Singeltipset Deluxe X

Nya singelfynd för en väldigt låg peng innebär förstås blind-buys och blind-buys innebär ett nytt Singeltipset Deluxe, det tionde, där jag går igenom för mig vid köptillfället mindre kända artister låtar jag hör för första gången. Det där "vid köptillfället" är lite viktigt den här gången för en av artisterna insåg jag efter ett tag vem det var, men vid köpt tillfället kände jag inte igen namnet så det är lite på gränsen, men ändå på rätt sida. I övrigt var det väl inte världens bästa omgång, men dom ska likväl synas och den här gången har jag sorterat dom i fallande ordning, från den bästa och ner till de sämsta. 

Ray Stevens - Come around
Utgivningsår: 1970
Skivbolag: CBS
B-sida: Monkey see, monkey do
Betyg: 3/5

Här är då artisten som jag i efterhand har insett att jag ju vet vem det är. När jag stod och bläddrade i singellådan så var jag dock tämligen oförstående kring detta namn. Men en vän på Vinyl Communityn påminde mig om att Ray Stevens alltså är komikern som en gång gav oss klassiker som "The Streak" och "Gitarzan", eventuella framtida medlemmar i Kultstämplat om jag får tag på dom singlarna. 
     Men Stevens försökte sig också på seriösa låtar, även om det var dom mer tramsiga som han är mest känd för. "Come around" är en trevlig och mysig popschlager med en viss countryaura om sig och med stor produktion som funkar. Det är inget som man ropar "WOW!" åt, men den är helt OK. Jo, det här kan jag nog behålla och lägga till samlingen av 70-talssinglar. Sen kan jag gärna glömma den rätt usla b-sidan "Monkey see, monkey do", men singeln är den bästa av dessa nya alster.



The Star Sisters - New York City (Just another night in)
Utgivningsår: 1986
Skivbolag: CNR
B-sida: Baby love
Betyg: 3/5

The Star Sisters var en holländsk tjejtrio främst var känd som tjejerna som sjöng bakom covermedley-projektet Stars On 45. Deras egna skivkarriär gick väl lite si och så och mellan 1983 och 1987 släppte dom sex singlar. Dock är inte detta dåligt på något vis, men lite tamt. Versen kunde vart lite roligare soundmässigt och texten har mindre intelligenta nonsens-rader som:
Just another night in New York City
Faces up and down the avenue
Everyone is searching for somebody
But nobody has a clue

Just another night in New York City
All along the dark black avenue
Just another band was chasing music
And it all stopped when I saw you
Någon har stoppat ner allehanda klyschor om storstaden i en hatt och dragit upp dom en och en för att en holländsk grupp ska låta så amerikanska som möjligt. Men texten till trots är refrängens melodi och soundmässigt helt OK och har en snygg discotouch kring sig och totalt är inte detta så uselt ändå. Det kunde vart starkare och lite tyngre, men har en del som är småcharmigt ändå. Om den blir kvar i singelsamlingen blir dock något jag får fundera på. 



Stargard - What you waitin' for (Hey Mr DJ)
Utgivningsår: 1978
Skivbolag: MCA
B-sida: Smile
Betyg: 2/5

Här är då en annan tjejtrio som kanske inte lyckades jättestort, mer än möjligen i sin debutsingel. Amerikanska Stargard fanns i sju år mellan 1976 och 1983 och fick en hyggligt stor hit när Norman Whitfield skrev temat till filmen "Which way is up" åt dom. Sen blev gick trögare och trögare, även om man fick framträda på stora program som Soul Train med Dan Cornelius. 

Det här är en rätt stel funkdiscolåt med blås och ett väldigt störande och fånigt ploppande som går genom hela låten. Melodin är inget man minns efteråt och allt känns tämligen intetsägande. Jag har förvisso hört ännu värre i genren, men låten är i längden mer störande än bra. Nej, detta blir nog inte kvar i samlingen!



Fiona - Talk to me
Utgivningsår: 1985
Skivbolag: Atlantic
B-sida: James
Betyg: 1/5

Fiona Flanagan är ett rocknamn som väldigt få minns idag. Hon är främst känd för att ha spelat den kvinnliga huvudrollen i Bob Dylans film "Hearts of fire" från 1987. Va? Minns ni inte den filmen? Jag kan inte säga att jag är direkt förvånad om så är fallet för den var en stor flopp på sin tid. Hon spelade med i ett tidigt avsnitt av Miami Vice också, om det är till någon hjälp.

Musikmässigt så har hon släppt fem plattor totalt i den amerikanska rockgenren. För det är där den här singeln ligger i. Det är ett försök att vandra i en sorts Pat Benatar-Heart-fåra, fast mycket sämre. Jag ska verkligen inte säga att hennes röst är usel, men den är inte bra. Låtarna har problem att bestämma sig om dom ska vara coola rocklåtar med gitarrsolo-breaks eller om man ska ha låtar som man faktiskt kommer ihåg, vilket gör att låtarna haltar enormt och verkar gå åt alla möjliga håll. Jag kan inte för mitt liv komma ihåg den här låten, mer än att hon sjunger "Baby, talk to me", en kort gitarrsnutt följer och sen inget mer. Det här var ett hopkok av rocklåt som inte hängde ihop alls eller som försökte stå ut mer än den egentligen gjorde och den kommer inte att bli kvar i samlingen.