Sam Lanin - en tidigt bortglömd 20-talspionjär!

Lanin's Southern Serenaders - Shake it and break it
Utgivningsår: 2006
Skivbolag: Frog
Betyg: 4/5
Här är ett namn som verkligen är väldigt bortglömt idag, men så snackar vi också väldigt tidig 20-talsjazz. Sam Lanin, född 1891, och hans olika band ringer säkert inga klockor hos majoriteten, men han spelade faktiskt in ett hundratal olika skivsidor. Lanin var en av tre bröder som alla hade var sina orkestrar. Förutom Sam var det Howard och Lester och alla, och sju syskon till, var ryska judar som hade utvandrat till Philadelphia. Sam spelade violin och piano, men spelade nästan aldrig på sina inspelningar utan krediterades främst som arrangör och bandledare. 1918 så etablerade han Roseland Orchestra på Roseland Ballroom och spelade i radio med orkestern varje måndag i ett par år i mitten av 20-talet. Någon större rivalitet fanns inte mellan bröderna och dom spelade ihop flertal gånger, trots att dom hade varsitt band, och flera av dom senare mer kända jazznamnen, som Red Nichols, Artie Shaw och bröderna Jimmy och Tommy Dorsey, skulle komma att börja sina karriärer i Lanin-brödernas olika band. 

Däremot var Sam Lanin den av dom tre spelande bröderna som skulle ha den kortaste karriären. Börskraschen 1929 slog hårt mot Sam som förlorade både skivkontrakt, band och radioprogram och han lämnade musikbranschen redan i slutet av 30-talet. Howard och Lester däremot klarade sig bättre och fortsatte, även om ingen av dom nådde upp i den berömdhet som dom ovannämnda musikerna skulle få. 

Ett hundratal inspelningar hann Sam alltså dock ge ut under 20-talet, men hur många av dom som är bevarade är en annan sak. Dock lyckades jag i början av sommaren hitta denna CD som gavs ut 2006 med Lanins Southern Serenaders. En av dom mest intressanta sakerna med denna platta är att inspelningarna är gjorda 1921 och är därmed bland dom dom äldsta inspelningarna jag har på platta! Nu är ju detta med dixielandjazz normalt inte riktigt min påse, men eftersom jag sen ett tag tillbaka har varit i en stor fas då jag har velat upptäcka 20-talets jazzinspelningar så mycket som möjligt så är detta förstås ett klart undantag. Det är dessutom alltid trevligare när det är så här pass gammalt. Och trots att inspelningarna är så pass gamla så är ljudet förstklassigt tvättat och remastrat av Ted Kendall så att det mer låter som att inspelningarna är gjorda drygt ett decennium senare. Det ska dock sägas att ingen av Artie Shaw, Dorseys eller Red Nichols finns här utan de mest kända namnet som finns med här är pianisten Jimmy Durante och trombonisten Miff Mole. 
     Men för den som vill upptäcka riktigt gammal jazz från den tidigaste eran så är detta väl värt att lyssna på! Det är pigg och trevlig urgammal jazz av ädlaste märke gjord av en musiker som hade en kort karriär, men som gjorde sitt allra bästa av den. 

Och för den som undrar, Sam Lanin lyckades komma på fötter igen och hade mycket pengar sparat från sin gamla karriär. Men han återvände aldrig till musiken och dog tämligen bortglömd som bandledare 1977.