Rupert Hine - en spännande producent är borta

Rupert Hine - Immunity
Utgivningsår: 1981
Skivbolag: A & M records
Betyg: 4/5
För ett antal år sen så satt jag och lyssnade igenom ett par avsnitt från 1981 av radioprogrammet Eldorado som jag hade kommit över. Som vanligt vad gäller Kjell Alinges program fylld med ny, spännande och kittlande musik, nya namn som man blir sugen på att kolla upp mer. Jag har sagt det förr men Eldorado är nog en av de radioprogram som gett mig mest musikalisk inspiration. Plötsligt spelas en spännande och mystisk synthlåt upp som jag aldrig hört förr och jag går i backen direkt. Detta var bara så VACKERT och SNYGGT! Låten var Rupert Hines "I hang on to my vertigo" och sen den dagen så blev jag såld på denne engelsmans musik.

För ett par dagar sen avled Rupert Hine i en

ålder av 72 år så detta är både en recension av en av mina favoritplattor med honom samt även en sorts hyllning till en producent som omfamnade synthmusiken och samtidigt lät den ta egna experimenterande vägar. För Rupert Hine, född 1947 i London, var inte bara musiker och gav ut egna plattor. Han producerade också många andra artister. Bland de artister och alster som han har satt sitt musikaliska signum på finns:
- Howard Jones 80-talsalbum "The human's lib", "Dream into action" och "Action replay".
- The Fixx samtliga 80-talsalbum.
- Thompson Twins "Closer to the bone" 1987.
- Ett flertal spår på Tina Turners 80-tals plattor.
- Stevie Nicks "The other side of the mirror" 1989.
- Saga
- Chris De Burgh
- Bob Geldof
- Jona Lewie
- Rush
...och många många fler.
I Sverige är han dock känd för den stora massan för främst en enda sak; "den där okända som komponerade signaturen för programmet Eldorado". För Sveriges Radio lyckades få Rupert Hine att specialkomponera den signatur som från 1983 blev synonymt med programmet i ett drygt decennium. Dessutom spelades alltså Hines låtar flitigt i Eldorado och därmed fastnade jag för hans musik. Förutom den här plattan kan jag också rekommendera plattorna "Waving not drowning" (1982) och "The wildest wish to fly" (1983).

"Immunty" är ingen vanlig synthpop-platta. Den är för den som vars synthpopvärld främst är OMD, Depeche Mode eller Erasure en väldigt svår och speciell platta. Den är väldigt experimentell och man vet inte alls från den ena låten till den andra, eller ens den ena tonen till den andra, vad som kommer härnäst. Samtidigt är det gjort så otroligt proffsigt och spännande att man stannar till och lyssnar vad som kommer för det är gjort med en sån entusiasm och sånt intresse att det smittar av sig. Normalt är svår musik inte min specialitet, men den här är vacker, rofylld och kittlande att lyssna på. Lite som en electro-musikal stundtals. Så med dessa ord om en av Rupert Hines mästerverk "Immunity" så vill jag tacka Rupert för det han har gett musikbranschen och må han vila i frid!