Propaganda - P-machinery

Japp, tillbaka igen efter lite nätkrångel. Den här gången med en av mina absoluta favoritsinglar från 80-talet! Jag vet, det blir mycket singlar, men ur den stora vinylsingelhög jag har så finns det så många jag vill tipsa om och som ligger mig extremt varmt om hjärtat. En av dom låtar från 80-talet jag närmast håller som helig är Propagandas låt "P-machinery" från 1985. Tyska Propaganda är skapad av Ralf Dörper, som också var med i tyska industrisyntbandet Die Krups, och gav ut sina plattor på superproducenten Trevor Horns bolag ZTT. Men Horn själv var för upptagen med att skapa och promota Frankie Goes To Hollywoods musik, så Horns assistent Stephen Lipson fick hoppa in och hjälpa det tyska bandet. Jag kan inte påstå att det blev sämre av det, hur mycket jag än gillar Trevor Horns målande ljudlandskap.
Sångerskan i Propaganda, Claudia Brücken, är en sångerska som jag verkligen gillar, med en säregen röst och en väldigt mystisk och spännande image så lyckas hon förföra lyssnarna och få dom att bli intresserade av musiken. Lyssna bara på hennes mer moderna låtar i hobbybandet OneTwo, tillsammans med OMDs Paul Humphries.

Den här låten, "P-machinery", hörde jag för första gången, som så många andra gånger, i "Tracks" på sensommaren 1985 och föll direkt för det smattrande, mystiska och speciella ljudlandskapet.
Låten följde mig in i 90-talet och 1993 så gick det ett radioprogram i P3 med bara 80-talsmusik som hette "Syster Sara", med nutida barnboksförfattarinnan Sara Kardefors och senare Rally-medlemmen Ulf Reneland. Där hade dom under sommaren program där en lyssnare fick önska hela programmets timme och jag skrev in och hoppades. Tyvärr fick jag se mig slagen, men till hösten så betade dom ändå igenom en del som inte fått sina långa listor med i programmet genom att spela en låt här och var från önskelistorna. Lycklig som ett barn på julaftonen hörde jag nerifrån vardagsrummet hur introt till Propagandas låt spelades i radion i sovrummet, en trappa upp. Jag rusade upp som om det brann och tryckte igång ett band precis till dess att Reneland presenterade min låt och mitt namn. Jag var 18 år då och nåt så löjligt överdrivet glad över att fått höra just den låten ur min lista och det faktum att Sverige nu visste lite mer om min musiksmak. Jag satte genast igång att ringa runt till alla kompisar jag kände och informera om att jag hade fått mitt namn och min låt uppspelad i radio. Idag då jag både tävlat i riksradio och sänt närradio så känns detta som ett lite pinsamt, men ändå ett kul minne från tonåren. Visst är det kul när man kan vara glad för så lite! ;)

"P-machinery" är lite kuslig i sin stil, men ändå så otroligt snyggt gjord! När den andra sångerskan i bandet, Suzanne Freytag, säger orden i inledningen, "Power, Force, Motion, Drive" till tonerna av det blippande dataljuden så smälter jag direkt. Detta är synthpop från 80-talet av vackraste och häftigaste märke! Ett av 80-talets mest speciella mästerverk!
B-sidan på singeln heter "Frozen faces" och är en spännande låt där Freytag får mest utrymme för en gångs skull. Singeln köptes på Fyndlagret för en hel evighet sen och som synes så har den forne ägaren tyvärr lämnat ett märke i form av en namnteckning av tusch. Men, men, ett visst svin får man räkna med.

Jag bjuder på båda låtarna. Först videon till "P-machinery", som jag faktiskt var lite rädd för som barn. Synen av tre av medlemmarna som hängde i trådar och såg ut som levande zombies tyckte jag var småkuslig då. Men självklart är det en otroligt udda och snygg video till en lika udda och snygg låt.
"Frozen faces" sen är i ett liveframträdande från det omdiskuterade och på sin tid kontroversiella engelska programmet "The tube" från 1985.