tisdag 19 juni 2012

Quincy Jones With Harry Arnold And His Swedish Radio Studio Orchestra - Quincy's home again

Åter igen vill jag hylla svensk jazzhistoria som har ett sånt rikt och spännande liv med att skriva om en av dom mest spännande och lysande kombinationerna, när Quincy Jones kom till Sverige i slutet av 50-talet och slog sina påsar ihop med Harry Arnolds radioband. Ska jag vara ärlig så var mitt intresse för Harry Arnolds musik rätt låg till en början. Flera singlar jag hittade med honom innehöll jazz som med förde tankarna till tyska dansorkestrar av James Last-karaktär. Sen hittade jag inspelningar med Quincy Jones som storbandsledare och upptäckte att detta var lysande jazz. Storbandjazz som är melodiskt, svalkande och samtidigt energiskt och helt oförutsägbart. Och snart hittade jag inspelningar med dessa två ihop och insåg att jag gravt underskattat Harry Arnold, inte minst när jag hittade en live-CD med dom båda från en radioutsändning från 1959. Den CDn, utgiven på det lysande lilla jazzbolaget Ancha, rekommenderas varmt!

Quincy Jones och Harry Arnold gjorde ett par plattor tillsammans och på en okänd loppis hittade jag denna klassiker från 1958. Quincy gillade Sverige väldigt mycket, så mycket att han hittade sin fru här.
På omslaget till denna skiva skriver Bengt Hallberg om tillkomsten av skivans titel där han sitter på en resturang och man försöker komma på en titel på plattan. Efter en turné i Paris hade han kommit hit igen för att spela in och någon föreslog:
"How about "Quincy's back again"?"
Men Quincy skakade på huvudet och sa:
"No man! It's not so much being back... i feel more like being home!"
Kort sagt: "Quincy's home again"! Till det skrev Harry Arnold också en låt tillägnad sin vän med just den titeln, en kanonlåt som inleder skivan.
De flesta av dom svenska stora namnen är med, Bengt-Arne Wallin, Åke Persson, Arne Domnerus, Bjarne Nerem, Carl-Henrik Norin, Bengt Hallberg, Simon Brehm och Egil Johansen. Och för att amerikanisera sättningen ännu mer så är trumpetaren Benny Bailey med, som för övrigt var med Quincy ända till slutet på hans svenska sejour.

"Quincy´s home again" är fylld med skön och relaxande storbandsjazz som korsar gränsen mellan sen swing och Dizzy Gillespies storbandsbop. Men det låter ändå så otroligt svenskt och kanske med en liten stänk av folkmusiktouch någonstans i ytterkanterna, men samtidigt blandat med Quincy Jones inspiration av den nya amerikanska jazzen.
Min absoluta favorit är balladen "The midnight sun never sets". Tänk att vandra sakta längs en upplyst gata i Stockholm mitt i natten med Arne Domnerus altsax som för dig framåt svävandes. Domnerus är helt fantastisk här, uppbackad av alla fyra trumbonerna i bakgrunden.
Efterföljande "Cherokee" är en annan favorit, som också ska ha varit Harry Arnolds egen favoritlåt med Quincy. Hör framför allt de roliga sordinförsedda trumpeterna i ungefär vid början.
Låten "Meet Benny Bailey" var specialkomponerad av Quincy för detta tillfälle och nämnde trumpetare blåser på bra i låten med bandet härligt uppbackande troget.
Den ösiga "Room 608" bör också nämnas som verkligen tar det svenska radiobandet in i den amerikanska bopen i all hast. Enligt Bengt Hallberg på skivomslaget så tog det nio tagningar av denna låt innan Quincy var nöjd med inspelningen.
Denna skiva är till omslaget rätt slitet, men jag är inte för kräsen. Bara musiken och känslan är där. Jag antar att man inte kan begära för mycket av en 54 år gammal skiva som man hittar på en loppis.
1959 for Quincy Jones hem igen och Harry Arnold fick problem när jazzen motades bort av popen på 60-talet och lämnade besviket musikbranschen och dog 1971 bara 50 år gammal.
Quincy Jones lever dock ännu, 79 år gammal, och vandrade så småningom vidare från jazzen till den mer kommersiella popmusiken och som producent och bland annat Michael Jacksons megasäljare. Men även om han idag är främst ihågkommen för hans insatser inom soulmusiken så ska minnet av hans klassiska samarbete med Harry Arnolds radiojazzband leva vidare. En tid då ny jazz mötte den traditionella storbandsswingen och det kom ut guld ur högtalarna hos var och varannan svensk.

Ovan nämnda favoriter från plattan är mina val av klipp från plattan, "The midnight sun never sets" och "Cherokee"!



3 kommentarer:

  1. Jag har ett ex av den här! Pappas gamla :)
    Älskar "The midnight sun never sets".
    MVH Jan Johansen

    SvaraRadera
  2. Hej, Janne!

    Tack för din kommentar! Håller med, det är en av mina favoriter! Läste den lysande artikeln med dig i Accent! Keep up! :)

    /JS13

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...