fredag 31 maj 2013

The Smithereens - Especially for you

Nu tänkte jag nörda till det ordentligt genom att tipsa om en skiva med ett band som aldrig nådde dom svenska listorna alls, och knappt heller dom amerikanska, men som däremot räknas som en av den amerikanska indierockens största under 80-talet; The Smithereens. En av de stora fördelarna med att samla gamla radioprogram är att man får mycket bra tips på ny musik att spetsa öronen på och det var på det sättet jag kom i kontakt med detta band. Jag hittade ett "Metropol" från 1988 där The Smithereens låt "Only a memory" testades i "Flipp eller flopp", och jag föll direkt för den sköna och lite mörka indierocken som strömmade ut. Jag har inte hittat plattan som just den låten är med på, "Green Thoughts", än, men däremot blev jag lycklig av att hitta plattan innan, "Espcially for you" från 1986, på Sundsvalls just nu enda skivaffär, Harvest Records, för några år sen.

The Smithereens är från New Jersey och har släppt plattor sen 1980 och har sångaren Pat DiNizio vid mikrofonen, som är en väldigt bra sångare vars röst inte ligger lång ifrån ett annat, något mjukare, indieband med gott rykte, fast från England, XTC och Andy Partridge.
Bandet nådde alltså aldrig hitlistornas toppar, men lyckades däremot inspirera många artister längre fram och kanske främst Kurt Cobain, som lyssnade flitigt på "Especially for you" när han skrev Nirvanas debut "Nevermind". Hade någon sagt det innan jag hört dom så hade jag nog inte haft denna skiva i min ägo utan skrämts bort av den informationen eftersom mitt förhållande till grunge och Nirvana inte är direkt lysande. Men tack och lov finns inte mycket som påminner om det som komma skulle sex år senare.
"Especially for you" är inte bara en rockplatta i mängden. Den rymmer så otroligt mycket sorts musik och det låter så otroligt snyggt i alla former. Här finns dragspel och folkmusik i låten "Cigarette", rockabilly i "Crazy mixed-up kid" och latinojazz i en av plattans höjdpunkter, den svala och snygga "In a lonely place", som dom gör tillsammans med Suzanne Vega.
Men här finns också sköna indierocklåtar som "Time and time again", singeln "Blood and roses" och "Behind the walls of sleep", som har en väldigt snygg och bra text om saknad. Bra texter går för övrigt igenom hela plattan, för dessa är engagerande, intressanta och snyggt skrivna! Detta är en platta med många ansikten och stilar som ändå lyckas passa in och hålla ihop utan att det blir en salig pyttipanna av det!
Låna gärna också ett öra till ett annat av bandets album, "11" från 1989, som jag hade turen att hitta billigt på Myrorna på Flemingsgatan i Stockholm förra året!

Det roliga med många av dessa mindre band som aldrig når ut till den stora massan är att flera av dom oförtrutet vandrar vidare. Jag nämnde The Fixx förut och även The Smithereens finns ännu och turnérar, även om många hävdar att det stora intresset för bandet dog när, ironiskt nog, Nirvana drog igång grungen 1994.
Men jag tycker ändå att det finns all anledning att upptäcka detta sköna band, The Smithereens, som lyckas vara både mjuka och avkopplande och röjiga och skönt rockiga med perfekt resultat! I recensentkretsar är den här skivan fortfarande riktigt högt ansedd, men hos stora massan är bandet i mångt och mycket oförtjänt bortglömda!
Så vad tyckte "Flipp eller flopp"-juryn i "Metropol" om låten, kanske någon undrar? Jo, dom (vid det tillfället Dan Hylander, Marie Fredriksson och recensenten Stefan Malmqvist), gillade låten, men floppade möjligheten till en hit. Tyvärr fick dom rätt. Kanske var The Smithereens för bra för trackslistan 1988...

Jag hade tänkt att bjuda på tre låtar från plattan. Dels den sköna duetten med Suzanne Vega, "In a lonely place", dels första singeln "Blood and roses" och dels andra singeln, den lysande "Behind the walls of sleep".





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...