Kultstämplat: Bert And His Willis Boys - Hoppa hulle

Bert And His Willis Boys - Hoppa hulle
Utgivningsår: 1987
Skivbolag: Mariann Records
Andra spår: Jävla smurfar/Heja Blåvitt
Ibland får man lön för mödan i väntan på vissa kultfavoriter! För när man som jag samlar obskyra och märkliga saker som ingen vet varför det egentligen gjordes så har man förstås vissa favoriter som man vill ha tag på. Givetvis var detta en av dom, för här kommer den, Bert Karlssons egna äventyr i en skivstudio.

1987 så tävlade dom två israelerna i Lazy Bums för sitt land i Eurovision Contest med en låt som hyllade latmasken, "Shir habatlanim". Detta får väl ses som en av dom mer märkliga bidragen som landet har skickat till tävlingen, men den hade den överlägset lättaste refrängen att lära sig det året och numera är det inte så många som minns låtens originaltitel utan man minns bara refrängens "Hoppa hulle hulle hulle, hoppa hoppa hulle hulle". Personligen tycker jag låten faller under kategorin mer udda och tramsig än bra. Men låten slutade ändå 8:a i tävlingen. 

En som hade insett låtens potential var Bert Karlsson, som på den här tiden var skivbolagsdirektör på Mariann Records och ägare av Skara Sommarland. Andelen dansband och schlager han gav ut kan icke räknas och precis som i det här fallet var flera av låtarna som gavs ut covers på låtar som i original knappt hade hunnit komma ut tryckpressen. Så Bert valde att spela in den svenska covern på denna eurovisionlåt själv under pseudonymen Bert And His Willis Boys. Vilka som ingår i Willis Boys har jag inte fått reda på, för det finns några fler låtar under detta namn där Bert Karlsson inte sjunger på. 

Ja, sjunger då. Kan Bert Karlsson sjunga, kanske någon undrar? Svaret är NEJ! Har man hört Bert Karlsson prata så kan man föreställa sig hur han sjunger. Han ömsom läser en text och ömsom monoton-sjunger den samma väldigt falskt. Om någon har ställt honom på Fame Factory och bedömt hans sånginsatser så hade han nog fått stänga igen sin talangshow långt tidigare. Ska man säga något till hans försvar så får det väl vara då att jag är tämligen övertygad om att Bert vet om att han inte kan sjunga och gör detta med en stor dos självironi, vilket då ändå inte förtar det faktum att det är pinsamt dåligt. Och på tal om självironi, texten av Torgny Söderberg till låten handlar i detta fall om Bert Karlsson själv och hur han jobbar på dagarna, eller inte jobbar utan snarare säljer artister, tjänar pengar och that's it. 

Men så har ju låten något som ändå gör att många överser med denna horribla sång. Om man tyckte att originalet var catchigt och lättnynnat så är det inte emot denna. Refrängen här lyfts upp av en kör och ett starkt partysound som gör att "Hoppa hulle hulle hulle, hoppa hoppa hulle hulle" gnager sig in i hjärnbarken som en farlig mask och rotar sig så du banne mig inte ska kunna få låten ur skallen hur mycket du än försöker. Detta är förmodligen anledningen till att låten faktiskt var in och vände en vecka på Svensktoppen när den kom. Kollektiv hjärnblödning smittar, så var på er vakt. 

Dom andra spåren på singeln ska jag också säga något om, för detta är en tre spårs singel. En som jag skrattade gott åt på riktigt var spåret "Jävla smurfar" som driver hejdlöst med Stefan "Sofia dansar go-go" Rüdéns barnplatta "Smurfpartaj i Smurfland" från 1979. Bakgrunden är den fina balladen "Små blå ögonpar", där det avbryts abrupt av att Stefan Rüdén själv skäller ut låten och klagar över hur han kunde ha gjort dessa tramsiga smurf-inspelningar. 
     Sen står det "Extra Bonus-låt - Heja Blåvitt" på omslaget, vilket inte alls är något nytt utan helt enkelt en exakt återutgivning av dansbandet Schytts idrottsschlager från 1979. Varför man valde att ge ut denna märkliga skåpmat igen istället för något nytt, framför allt när Bert inte var något annat än utgivare av låten, kan man bara spekulera i.

Den här låten kan ses som både för bra och helt perfekt för "Kultstämplat"-etiketten. Den är trots allt en überklämkäck låt som ändå sätter sig, vare sig man vill det eller inte. Men samtidigt så går det inte att förneka det faktum, Bert Karlsson är en av de hemskare sångarna jag har hört i modern tid och han borde ha stannat utanför skivstudion och nöjt sig med att håva in kulorna!