Donna Summer - This time i know it's for real

Ibland får man slå två flugor i en smäll, när man har planerat en artikel men inte riktigt vet vad man ska skriva om och plötsligt så dör en välkänd artist och man känner att man borde skriva nåt om denne. Så sker idag då Singeltipset uppmärksammar Donna Summers bortgång. Discodrottningen blev endast 63 år gammal då hon avled efter en lång tids kamp mot lungcancer, som enligt henne själv ska ha kommit av att ha andats in giftiga ångor under 11 september-attacken.

Jag ska erkänna att jag inte direkt lyssnar så ofta på Summers 70-talsalster. Den typen av disco har aldrig riktigt lockat mig. Däremot så gjorde hon ett gäng bra låtar under 80-talet, flera av dom på Quincy Jones producerade plattan "Donna Summer" från 1982. Men en av hennes allra bästa kom när hon såg att de som hade bäst framgångar med disco här i Europa i slutet av 80-talet var Stock-Aitken & Waterman. När hon hade spelat in plattan "Another place and time" hos succétrion så blev skivbolagsbossen på hennes dåvarande skivbolag, Geffen, förbannad och rev hennes kontrakt, medan bolaget hon hade dessförinnan, Warner, blev desto gladare och signade henne igen.
Den första singeln från denna platta var en smittande bubbelgumklassiker som hette "This time i know it´s for real". Jag erkänner att jag är svag för Stock-Aitken-Watermans disco som har en rytm och en skön känsla i soundet som jag gillar. Det kanske känns lite underligt att säga det idag eftersom jag på 80-talet skydde SAW som pesten, men ibland sker underliga utvecklingar inom det musikaliska.
"This time i know it´s for real" är en glad låt med en taktfast, lättsam och skön 80-talsdiscoproduktion med en Donna som ger allt. Jag är ytterst tveksam på om någon annan sångerska kunnat göra denna bättre.
B-sidan är en annan låt från "Another place and time", "Whatever your heart desires", en pigg klatchig SAW-örhänge som också känns som en låt som skulle kunna hamna på singel.

Donna Summers äventyr med SAW blev bara en platta lång efter att hon hamnat i dispyt med trion och den planerade andra plattan spelades in av då helt okända sångerskan Lonnie Gordon istället. Ni som inte minns namnet kanske minns hennes minihit "Happening all over again", som alltså egentligen skulle ha sjungits av Summer. Men låten blev alltså ingen jättehit och Donna var nog rätt nöjd ändå. Hennes musik har ju överlevt ändå och förhoppningsvis kunde hon känna sig rätt nöjd med det hon åstadkommit!

Givetvis finns videon med här också, en rätt kul video faktiskt med äkta sen 80-talskänsla över sig.