Howard Jones - Dream into action

Jag tänkte åter dyka ner i den engelska 80-talssynthvågen med en av dom artister som kanske förknippas mest med den, åtminstone ur försäljningssynpunkt. Howard Jones var renlevnadsmannen och vegeterianen med spretigt hår som under 80-talet skapade stora hits med en fantastisk förmåga att blanda snygga synthslingor och snygga melodier. Redan hans första platta, "Human's lib", är en 80-talsklassiker av stora mått och ingen har väl glömt låtar som "What is love" och "New song". 1984 kom nästa platta, faktiskt ganska kloss i kloss med den första för både hans sista singel från "Human's lib", "Pearl in the shell", kom samtidigt som den första från nästa platta "Dream into action", "Like to get to know you well". Och det är "Dream into action" som det gäller här, vilken är Howard Jones mest säljande album. För information kan jag nämna att Howards bror Martin spelar bas på plattan och Soul II Souls framtida sångerska Caron Wheeler är med i vokalgruppen Afrodiziak som sjunger kör på plattan.

Howard Jones var en stor favorit när jag var yngre, även om jag upptäckte honom rätt sent, först vid låten "Look mama" på senvåren 1985. Men jag lyssnade snabbt i kapp på honom, nya som gamla låtar. Hiten efter "Look mama", "Life in one day" är en riktigt skön sommarstänkare från sommaren 1985.

"Dream into action" tillhör också kategorin plattor som det finns en uppsjö av på loppisarna, men som man inte ska låta sig skrämmas av det. Just denna platta har hängt med länge i min samling och är köpt på Förlorade Favoriter i Sundsvall i början av 90-talet.
Det finns gott om singelhits på plattan för stora framgångar blev "Like to get to know you well", "Life in one day", "No one is to blame" (som dock är något starkare i sin singelversion, men den finns på uppföljarplattan, "One to one") och inte minst "Things can only get better".
Men egentligen känns alla låtarna som potentiella hitlåtar för både "Elegy", "Bounce right back" och "Assault and battery" är riktigt starka melodier. "Dream into action" är för mig en av de stora skolexempel på hur riktig 80-talspop ska låta! Det är otroligt snyggt producerat med ett väldigt proffsigt användande av synthen som intrument kombinerat med riktigt bra och snyggt skrivna melodier och intressanta texter (även om "Look mama" kanske har den svagaste texten på plattan).

Howard Jones är en mästerkompositör och musiker som oförtjänt har hamnat ordentligt i skymundan de senaste decennierna. De senare plattorna och låtarna, där han har lämnat syntharna allt mer bakom sig, är mer värda att lyssna på än vad man gjorde i Europa. Och hans comebackplatta till syntharna, "Revolution of the heart" från 2005, borde ha spelats långt många fler gånger i medierna än vad man gjorde för det är ett riktigt bra album. Men OK, Howard Jones har fått ett något bättre rykte kring sig i och med att 80-talet sen länge stigit i popularitet i musikkretsar. Så det finns anledningar att lyssna in sig på Howard Jones fortfarande, för han är fortfarande aktiv, han är fortfarande bra och hans klassiska låtar är några av 80-talets bästa guldkorn!

Jag väljer två låtar från plattan. Dels singeln "Life in one day" och dels låten "Bounce right back" i en liveversion.