Under min uppväxt som jazzfreak så lyssnade jag flitigt på Sveriges Radios jazzradio. Där ska jag premiera och tacka SR. Utan den hade mitt jazzintresse svultit, eftersom det var det enda sätt jag visste så att få tag på jazz när jag var ung, innan jag började köpa skivor. Tyvärr har Sveriges Radio inte lyckats behålla detta med en riktigt bra jazzradio, men det är en diskussion i sig.
Varje söndag så lät man fyra program sända varje vecka med olika inriktningar, "Oerhört", med mer modern jazz, "Be bop spoken here", med bopjazz, "Jazz-å-du", med en väldigt blandad kompot av stilar och "Jesses Jazzbar", min favorit med den äldsta jazzen. När dessa lades ner efter diverse ruffel och båg 1991 så blev jag heligt förbannad, men mer om detta och turerna kring dessa program kan ni läsa om på min hemsida här.
Men det program som genom alla år gett mig mest som jazzälskare är, som ni som läst mina jazztexter här förut förstått, "Smokerings" med Leif Andersson. Skåningen med sin skrovliga whiskeyröst som ändå, med sina engelska hälsningsfraser, lyckades låta väldigt amerikansk i sin stil. Men trots det så hade han aldrig varit i USA förrän 1988, när han gjorde en lysande programserie kallad "Smokerings goes west", där han gick på dom klassiska jazzgatorna i New York som nu var borta.
Söndagskvällarna var bokade innan man skulle på skolan dagen efter och genom Smokerings så lärde jag mig oerhört mycket om musiker, jazzstandards och jazzens historia och uppbyggnad. Leif Andersson var ett proffs som struntade i trender och nymoderniteter inom jazzen. Han körde sin stil från 1960 fram till sin död 1999, med fokus på storband och swingjazz, eller "Swing och sweet", som han själv sa. När Leif Andersson dog lämnade han ett stort tomrum efter sig inom jazzen i Sverige och i medierna.
Men han hann faktiskt också använda sin speciella röst med att sprida jazzen i fysiskt format också. Det finns ett antal skivor med Smokerings utgivna. Flera där han är konfrancier för olika konserter, men också där han presenterar låtar på i samma stil som radioprogrammet. Dom bästa, och mest Smokerings-liknande, är utgivna av lilla bolaget Ancha på 90-talet. Vad jag vet så finns det fyra skivor i just den här serien och jag har förstås alla. En röd platta betitlad "Marlow's theme", en svart platta kallad "Swing session", en blå som heter "Smokedreams" och den gråsvarta "Jazz à la carte". Han är inte lika informativ som i radioprogrammen här, men det är ändå ett genidrag att göra specialgjorda skivor med sitt radioprogram på, vilket gynnar både skivsamlaren i mig och samlaren av radioprogram!
Som sagt så är det mer av ava och på låtar i löpande band, istället för att ge intressanta fakta om artister och låtar. Dessutom förstår jag inte riktigt varför han envisas med att prata på engelska på flera av plattorna och på någon så pratar han både svenska och engelska mellan varannan låt.
Musikens kvalitet kan dock ingen ta ifrån. Bäst tycker jag att "Jazz à la carte" är som har bästa blandningen av storband och småbandswing. Här får man framför allt ett par riktiga höjdare, två låtar med svårhittade Boyd Raeburn, "Tonsilectomy" och "Forgetful", liksom både Lester Young, Coleman Hawkins, Carlie Shavers och Chubby Jackson.
Gillar man mer renodlade storband ska man lyssna in "Swing session"-skivan, som har flera av de största i en långrad, Harry James, Benny Goodman ("If i hade you"), en riktigt vacker Tommy Dorsey-låt kallad "After i say i'm sorry", Andy Kirk ("Jump, Jack, Jump") och Bunny Berigan ("Trees") samt senare även Duke Ellington och Woody Herman.
På "Smokedreams" finns en annan svårhittad klassiker, Charlie Barnets "Charleson Alley" och faktiskt också ett par mer moderna låtar, av "Smokerings" mått mätt alltså, Gene Ammons och Charlie Parker.
John Kirby är också riktigt kul att höra i "Blues petit".
På den röda "Marlow's theme" så finns också det klassiska sluttemat till programmet med just den titeln, mitt ibland en lång rad bland alla storbandsmästarna. Dessa har jag köpt på en mängd olika ställen under åren och jag minns inte vart tyvärr, men hittar man dom så kan man ändå skatta sig lycklig.
En liten kuriosa skiva hittade jag också 2000, när skivaffären CD-mix gick i graven här i Sundsvall, "Sophisticated swing", med Leif Andersson tillsammans med sin norske kollega Knut Borge. På norska NRK så sände dom två ett program som hette just "Swing och sweet" där dom båda på ett väldigt intressant sätt diskuterade jazz och spelade sina favoritplattor. Sen gav dom ut ett dubbelalbum med musik från dessa program, inklusive en liten kort introduktion först av allt av båda herrarna. Skivorna är uppdelade i olika set. CD 1 innehåller 30-talsjazz och CD 2 40- och 50-talsjazz och kan man bli gladare än när man hittar ett par Boyd Raeburn-låtar till här, inklusive hans lysande version av "A night in Tunusia", med kompositören själv, Dizzy Gillespie i sättningen? Eller varför inte också den rätt speciella "Boyd meets Stravinskij", som verkligen fullbordar den koppling mellan jazz och modern klassisk musik som Raeburn skapade med sin stil.
Om man bortser från att jag inte förstår anledningen till dom engelska påorna på Ancha-skivorna, så är detta ett måste om man gillar Smokerings, som jag. Det är ett fantastiskt tillfälle att kunna njuta av klassisk radiohistoria på skiva, gjord av jazzens husgud själv, kombinerad med speciell och fantastisk musik. Jazzen har mycket att tacka Leif "Smokerings" Andersson för och dessa skivor är ett stort bevis för det. Ett stort tack för alla klassika stunder vid radion när man upptäckte jazz som ung och hittade sitt tillhåll i etern som gav mig nästan allt.
Hur lägger man upp något i videoform med några skivor om en programledare? Jo, man letar upp ett videoklipp med eller om honom. Här hittade jag ett helt Smokerings som ni kan lyssna på, med Leif Andersson i ett tidigt program från 1968.
Dessutom då Smokerings nästan var ensam om att spela den relativt moderne storbandsledaren "Boyd Raeburn" så bjuder jag på hans "Boyd meets Stravinskij", ur samlingen med Knut Borge. Mer Smokerings kan ni höra på på radiogodis.se!
Fantastiskt, helt fantastiskt.
SvaraRaderaKul att du gillade det! :)
Radera