Det finns en kul skämtbild som varit rätt vanlig på Facebook nu en tid, kopplat till att vi nyligen vridit tillbaka klockorna. Två män går förbi en skivaffär som flashar med att Rolling Stones nya platta är albumetta och Beatles nya singel är ute och en av männen kommenterar:
"Hur långt tillbaka ställde vi egentligen klockorna?!"
Alla 60-talssamlare har haft lilla julafton nu denna höst när 80-åringarna i Stones kommit ut med plattan "Hackney diamonds" till stor succé och Paul McCartney och Ringo Starr har gjort en gammal John Lennon-demo till "Beatles sista singel". Rolling Stones ska jag inte lägga någon energi på, för det är inte dom detta handlar om. Det här är ju egentligen en blogg för fysisk musik och jag har ju inte något fysiskt exemplar av "Now and then" och har inte det som en prioritering heller, trots att alla samlare just nu går man ur huse för att hitta ett vinylexemplar av singeln med röd skiva. Men samtidigt så är detta ändå en rätt stor händelse i musikbranschen, att Beatles har kommit ut med en ny singel! Hade nu den här låten varit en astråkig låt likt "Free as a bird" 1995 så hade jag nog inte ägnat en minut åt att skriva om den. Jag är ju till vardags inte alls något Beatles-fan. Tro det eller ej, jag äger inte ens en endaste Beatles-samling utan allt jag har är en kvartett singlar. För dom har en näve låtar som är riktigt bra, vilket märktes på min 60-talslista med höga placeringar för både "All my loving" och "A hard days night". Men 60-talsrock är ju inte riktigt min påse så det mesta av Beatles musik engagerar inte mig och jag lyssnar hellre på senare musik som är influerade av The Fab Four.
Men nu är det ju så att "Now and then" är en riktigt bra låt som är där uppe bland dom favoriter med bandet som jag har! Så när vännerna på Vinyl Community står upp unisont och applåderar så kan jag för en gångs skull hålla med.
För den som inte har hängt med så gjorde John Lennon en låt 1977 som han spelade in som demo och som aldrig kom ut. Den förblev liggandes till 1995 och inspelningarna av "Free as a bird" och "Real love" då George Harrison la på en del gitarr-rif till demon, men ansåg sen att låten inte höll måttet och la ner det igen. När sen Peter Jackson använde AI-teknik i "Get back"-dokumentären för två år sen så ville Paul McCartney göra det samma och satte ihop den bortglömda låten med hjälp av samma teknik.
Den lanseras alltså som "Beatles sista låt någonsin", vilket är ett intressant påstående av ett band som bara har släppt två låtar sen dom splittrades 1970. Den marknadsföringen har man då rimligen använt sig av två gånger förut. Det är lite som när Trance Dance 2013 släppte singeln "Do U Wanna" med lanseringen "Detta är vår tack och farväl-låt", när dom officiellt inte funnits sen 1990. Nu tänker någon:
"Va?!?! Han jämförde inte just Trance Dance med Beatles?!?"
Inte musikaliskt förstås, men lanseringsmässigt av låten, för jag köper inte den marknadsföringen riktigt. Och vi vet ju faktiskt inte, framför allt inte med framtida teknik, och om det dyker upp någon mer demo i gömmorna, huruvida det poppar upp någon ny låt i framtiden. Med Beatles alltså, inte Trance Dance...
Men låten är, oavsett om nu låten är ihop snickrad med tveksam teknik, endast två av Beatlarna var närvarande i studion samtidigt och faktiskt aldrig var menad att vara en Beatles-låt, Paul och John var ju ovänner 1977, en riktigt bra låt. Det är ju debatt om huruvida den är en riktig Beatles-låt eller ej, med ovan nämnda exempel som anledning, men resultatet blev ju vilket som överraskande lyckat. Det är en vacker och oerhörd stämningsfull låt med bra sång av John Lennon, en riktigt bra produktion och snygg melodi. Pauls och Ringos moderna körpålägg låter kanske inte riktigt 100 % med tanke på deras nuvarande ålder kontra John Lennons sång 1977. Sen är singelomslaget under all kritik. Det känns som om någon gjort den i ett gammalt MS Publisher till en lågbudgetutgåva med relaxmusik. Men jag instämmer i övrigt i hyllningskören till låten. Det är något rörande med "Now and then", och att höra om och se Vinyl Community-medlemmarnas och alla Beatles-fans tårar när dom hörde låten och såg videon till vad som är sagt att vara sista Beatles-låten någonsin. Man har lyckats att gå från tonåringarna som chockerande tittar på Paul och frågar "vem gamlingen är som står bredvid Kanye West" till att göra Beatles störst igen. När låten även lyckas få mig som ett icke stort Beatles-fan lycklig och lite varm i hjärtat så är det bara att lyfta på hatten för ett väldigt bra jobb, både låtmässigt och lanseringsmässigt!
Alla 60-talssamlare har haft lilla julafton nu denna höst när 80-åringarna i Stones kommit ut med plattan "Hackney diamonds" till stor succé och Paul McCartney och Ringo Starr har gjort en gammal John Lennon-demo till "Beatles sista singel". Rolling Stones ska jag inte lägga någon energi på, för det är inte dom detta handlar om. Det här är ju egentligen en blogg för fysisk musik och jag har ju inte något fysiskt exemplar av "Now and then" och har inte det som en prioritering heller, trots att alla samlare just nu går man ur huse för att hitta ett vinylexemplar av singeln med röd skiva. Men samtidigt så är detta ändå en rätt stor händelse i musikbranschen, att Beatles har kommit ut med en ny singel! Hade nu den här låten varit en astråkig låt likt "Free as a bird" 1995 så hade jag nog inte ägnat en minut åt att skriva om den. Jag är ju till vardags inte alls något Beatles-fan. Tro det eller ej, jag äger inte ens en endaste Beatles-samling utan allt jag har är en kvartett singlar. För dom har en näve låtar som är riktigt bra, vilket märktes på min 60-talslista med höga placeringar för både "All my loving" och "A hard days night". Men 60-talsrock är ju inte riktigt min påse så det mesta av Beatles musik engagerar inte mig och jag lyssnar hellre på senare musik som är influerade av The Fab Four.
Men nu är det ju så att "Now and then" är en riktigt bra låt som är där uppe bland dom favoriter med bandet som jag har! Så när vännerna på Vinyl Community står upp unisont och applåderar så kan jag för en gångs skull hålla med.
Den lanseras alltså som "Beatles sista låt någonsin", vilket är ett intressant påstående av ett band som bara har släppt två låtar sen dom splittrades 1970. Den marknadsföringen har man då rimligen använt sig av två gånger förut. Det är lite som när Trance Dance 2013 släppte singeln "Do U Wanna" med lanseringen "Detta är vår tack och farväl-låt", när dom officiellt inte funnits sen 1990. Nu tänker någon:
"Va?!?! Han jämförde inte just Trance Dance med Beatles?!?"
Inte musikaliskt förstås, men lanseringsmässigt av låten, för jag köper inte den marknadsföringen riktigt. Och vi vet ju faktiskt inte, framför allt inte med framtida teknik, och om det dyker upp någon mer demo i gömmorna, huruvida det poppar upp någon ny låt i framtiden. Med Beatles alltså, inte Trance Dance...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar