expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

tisdag 10 maj 2011

Janne Berlin - Gröna gubbar

Man kan inte bli nog lycklig när man hittar nåt på en skivmässa som man bara måste ha och när jag såg denna skiva så stod det med eldskrift i mina ögon: "Kultstämplat på Skivguiden!". Namnet på artisten är Janne Berlin och vill ni veta mer om vem denne Janne Berlin är så besök hans hemsida här. Jag köpte denna alltså nu på skivmässan här i Sundsvall och bara omslaget ger ju en viss respekt. Skivan är alltså utgiven på OKEJ-records och logotypen avslöjar ju att det är frågan om en utgivning av tidningen OKEJ, vilket knappast höjer statusen. När skivan är gjord, 1984, så var tidningen OKEJ känd för sina hårdrocksreportage och intervjuer med världsstjärnor. Att tidningen i den vevan ger ut en tramsskiva med, vad det är i detta fall, en popschlagerlåt med dagistext kan ju inte ha höjt upplagorna direkt.

Titta sen på omslaget. En bonde står med hysterisk psykblick med en grep och siktar på en VIT utomjording, med människofötter- och händer. Förmodligen var det slut på gröna dräkter på OKEJs klädlager så det blev nån stackare i vit balettrikå och påse på huvudet. För säkerhets skull så passade man även på att fotostata in Saturnus uppe i hörnet från nån kvällstidning, om man nu missat att det handlar om science fiction.
Vänder man på singeln så förstår man vart Lasse Åberg hämtade inspiration från till dom gula stora kycklingdräkterna i filmen "Hälsoresan". Nu heter B-sidan förvisso "Göken", men varför så noga? Fågel som fågel...

Musikaliskt är det inte uselt producerat, men man får banne mig lyssna ordentligt för att höra vad den, vad det låter som, tandlöse bonden helt i otakt försöker rappa. Och vänder du på skivan och hör "Göken" så får du höra två och tre gånger för att uppsnappa nån text komma ur den tydligen gravt halvpackade göken.
Men det allra hemskaste är att hur mycket du vill skrattandes glömma "Gröna gubbar" när du hört den så kan du inte för refrängen gnager sig in som seg kola vare sig du vill det eller inte. Detta är ett ärkefall av en låt du inte vill höra, men inte kan låta bli. Det är uselt, omslaget får dig att med fasa bli nyfiken, men efteråt kan du inte glömma det du har hört, hur mycket du än vill. Men du skrattar ändå.

Lite kultfakta är att redaktionen på OKEJ-tidningen förmodligen fick gröna gubbar på hjärnan eftersom man två år senare producerade en lika usel film betitlad "Gröna gubbar från Y.R".

4 kommentarer:

  1. Du borde kolla in Jannes övriga skivor: Trying to be a star, proddav av Style. Samt hans svensktoppslåt ”skulle vilja va pilot" under artistnamnet Biggles.

    Erik49000@hotmail.com

    SvaraRadera
  2. Hej,

    tack för tipset. Jag ska komma ihåg det när jag letar skivor. Producerad av Style låter ju nästan som om det skulle vara nästan helt OK...

    /Jörgen Stafrin

    SvaraRadera
  3. Hej Jörgen Stafrin och anonym! Janne Berlin här. Det är ju inte alltför ofta man får läsa om sig själv nu för tiden. Men TACK också för detta! Och din härliga recension Jörgen, av "GRÖNA GUBBAR" är ju OCKSÅ positiv för mig!

    Ett TACK med till anonym för informationen av mina andra utgåvor under 80-talet. Det finns också så mycket mer jag skulle kunna berätta för er om det som hände under den här tiden och vad jag pysslar med idag. Och vill ni veta så är ni så varmt välkomna till min facebook sida exempelvis: www.facebook.com/janberlintelevision Jag önskar er en trevlig fortsättning med! Hejdå!

    SvaraRadera
  4. Hej Janne,

    jättekul att få kommentar från nån vars skiva man skriver om.

    Ja, vad vore musikvärlden utan dessa låtar som är inte allt för seriösa. Mycket trist! Vi behöver mer såna låtar som är kultiga för musik måste få vara humor och glädje också! Inte bara export och pengar som idag! Därför blir jag glad när jag hittar skivor som "Gröna gubbar"!
    Skulle ha varit kul att höra Janne, men tyvärr har jag inget facebook-konto.

    SvaraRadera