Nytt i samlingen - Maj 2020

Norman Greenbaum - Spirit in the sky
Utgivningsår: 1969
Skivbolag: Reprise records
Betyg: 4/5

Jag ska medge att jag inte hade några större förväntningar på den här skivan. Jag köpte den på Vinylstallet mest för att få tag på "Spirit in the sky", som jag tycker är en grymt skön låt, både med Doctor & The Medics och i denna original. Men man kunde ju hoppas på att denna fullängdare också var åtminstone OK. Jag visade upp fyndet på en facebookgrupp och fick stående ovationer och orden att den var ju riktigt bra, även utanför den mer kända hiten!

Och folket hade faktiskt mer rätt än jag kunde ana. Detta är faktiskt en riktigt bra platta. Det kanske är ett bevis på varför Norman Greenbaum är sedd som en "one hit-wonder" för det är inte mycket hitpotential i låtarna i övrigt, men det är riktigt snyggt som ibland vandrar åt jazzrockhållet med en del Blood, Sweat & Tears-känsla men ibland åt lite rockigare singersong-writer och i det alldeles lysande slutspåret "Marcy" även fantastiskt snygga urtidssynthar. "Spirit in the sky" spelar i en egen division, den har ett grymt gung och skön stämning, men resten av plattan är också riktigt rekommenderbar, även för dom som, liksom jag, inte är helt bevandrad i 60-talets musik. Den blir klart kvar i samlingen!



J Geils Band - Love stinks
Utgivningsår: 1980
Skivbolag: EMI
Betyg: 3/5

Nej, detta är inte plattan med "Centerfold", det J Geils Band-albumet finns också här och ska bli spelad någon gång. Den här plattan (liksom Diana Ross/Supremes/Temptations-plattan längre ner) är en av ett antal plattor jag hittade för 2 kronors styck på Vinylstallet denna helg. 

Är J Geils Band ett one-hit-wonder? Jag antar att det beror på vilka kriterier man har för den epiteten, men "Centerfold" var likväl deras enda stora hit, även om bandet hade en stor publik i övrigt. J Geils Band är dock inget vanligt rockband. Det är ett band med en hel del udda idéer vad gäller låtuppbyggnad och melodier. Ett roligt band, helt enkelt, och det är lätt bli glad av att lyssna på denna platta. Man vet inte riktigt vad som väntar på nästa spår och man blir nyfiken, vilket inte gäller alla rockplattor i den här stilen. Avslutande "Till the walls come timblin' down" och "Night time" ger klart mersmak, även om det normalt inte är vad jag lägger på varje dag direkt. Jag tycker dock detta är helt OK, kul och spännande och plattan blir klart kvar i samlingen!



Diana Ross & The Supremes & The Temptations - Diana Ross & The Supremes join The Temptations
Utgivningsår: 1968
Skivbolag: Motown
Betyg: 4/5

Det har gått ganska bra precis två år sen jag skrev om TCB-sändningen av konsertmötet mellan The Tempations och The Supremes, en platta som jag inkluderade i den månadens "Månadens bästa fynd". Den plattan, "The original soundtrack from TCB", ansåg jag var överraskande bra och den här likväl. Jag är inget jättefan normalt av The Supremes, eftersom flera av deras låtar är tämligen sönderspelade, och The Tempations har jag mest hört 70-talsplattor med. 

Den här plattan är till att rida på vågen och sammanfalla med TCB-konserten och den är kanske bland det bästa i albumväg jag har hört med Diana Ross och The Supremes. Stråkarna är underbart sköna och banden lyckas sammanstämma på ett riktig bra sätt vokalmässigt. Jag har ju hört "Ain't no mountain high enough", ett flertal gånger, men eftersom jag normalt inte är totalsåld på 60-talssoul så har jag aldrig brytt mig så mycket om den, men här slog det mig likväl vad otroligt bra den låten var! Jag vet, jag reagerar långsammare än alla andra. Min andel Motown-plattor från 60-talet är inte direkt jättestor, men denna kan vara den bästa av sin sort som jag någonsin har hört, relaxande, snygg, smeksam och välgjord! Skivan blir klart kvar i samlingen!



Classix Nouveaux - Forever and a day
Utgivningsår: 1983
Skivbolag: Liberty
B-sida: Switch

Många new wave-synthband har passerat min väg genom åren och övervägande av dom har fått minst ett klart godkänt. Men ett band som jag lite fått kämpa innan jag till sist på senare år har börjat få upp ögonen för dom är Classix Nouveaux. Man kan väl inte säga att det här bandet är det mest kommersiella bandet i genren och den flintskallige sångaren Sal Solo har väl en rätt speciell image. Fast jag har ett par plattor med dom som jag införskaffade för några år sen som jag ska plöja igenom och som troligen då kommer att dyka upp här.

Den här singeln tillhör bland det sista bandet släppte innan man splittrades två år senare och den glömdes tämligen bort på de brittiska öarna, vilket är rätt orättvist. "Forever and a day" är inte dåligt alls utan en snygg new wave-låt, även om den inte är det mest synthpop-aktiga bandet har gjort. Alex Sadkin, som bland annat jobbade med Duran Duran och Thompson Twins runt denna tid, har proddat och det har då gjort att det låter mer vanlig pop om bandet, vilket kanske var en av anledningarna till att Classix Nouveaux's tredje och sista platta floppade. Men det är ändå en bra melodi och skön 80-talsproduktion utan tvekan och ger klart mersmak för Classix Nouveaux övriga singlar!



Starpoint - Breakout
Utgivningsår: 1984
Skivbolag: Electra
B-sida: It's all yours

Snygg 80-tals soul från ett band som hade många hits på amerikanska R & B-listan, men aldrig nådde riktigt utanför den och därför aldrig blev stora i andra delar av världen. Ändå var det flera av producenteliten som var involverade i dom under deras drygt tio-åriga karriär, Jimmy Jam & Terry Lewis, Teddy Riley, Chic's Benard Edward med flera. 

Detta är väl inte heller deras mest kända och största låt direkt, men det är ändå riktigt snygg och skön soulfunk. Producenten här är Lionel Job, som bland annat jobbat med Atlantic Starr och The (Detroit) Spinners och det är slickat och bra med härligt discogroove. Inte den bästa refrängen kanske, men det vägs upp av att det är härligt laid back som 80-talssoul kan vara! Jag ser klart fram emot mer Starpoint i samlingen i framtiden!