Krönika: Record Store Day - en tradition med problem

När detta skrivs så är det Record Store Day, den dagen som alla skivsamlare väntar på under året. Eller hur är det med det? En gång i tiden så var RSD, som det allmänt förkortas, något spännande och nytt, en viktig sak som startades för att pusha Sveriges skivaffärer i en digital streaming era. Och för att locka folk att köpa skivor igen så behövdes det något att locka med, udda utgåvor som givits ut av skivbolagen speciellt för denna dag och som alla fans längtade efter så mycket att de la ifrån sig Itunes eller Spotify och gick och köpte musiken fysiskt igen. Detta var drygt 16 år sen och det var en vacker och viktig tanke i sig. För själva idén bakom RSD är riktigt bra och välkommet! Man får chansen att hitta något exklusivt med sin favoritartist att lägga till sin samling och samtidigt stödja sin skivhandlare och visa att fysisk musik visst kan funka i den nya tiden! 

Dock i praktiken så kanske inte RSD på senare år har blivit den kanonhappening som det borde vara.  Mitt intresse för dagen har alltid varit rätt svalt, vilket en hel del förstås beror på att den musik jag är intresserad av inte tillhör de mest samlarvärda. Dagen är trots allt mest till för dom som gillar 60-talet, progg, hårdrock, psychedelia och annat, musik jag normalt inte bryr mig om.
     Kanske är det så att Covid-åren med dess karantäner och restriktioner gjorde att folk tog ett steg tillbaka och började tänka efter. För en del av problemet är också att Record Store Day har blivit något

som är till främst för elitsamlarna och dom med väldigt stora plånböcker/konton. Jag har ju tidigare varnat för att vinylens comeback gör att många second hand-affärer får tunnelseende och tror att all vinyl är värd mycket pengar och man tar såna överpriser att normala skivköpare till slut ger upp. En del av det kan man spåra i RSD, där skivbolagen rotar fram saker som man sen tar astronomiska summor för, och då snackar vi 400-500 kronor, om inte mer, för att det råkar vara en tidigare utgiven skiva med vitt, rosa eller grön-röd spräcklig vinyl. Eller en skiva som tidigare varit en bootleg, men som nu för att skivbolagen insett att man kan tjäna pengar på denna udda inspelning har valt att ge ut den som en speciellt Record Store Day-utgåva för fantasipriser. Och detta har börjat visa sig på både besökare och skivhandlare inför RSD. Det är fortfarande en hel del skivaffärshandlare som beställer hem och deltar i RSD, eftersom det trots allt ger PR, kunder och pengar. Men det är också många som struntar i det, eftersom man inser att priserna är FÖR höga och många skivor blir kvar i backarna för länge utan att någon vill eller har råd att köpa dom. Det har alltså på många ställen blivit mer en marknad och PR för skivbolagen än för själva affärerna.

Här i Sundsvall så har vi haft ca 2-3 Record Store Days totalt. Mycket beror förstås på att vi mellan 2012 till 2017 inte ens hade någon skivaffär, men 2018 och 2019 så var jag på mitt livs första RSD, genom Vinylstallet, stans affär numera, och båda dessa dagar finns filmade och upplagda på min Youtube-kanal. Man hade fika, en trubadur som spelade och förstås mängder med olika udda utgåvor. Och visst fanns det en del som var väldigt lockande. Visst blev jag sugen när jag såg David Bowies "Bowie Now" utgåva eller Bowies liveutgåva "Welcome to the Blackout Live London 1978", båda speciellt framtagna för RSD. Men priserna var på tok för höga och ena året så köpte jag en Carol King-platta och en The Mission-platta från butikens ordinarie sortiment istället. Trots allt så samlar jag ju för musiken, inte för det exklusiva. Varken detta år eller förra året så deltog Vinylstallet i RSD.

Fortfarande så kollar skivsamlare världen över in listorna över alla releaser som kommer att släppas inför RSD och då och då är det förstås guldkorn. Men det finns även en växande mättnad och irritation över hur dagen har förvandlats till något där skivbolagen plockar fram tveksamma saker, förpackar om det lite exklusivt och tar sen skyhöga priser för det. Och samma mättnad och irritation börjar också allt mer märkas bland flera av skivaffärerna, kanske främst just nu dom mindre. Samlareliten med pengar blir lyckliga och plockar fram sitt betalkort glatt, men för hur länge? Dagen som idé är riktigt bra och viktig, men ska dagen locka i framtiden kanske man måste tänka om och sänka kraven lite. Allt är inte guld som glimmar, trots allt...