En av dom stora stjärnorna nere i dessa länder på 70- och 80-talet var Lou Deprijck. Inga klockor? Förståeligt, för han är mer producent och känd för att ligga bakom flera stora franska hits då, men kanske framför allt Frankrikes punkgosse nummer 1, Plastic Betrand och hans monsterhit "Ça Plane Pour Moi". Senare skulle de visa sig att det också var Deprijck som sjöng låten också. Milli Vanilli modell antik alltså.
Men han har sjungit själv mer seriöst också, denne Belgiens Bert Karlsson, och igår hittade jag på en kyrkoloppis denna kultsingel från 1980, utgiven på Polar. Heder till Deprijck för fantasin i hans gruppnamn för Lou & The Hollywood Bananas tillhör en av de mer udda namnen i pophistorien. Denna grupps singel "Hollywood Hollywood" innehåller två versioner av låten, dels den engelska och dels den franska. Och det är den engelska alltså som är föremål för kultstämplingen. Låten i sig är gravt influerad av dåtidens stora engelska popuppfinning som band som Bad Manners och The Specials blev stora med, ska-musiken, fast i väldigt discoindränkt version att det låter rätt plastigt. Men skrattfesten börjar egentligen redan från början då en man som låter som en gravt packat Leif GW Persson på usel engelska mumlar något helt ohörbart. Sen är det i och för sig inget större fel på låten i sig, om det inte vore för att engelskan är så dålig att en normal engelsman sitter med ett lexikon i knät. Vissa fraser i refrängen är kan man höra, men totalt sätt så tror jag en svensk sjuåring pratar bättre engelska. Och detta är alltså A-sidan, alltså den sida som ska sälja låten och som alla radiostationer ska spela, även de engelska. Plötsligt är det förståeligt varför hollywoodbananernas andra singlar också är döpta efter städer, "Kingston, Kingston" och "Hong Kong ska".
Men vill man ha en relativt normal upplevelse kan man vända på singeln, till B-sidan, där man hittar en normal discoversion på franska, som faktiskt är helt OK.
Lite kan man fnissa åt omslaget där Deprijck står i sin bästa Casablancakostym och allt är så skimrande vitt och ljus som ska ge en äkta Hollywoodvision. Fast ljuset gör att det ser mer ut som om en lastbil med strålkastare plötsligt har fått sladd och är på väg rakt mot honom. Fast det går nog att göra en film av det med. Så länge inte "Hollywood, Hollywood" ingår i soundtracket...
Jo, förresten, var det bara jag som tyckte att refrängen kändes lite bekant från en låt där en dansksvensk indier sommaren 1998 försökte köra taxi i Calcutta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar