New York-bandet Tycoon är idag en rätt bortglömd grupp och det är väl inte så konstigt för dom hade inga riktiga hits, inte ens i hemlandet USA. Jag hittade singeln "Such a woman" och chansade och det visade sig vara en helt OK låt. Nu har jag då också hittat den självbetitlade debutplattan som låten finns på och det här är också riktigt bra! 1978 var ett bra år för sån här AOR-rock och Tycoon rör sig i samma trakter musikaliskt som då storsäljande The Motors eller tidiga Foreigner vilket inte är helt fel. Det är riktigt bra melodier, även om det inte är några megahits på plattan. Bra gitarrer och sång och låtar som "Slow down boy" och "Drunken sailor" är några av plattans höjdpunkter!
Den har dock en svag period i mitten med "The way that it goes" som är en sorts valsrock som inte alls känns spännande och det kanske hade varit bra om man hade blandat upp plattan med en ballad av något slag. Men i övrigt är detta en riktigt skön rockplatta modell sent 70-tal och även om betyget fyra inte är jättestarkt, så är Tycoons platta ändå helt klart rekommenderbar! Skivan blir klart kvar i samlingen!
John Townley - More than a dream Utgivningsår: 1981 Skivbolag: EMI Betyg: 4/5
Ungefär samma historia har den här plattan. Detta är något jag gillar, när ett kanonbra blind buy av en singel leder till att jag snart hittar hela plattan med artisten som sen är så bra att jag plötsligt har upptäckt en ny riktigt bra artist. John Townley skrev jag om i september i den senaste installationen av Singeltipset Deluxe där jag skrev om singeln "Slipping away", som bara växer på mig för varje lyssning. Singeln doftar new wave, medan plattan dock är en tydlig AOR/Yacht rock-platta med snygg och melodisk rock och snygga melodier. Lite starkare produktion kanske hade behövt för på sina ställen kanske det låter lite tamt, men i det stora är detta en riktigt relaxande och skön platta som egentligen bara har en riktigt svag låt, avslutande "Pity me" som låter lite väl lättsinnigt latinomässig för sitt eget bästa. Men i övrigt så är "Give me some love" en riktigt bra låt, liksom "Won't you please" och inledande "Hold me". Det är en del Boz Scaggs eller Player över musiken och den här plattan är överraskande nog riktigt bra och starkt rekommenderbar och blir klart kvar i samlingen!
Duke Ellington And His Orchestra - The minor goes muggin' Utgivningsår: 1987 Skivbolag: Jazz World Betyg: 4/5
Lågbudgetutgivningar, en del kan som sagt vara guld och många är också ren skåpmat. Detta får väl ändå kvalificeras till det första, även om den också borde ha platsat i "Kultstämplat". Men rena tabbar kanske inte är rätt att sätta in bland skivor som är usla i sin kvalitet. För självklart var det just det som fångade mitt öga när jag såg den, det rätt uppenbara för jazzälskare. Och visst vore det kul och vara en fluga hos skivbolaget Jazz Worlds direktör när han skäller ut dom som gjort omslaget till denna skiva för att han fått trycka upp X antal exemplar av en Duke Ellington-platta med COUNT BASIE på omslaget! Det finns en skiva med rätt individ på, men givetvis är det denna som är kul att ha och som faktiskt är hyggligt mycket värd på marknaden.
Skivan i sig är dock faktiskt inte någon vanlig dussinsamling med The Duke, för ingen av låtarna är dom mest vanliga och sönderspelade verken utan det är 40-talsinspelningar med riktigt bra låtar som jag kan lätt säga att jag inte hade sen tidigare. Alla utom fyra är originalopus av Ellington eller någon ur hans band (Strayhorn, Hodges, Anderson) så trots att den ser väldigt billig och ointressant ut så är den helt OK och riktigt rekommenderbar. Också kan man få sig ett litet skratt emellanåt över hur ett bolag med namnet "Jazz World" ändå missar på världens två största storbandsledare.
Percy Sledge - When a man loves a woman Utgivningsår: 1966 Skivbolag: Atlantic B-sida: Love me like you mean it
Som sagt, 60-tal tillhör inte det jag normalt samlar på, men hittar man en klassiker som den här så är det ju självklart att man ska ha den för den är ju bra också, Percy Sledge låt som har tänt många hjärtan sen den kom ut och som faktiskt är till stor del ett improvisationsverk i melodi och text. Dock fick Sledge ingen kompositörskredit för låten utan den till skrevs Calvin Lewis och Andrew Wright, trots att han mer eller mindre kommit på texten i studion och att det var hans verkliga hjärtesorg efter ett kraschat förhållande som lett fram till den i original.
"When a man loves a woman" har ett enormt mysvärde och en skön stämning i sig, trots att den kanske är lite sönderspelad. Men dess storhet och kvalitet kan ingen ta ifrån! Däremot så var det intressant att dagen efter att jag hade köpt denna så hörde jag Michael Boltons horribelt hemska version och då insåg man att det är skillnad på lort och pannkaka. Men Mikael Rickfors version från 1987 är faktiskt riktigt bra också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar