Billiga kanonfynd på bra skivmässa!

Ännu en skivmässa har passerat Sundsvall. Precis som i våras så gick även denna på Köpmangatan 14. Jag måste åter säga att lokalen är helt perfekt för mässan, men jag gissar att det bara är en tidsfråga innan den hyrs ut till nån affär. Men det är en fråga för då.
Höstmässorna brukar normalt vara lite sämre än vårmässorna och även denna kändes inte helt perfekt i utbud. Stundtals kändes det som om utställarna tagit med reaskivorna hit och satt halva priset upp en skylt med "halva priset" och lämnat det bästa hemma i sin affär. Tur för mig som samlar sånt som kanske inte alltid är värd det mesta, men det gav kanske ibland mer loppisstämpel på mässan. Men, men, jag har ju efterlyst annat än bara de svindyra 60-tals. och hårdrockssäljarna, så vem är jag att egentligen klaga...
De lokala klassikerna fanns där i vanlig ordning, Harvest Records, Roger Elfström, Daniel Westin osv. Samt förstås Gävleförsäljaren (om nån vet vad han heter och vilken affär han representerar kan ni ju meddela mig). Det roliga var att Stockholmsbutiken Diamond Records var där, Stockholmsaffären på St Eriksgatan som ligger gömd i ett skumt område under en bro.
Mässan var riktigt bra besökt, detta trots att Radio Guld inte längre var arrangör och mässan därför inte hade nån radioreklam! Både unga och gamla var där för att förse sig med skivor av alla slag. Roligast var ändå den 10-åriga flickan som frågade om en Guns N Roses på vinyl och sen frågade om det var den första pressningen! Och i augusti när jag besökte en Röda Korsetloppis på Alnö så såg jag en 12-årig kille som vilt letade bland hårdrocksskivor på LP och kollade kvalitet på dom som en riktig samlare. Så, YES, återväxten tycks tryggad för framtiden!
Årets fynd dock blev en hel del. Musiken var väldigt spridd denna gång, allt från jazz, synthpop, big beat till 80-talspop och svensk rock. Mitt mål var att dra i handbromsen lite eftersom jag har som mål att komma till Stockholm i slutet av månaden, men det gick väl sådär med det. Inte minst efter att ett par säljare plötsligt sänkte alla sina skivor till 10 kronor styck efter 14.00. Då flockades ett gäng hungriga vargar inklusive undertecknad och hittade en hel del riktiga godbitar till vrakpriser, eller vad sägs om en 10-tums Pet Shop Boys-singel, "It´s alright" i begränsad upplaga med alternativa mixversioner och poster till. Eller KLFs svårhittade och minst sagt udda skiva "Chill out", utgiven bara ett halvår innan deras genombrott med "The white room" och "What time is love". Denna platta innehåller ett houseaktigt dansbeat kombinerat med samplingar från andra låtar, bland annat Elvis Presleys "In the ghetto". Man kan inte annat än imponeras över KLFs vilja och föråga att skapa fantasi och egenhet inom musiken i en tid då den popmusiken skulle vara anpassade för hitlistorna eller discoteken.
Jag hittade även Agnetha Fältskogs andra platta "Vol. 2" från 1969, som normalt brukar gå loss på ett par hundra, nu för en tia. Nu är fodralet lite illa till tufsat, men ändå. Agnetha Fältskog för mig var klart roligare som soloartist innan ABBA än som medlem i gruppen. ABBA kanske var viktigare för musikhistorien, men som schlagerdrottning i slutet av 60-talet så lyckades hon med sin röst verkligen skapa ett egagemang för sin musik och göra sina texter trovärdiga och verkliga på ett sätt som jag inte tycker ABBA kan på samma sätt med sin 70-talsdisco.
Givetvis blev det en del engelsk 80-talssynthpop också. En av mina favoritkonsertvideos från 80-talet är Ultravox "Monumentum" som är en magisk blandning mellan musikvideo och konsert. En recension av den kan hittas på min hemsida Retrogalaxen, men jag kan bara säga att "The voice" är riktigt mäktig där Midge Ure och två trumslagare står och trummar i takt på tre stora synthtrummor till takten av blinkande grått ljus framför en romersk kuliss.
Men det finns också en liveinspelad LP till denna video, eller soundtrack som man kallar det här. Plattan innehåller, precis som videon, bara sex låtar, men publikens engagemang går det absolut inte att ta fel på.
Human Leagues första platta "Reproduction" är inte heller helt lätt att hitta, en av två där senare Heaven 17-medlemmen Marty Ware fortfarande är medlem. Här hittade jag den i toppexemplar för 20 kronor.
I övrigt så köpte jag en skiva med Lester Young och Count Basies utbrytar band, Kansas City Six, där några ur Basies populära band hade bildat ett eget hobby band, med namn som Buck Clayton, Freddy Green och Joe Jones i bandet. Riktigt trevlig jazz i det lilla formatet även om ett piano saknas i bandet.
En skiva med Heart inköptes också, "Passionwork", gjord 1983, två år innan bandets riktiga genom brott med "What about love". Dessutom en CD där Chemical Brothers remixar låtar av andra artister, "The brothers gonna work it out". I CD-lådan från Diamond Records hittade jag Johnny Hates Jazz lite svårhittade och floppande andra platta, som jag har letat efter.
Givetvis blev det också en hög singlar, bland annat hela två Eldkvarn, "Madelaine, jag kommer hem" och "Den långa färden". Mer svenskt i form av Di Leva, en tidig singel som heter "Snurra bakåt", från tiden då han fortfarande hade tejpad lock och ännu inte börjat med sin Jesusgimmick. Och vad vore en mässa utan en Commando M Pigg, denna gång i form av singeln "Lyser" från 1984, från plattan "En stjärna bland faror" som jag ju köpte på vårens mässa.
Frankrikes Bryan Adams, David Hallyday och hans enda riktiga hit i Sverige, rockaren "Ooh la la" har jag letat efter länge, liksom Julian Lennons miljölåt "Saltwater" och 50-talsrockaren Rick Nelsons hårdrockssöner i gruppen Nelson och deras "Love and affection", som jag gillade skarpt och lyssnade flitigt på när den kom 1990! Dessutom Wax och deras "Shadows of love" och Heaven 17s tidiga singel "Play to win".
Som sagt en lyckad mässa ur min egen synvinkel, även om det lossnade på riktigt först efter två timmar från slutet. Jag hoppas att mässan är kvar på Köpmangatan är även till våren, även om jag som sagt befarar att lokalen snart är uthyrd. Men det är dåtidens bekymmer. Jag är glad att vi har en mässa som fungerar bra och att några nedladdningstider inte direkt visar sig i besökarantalet!

Som klipp från denna mässa kastar jag mig vilt mellan genrerna. Från Agnetha Fältskogs andra platta hämtar jag den smäktande och svala sommarschlagern "Fram för svenska sommaren".
Sen följer två synthikoner, dels Ultravox och liveinslaget jag flaggade för från "Monumentum", "The voice".
Också The Human League från deras debut, "Empire state human".