Chemical Brothers - Hey boy, hey girl

Äntligen var det dags, ett singeltips av en CD-singel, men det kom ju så mycket bra under 90-talet också som inte går att undanhållas och en av dom genrer från det decenniet som ligger mig varmast om hjärtat är alltså big beat eller breakbeat. När Chemical Brothers, Tom Rowlands and Ed Simons, först kom dock så avskydde jag det först. Osorterat och rörigt utan melodi. Men, som jag sa när jag skrev om Apollo 440s "Gettin'  high on your own supply", mina ögon och öron öppnades sen med Fatboy Slim.

Den här låten skrev jag om redan i mitt första sommarhitsspecial, men det hindrar inte mig från att tipsa om den lite mer noggrannare. När den här låten kom så var jag nyförälskad i genren big beat så sommaren 1999 var därmed räddad! Självklart sprang jag och köpte singeln på Åhléns för 25 kronor. Jag tror jag hörde den ett par hundra gånger den sommaren och jag blir ännu aldrig trött på den. Ännu tycker jag att detta är en av de bästa danslåtarna som gjorts. Den är fräck, enormt snyggt gjord, galen, fantastiskt producerad och med en av dom roligaste vidorna som gjorts.

Så småningom ska jag skriva om en hel platta med dom kemiska bröderna, men till dess kan ni njuta av engelsk musikalisk perfektionism modell 90-tal. Detta är så vackert att man får gåshud...