Sundsvalls skivmässa - Våren 2019

Skivmässorna har duggat tätt denna månad. Först var det Spel- och Skivmarknaden och en vecka senare den större Sundsvalls skivmässa (och ännu en vecka därefter Record Store Day). Nu verkade det inte som att dom tog ut varandra på något sätt. Däremot krockade Skivmässan med en gigantisk megabordsloppis i Nordichallen samt Högskoleprovet så det kan ha varit en anledning till att det kändes lite lamt denna gång. Inte dåligt, bara som att folk inte engagerade sig lika starkt som tidigare. Samtidigt så höll trenden från höstens mässa i sig, billigt och dyrt i ljuv förening. Men eftersom det nu var mässor, marknader och events i rad så höll jag mig billig i alla fall och tycker att jag lyckades riktigt bra med det, men ändå komma hem med väldigt trevliga saker. Så här kommer några av dom intressantaste fynden denna gång:

Chicago - Make me smile 
Utgivningsår: 1970
Skivbolag: Columbia
B-sida: Colour my world

En av dom "lugnare" singlarna från Chicagos legendariska och fantastiska andra album, som jag skrev om här 2014. En klassisk Chicago låt, som dock hamnat i skymundan med åren av deras mer kända riviga äldre hits och tryckarballader under 70- och 80-talet. Ett fantastiskt blås i låten och Terry Kath sjunger den med den äran. Sen kanske inte omslaget på just den här singeln ser jättesnygg ut, men om det ligger en tidig Chicago framför mig för en tia så är det klart att man köper! För Chicago blev låten ett riktmärke. Det var nämligen deras första top 10-hit på amerikanska hitlistan.
     B-sidan är "Colour my world" och jag vet att jag puffade för låten i texten om Chicagos andra platta för fem år sen, men jag måste erkänna att jag nu med fem års mer erfarenhet inte tycker det är en av de bästa spåren på detta annars helt perfekta album. Robert Lamms inledande lunkande piano är rätt segt och tradigt och inte förrän Walter Parazaiders flöjt kommer igång så lyfter låten. Men en suverän A-sida och ändå ett otroligt kul fynd med en singel från en av mina bästa skivor från 70-talet!


Jacksons - Live!
Utgivningsår: 1981
Skivbolag: Epic
Betyg: 4/5
Inför en entusuastisk publik i Pittsburg finner vi familjen Jackson, som drygt ett år tidigare återförenats efter Michaels gigantiska solosuccé med "Off the wall". Om man tycker att de andra bröderna hamnade något i skymundan tidigare i bandet så är det inget emot vad dom då gör nu, när dom nästan är statister bakom den allt mer stigande stjärnan Michael. Men detta är ändå ett riktigt bra livealbum där bröderna ändå ger allt och blåset är perfekt. Låtarna är hämtade i första hand från Michaels "Off the wall", den då ett år gamla plattan "Triumph" och plattan innan dess, "Destiny". Lite komiskt kan det tyckas vara när bröderna ska klämma in ett medley från sina barnadagar i Jackson Five och Michael på skämt klagar över att man ju faktiskt har en platta ("Triumph") att promota i första hand. "Triumph" har fått med tre låtar och "Off the wall" fem så så var det med det promotandet.
     Men som sagt en kanonkonsert med det mesta och det bästa från Jacksons under den perioden och där det är en glädje att vi faktiskt får vara med och ta del av den! Självklart blir plattan kvar i samlingen!


The Crusaders - Street life 
Utgivningsår: 1979
Skivbolag: MCA
Betyg: 3/5
The Crusaders är ett band jag har börjat lyssna allt mer på, ända sen jag köpte bandets "Rhapsody andblues" från 1980 i Uppsala förra året, ett fantastiskt  bra och funkigt album. Nu är detta album "Street life" kanske inte i samma paritet som just den plattan, trots att den räknas som toppen på The Crusaders karriär och även är upptagen som "1001 plattor du bör höra innan du dör". Men den är inte dålig alls och inte så långt från "Rhapsody and blues". Randy Crawford sjunger som bekant på titelspåret och jag kan tycka att Randy får lite för lite uppmärksamhet på fodral och innersleeve för sina insatser. Men den 11 minuter långa låten "Street life" är likväl en stor del av plattan och givetvis en höjdpunkt, liksom "The hustler". Det är tillbakalutande, skönt och gungande, även om produktionen ibland kan kännas som lite stel och tråkig. Men det funkar ändå och plattan är smeksam och mysig för örat och blir förstås kvar i samlingen!


Louise Hoffsten - Opium för dig
Utgivningsår: 1988
Skivbolag: Rival
B-sida: Hårda ord
Jag köpte också två singlar med Louise Hoffsten, den ena var denna och den andra tänkte jag förära en egen artikel. "Opium för dig" får väl lite räknas som Louise kommersiella genombrott för den här låten var kanske den mest lättsjungna av hennes hits framtill dess. Melodimässigt är det kanske inte så konstigt eftersom den är skriven av ingen mindre än Bryan Adams. Texten är också riktigt bra, om hur kärleken också kan vara riktigt farlig om den tar för desperata vägar. Jag har alltid haft en förkärlek till den här låten och det var nog också låten som fick mig att öppna ögonen för henne på allvar när den kom.   
     B-sidan "Hårda ord" är en Louise Hoffsten med dom tyngsta gitarrerna på. Också den är ett spår från "Yeah yeah"-plattan och väl värd ett öra!
     Vad gäller videon så gjordes det en kul video till TV-programmet "Listan" då, en video som var mycket roligare än den här officiella rätt störande videon med väldigt suddiga och fladdriga stillbilder som växlar mellan varandra. Men man tager vad man haver, som Kajsa Varg sa...