Utgivningsår: 2002
Skivbolag: Hardcastle records/Trippin 'N' Rhythm Records
Betyg: 3/5
Namnet Paul Hardcastle väcker en speciell känsla hos mig. En känsla av nostalgi och trevnad. För dom som följt den här bloggen vet att denne brittiske multiinstrumentalists självbetitlade debutplatta var den allra första plattan jag någonsin köpte för egna pengar och dessutom en av dom första plattorna jag skrev om i denna blogg 2009. Jag älskade Vietnamlåten "19" och dom ljudeffekterna och samplingarna som den låten hade och samma med uppföljaren "Just for money" om det stora tågrånet på 30-talet. Sen tog det ett litet tag innan jag vande mig vid dom jazzsouliga låtarna på plattan, men än idag är det här en av dom viktigaste och bästa plattorna jag äger.
Därför är det alltid lite speciellt när jag väl hittar Hardcastles senare verk på platta. För han har fortsatt göra musik och är riktigt stor inom den genre som kallas "smooth jazz", en sorts blandning mellan soul och jazz, och som i Hardcastles fall även har en nypa synth i sig. Han har gjort hur många plattor som helst i den genren, i olika serier, namn och projekt. Sen låter dom flesta plattorna tämligen lika oavsett om serien heter Jazzmasters eller Hardcastle, men det är en annan sak. I USA så brukar hans plattor få en bra placering på den amerikanska jazzlistan för album.
Och det ska jag ge honom, han kanske har lämnat samplandet från "19" långt bakom sig, men han har hittat sin stil, står för det och har fortsatt med det oavsett, även om det kanske inte doftar 80-talsljud om soundet. Om man lyssnar på albumspåren på den ikoniska debutplattan och låtarna här så är det inte jättestorskillnad, mer än att dom värsta 80-talssyntharna är avskalade. Han har sin nisch och står för det. Sen kan man diskutera musikens totala kvalitet. Paul Hardcastle jobbar mycket med stämning, ett mysigt soulljud, jazziga solon och loopar och det är en väldig mysstämning, stundtals lite musik som skulle platsa i en romantisk kärleksscen i någon Hollywoodfilm. Det är väldigt snyggt, slickat och avkopplande mysmusik, men där det är knappt någon vettig melodi till, inte ens på dom fåtal låtar där sång hörs (gjord av Helen Rogers). Det är verkligen låtar för att skapa en skön stämning, vilket dock funkade bättre med 80-talsplattans stora synthiga ljud än på den här mer svala soulsoundet, där det kan bli lite tradigt i längden ibland. Plattan skulle ha mått bra av något som stack ut, även om man gör små tappra försök med örngottsviskningar och asiatiska ljud i "Zen warrior". Men plattan är mysig, avkopplande och snygg och jag gillar Paul Hardcastle som musiker och den blir kvar, även om plattan skulle behövt något extra för att man ska minnas låtarna. Upp till THE Paul Hardcastle-album når den förstås inte! Fun fact: Det avslutande spåret på 1985-plattan, "Rainforest", inleder plattan här, fast i en nyare version. Den här varianten är inte dålig heller, men ligger förstås en bra bit från originalet.
Barnen är för övrigt med och hjälper till också. Då 9-åriga dottern Maxine hörs sjunga på ett spår och sonen Paul Hardcastle Jr är med och spelar gitarr här. Det är lite sorgligt dock med facit i hand. Han dog nämligen i en bilolycka 35 år gammal i början av 2026, alltså för bara ett par månader sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar