expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

fredag 27 december 2019

Dom bästa skivfynden 2019

2019 har varit ett väldigt intressant och speciellt skivår ur många synvinklar. Om vi ska ta det mindre bra först så har det totalt varit mindre köp av fullängdsskivor än andra år. Mycket är för att folk har börjat inse värdet på vinylskivor säljer dom på Tradera eller dylikt, går till sin närmaste skivaffär och försöker få en slant för dom eller till och med behåller dom när dom nu är populära igen. Dom som blir förlorare då är second hand-butikerna som mest får dyngan ingen egentligen vill ha. Hösten har varit en liten lågvattenperiod vad gäller skivköp på second hand och där olika former av mässor som Sundsvalls Skivmässa, Sundsvalls Spel- och Skivmarknad och Megaloppisarna i Nordikhallen samt Vinylstallet räddat. Vinylens renässans sedan flera år tillbaka har både för- och nackdelar.

Däremot har det varit uppåt igen för en del saker jag har haft svårt att hitta i flera år, som intressanta vinylsinglar. Hösten har varit en alldeles lysande period för singlar och EPn av alla sorter, jazz, schlager, 80-tal, 70-tal, soul med mera. Det kommer också att märkas i toppen här på årslistan.
Dessutom har det under ett flertal år varit svårt att hitta intressanta synthpopplattor från 80-talet till ett vettigt pris, men även där har det varit en uppgång jäntemot tidigare år. 
Det har också varit ännu ett GIGANTISKT år för CD-skivor, som verkligen kämpar i motvind just nu. Under tre tillfällen nästan i rad så på sommaren-sensommaren så hade jag förmånen att få CD-skivor gratis av vänner, bekanta och en skivloppis som gav bort dom. 

Den i år tioårsjubilerade "Stafrins Skivguide" har under 2019 ändrat utseende och nått nya läsare och besökare och i vanlig ordning vill jag förstås bjuda på vad som varit bäst under året. Denna årslista över dom bästa fynden över året som gått har sett olika ut. Förra året fokuserade jag bara på vinnaren, men då övervägande av årets kandidater på ett eller annat sätt förekommit på bloggen under året och vinnaren dessutom så småningom kommer att få en egen artikel under etiketten "Kultstämplat" så väljer jag att i år visa hela top 10 listan, som så småningom också kommer att visas i filmformat på min Youtube-kanal!

10 Jacksons - Live! (1981)
Bröderna Jackson hade kul på scenen en kväll 1981 inför en entusiastisk publik där Michael Jackson höll hov och dom andra bröderna nästan hamnade totalt i skymundan. Mest promotades Michaels då ett par år gamla "Off the wall", men även brödernas senaste plattor får fansen att jubla! Och öset, känslan och groovet kan man inte förneka för detta är en helt underbar liveplatta där allt stämmer rent musikaliskt!

9 Oscar Peterson - Starportrait (2LP-box)

Det är inte så ofta jag har äran att hitta en LP-box från Verve, framför allt inte en som är så här lysande och komplett. Detta är det bästa från Oscar Petersons klassiska triosamarbete med basisten Ray Brown och trumslagaren Ed Thigpen och innehåller både klassiska mästerverk som "Nighttrain" och sånt jag inte hade sen tidigare! Pianojazz av allra bästa märke finns här!

8 Tomita - Kosmos/Firebird (1978, 1976)

Två skivor med ambient synthmusik från dess tidigaste era på 70-talet. Två blindbuys som verkligen gick hem när jag köpte plattor med den japanske multiinstrumentalisten Isao Tomita som tidigt försökte experimentera med det då helt nya instrumentet synthen och skapade i dag bortglömda men oerhört vackra elektroniska ljudlandskap i skuggan av Jean-Michel Jarré. Ibland lönar det sig chansa. Jag skrev om "Kosmos" i en "Nytt i samlingen" i maj, men även den andra plattan, där Tomita tagit sig an Igor Stravinskijs balett "Eldfågeln" i ny kostym rekommenderas varmt!

7 Pernilla Andersson - Ö (2010)
2010-talet är snart över och Pernilla Andersson är en påminnelse om att detta decennium trots allt inte varit så fruktansvärt musikaliskt som jag har trott. Som en kvinnlig modern Peter LeMarc vågar hon vara enkel, men samtidigt sticka ut i dagens musikvärld. Hon har en kanonbra röst och skriver bra texter. "Ö" går sin egen väg och överraskar, men är samtidigt okomplicerad! En av 10-talets bästa svenska plattor!

Jag erkänner, det finns mycket engelsk synthpop från 80-talet som jag ännu inte lyssnat in mig på tillräcklig mycket, fast genren ligger mig väldigt varmt om hjärtat. En av dom är Ultravox förre sångare John Foxx, som likt sitt forna band också sadlade om från punk till synth. Då jag under flera år haft problem att hitta riktigt intressant synthpop från 80-talet på vinyl, alltså sånt som jag inte redan har, så blev John Foxx en riktigt fräsch fläkt med en platta som bara andades mystik, experimentlusta och det brittiska 80-talets första år. Detta var kanske den vackraste fullängdaren i år!

5 Svenska swingepoken 1935-1939 Vol. 1-3 (1968)

När man säger plattor med svensk jazzhistoria så är det förstås den grammisnominerade serien "Svensk jazzhistoria" som man främst tänker på. Men på intet sätt bör den här skivtrion från den svenska swingeran på 30-talet glömmas bort! Detta är en riktigt fin samling som bland annat innehåller sånt inte kom med på den senare utgivna storserien och som visar upp att 30-talet var en av dom bästa och mest produktiva perioderna för svensk jazz!

4 Jazzplattor från skivbolaget TAX (Johnny Hodges - Love in Swingtime/Cootie Williams And The Boys From Harlem/Cootie Williams And His Rug Cutters 1937/40)
En av dessa har jag skrivit om förut, Johnny Hodges-plattan som då var den enda jag hade hört. Nu har jag hört alla tre av dessa skivor med diverse soloprojekt ur Duke Ellingtons orkester. Dessa är jazzorkestrar jag aldrig har sett förr på vinyl här utan i regel bara hört dom i det legendariska radioprogrammet "Smokerings" för 20-30 år sen. Det är olika stämningar på dessa helt fantastiska plattor som spänner sig från Johnny Hodges mer Ellington-liknande vemod till Cootie Williams lite mer lekfulla småbandsswing från 30-talets slut. Det lilla svenska skivbolaget TAX har givit ut mängder av mindre känd småbandsswing och förstärker genom dessa tre fynd min syn på skivbolaget som ett av dom bästa och viktigaste skivmärkerna i Sverige för äldre jazz.

3 Simple Minds - Stand by love (1991, begränsad utgåva)
Den här, köpt i april, har jag inte skrivit om förut. Jag skulle ha skrivit om den i en separat artikel och sen glömt bort det, men bättre sent än aldrig. "Stand by love" är den tredje singeln från Simple Minds platta "Real life" från 1991 och att hitta just singeln i sig är en sak. Men på Sundsvalls Serie- och Skivmarknad i våras lyckades jag hitta denna numrerade begränsade utgåva av låten med inkluderande poster. Förvisso ett väldigt högt nummer, 10226, men min andel numrerade skivor är lätträknade och då jag också bara betalade 30 kronor för denna juvel så räknas den klart som en av årets stoltaste fynd! Också är låten hur bra som helst, bara det!

2 Paris France Transit - Paris France (1982)
Jag visste förstås att den fanns i fysisk format, den legendariska signaturen till 80-talets nattradio, "Stjärnornas musik", och jag visste vad den hette, "Paris France", gjord av det som var spillrorna ur synthbandet Space, Paris France Transit. Vad jag däremot inte visste var att den fanns på singel också och när jag nu haft stora problem att hitta ett album med Paris France Transit så tappade jag lyckligt hakan rejält på Sundsvalls skivmässa när jag nu stod med denna klassiska radiosignatur i min hand i 7-tumsformat!

1 Erki Tossavainen - Oh carol (1979)
Jag vill inte skriva för mycket om denna singel än eftersom jag vill introducera den i "Kultstämplat" så småningom. Problemet är att jag inte har hittat något ljudklipp av låten och därför inte kan dela med mig av humorn i den. Erki Tossavainen är från Stockholm och får väl räknas som en av Svensktoppens one-hit-wonders. Han låg där i samtliga då tillåtna tio veckor med sin version av Neil Sedakas "Oh carol" och nådde faktiskt en andra plats. Men därefter har både den låten och han själv helt glömts bort. Och när jag på ett gammalt kassettband hörde låten för första gången i början av 00-talet så höll jag på att skratta mig fördärvad åt denna 70-talsdiscoversion på svenska av denna i original sorgliga 60-talshit, här fylld med fejkad engelsk brytning, robotröst och instrumentala malplacerade breaks. Sen har jag spenderat 15 år åt att leta efter låten och till sist hittat den! Och därför så är den förstås värd titeln "Årets skivfynd 2019"! Men som sagt, jag kan inte bjuda på den just nu, men jag lovar, jag kommer att skriva mer om den vid senare tillfälle för det är den väl värd!

Övervägande av skivorna här har jag redan bjudit på smakprov från i deras artiklar som jag länkat till. Därför lägger jag energi på att plocka fram lite smakprov på dom som jag ännu inte skrivit om, minus då Erki Tossavainen, tyvärr, som jag inte hittat på Youtube än.

Jag har en till "Nytt i samlingen" att skriva, därefter är jag beredd att lägga skivåret 2019 till handlingarna och se fram emot nya skivfynd under 2020. Men jag ska även försöka mig på något jag inte trodde var möjligt för 10 år sen. Jag ska, likt förra decennieskiftet, bjuda på en lista över dom bästa låtarna från decenniet som gått! Men jag vill ändå passa på att önska alla läsare av bloggen ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!

Image by Annalise Batista from Pixabay





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...