommenderbar är den för alla Phil Collins-fans!
Detta får nog anses som årets bästa jazzfynd, en riktigt fin dubbel-LP med trumpetaren Roy Eldridge i sina glansdagar. Den ena skivan innehållandes helt fantastisk småbandsswing av bästa märke och den andra skivan bara med det bästa av hans samarbete med Gene Krupas orkester. 30-talets jazz när den var som allra bäst!
Jag har nämnt några gånger hur svårt det är att hitta skivor med det idag orättvist bortglömda engelska new wave-bandet Naked Eyes, där ena halvan, Rob Fisher, senare skulle bli mer känd i bandet Climie Fisher. Men när jag till sist hittade bandets debut, med Naked Eyes mest klassiska låtar "Promises promises", "Always something there to remind me" och "Voices in my head", så visade sig vara 80-talets brittiska synthpopvåg i sitt absoluta esse! Melodierna och produktionen är helt fantastisk och detta är en riktig poppärla för alla 80-talsfans! 2 U2 - Two hearts beat as one (7"-singel)
Ett udda exemplar av en singel som inte släpptes i Sverige. Vi fick nöja oss med "Sunday bloody sunday" som singel från U2s platta "War", medan USA, England och Australien fick denna bortglömda pärla. Så när jag på Vinylstallet grävde i deras singelhög och hittade denna för 10 kronor så var det givet att jag skulle ha den. Och säljaren, som var förvånad över att singeln fanns i lågpris-singellådan, tittade på mig med finurlig min och sa: "Nu har du gjort ett riktigt fynd!" Jajemän! Och det underlättar självklart att låten är riktigt riktigt bra!
Jag började med två skivor och vinnare blir också två skivor, i detta fall för att skivorna hittades samtidigt, för samma pris, är ungefär lika kanonbra och båda värda ungefär samma sak online. För endast en femma hittade jag dessa guldgripar på second hand, värda mycket mer än en femma, och båda är från 60-talet, som jag som sagt normalt inte samlar. Aretha Franklin är en funk- och soulorgie av sällan skådat slag med ett fantastiskt blås och ös! En publik i Paris som är i eld och lågor och Aretha i toppform som till och med lyckas lyfta uttjatade Stones "Satisfaction" till nivåer jag aldrig skådat!
För någon månad sen så avled dock Spencer Davis så på något sätt känns det bra att hans bands andra platta blir årets fynd! För även om 60-talets popvärld inte attraherar mig nåt nämnvärt så är The Spencer Davis Group ett kanonband och den här fantasifulla och spännande plattan som lyckas tvina ihop olika genrer på ett naturlig sätt ett stort bevis på det!
Så, därmed kan jag lägga skivåret 2020 bakom mig, med undantag från en sista fyndredovisning för december som kommer några dagar in på det nya året. Vi får väl hoppas att 2021 blir bättre på alla sätt och vis och att det snart kan bli mässor och skivresor igen. Samt nya kanonfynd till samlingen! Därmed vill jag önska alla följare och läsare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar