måndag 13 april 2015

Berlin - Dancing in Berlin

Det är inte lät att vara en one-hit-wonder. Att försöka skapa sig en karriär med spännande och ny musik också vill alla i slutändan bara höra en enda låt egentligen. Jag sa för ett tag sen, när jag skrev om Chesney Hawkes singel "The one and only", att man använder ordet "One-hit-wonder" på tok för lätt idag, även om artister som inte förtjänar det epitetet, men Berlin kan nog, liksom Chesney Hawkes, räknas till den titeln ändå. Nästan var enda en av er har väl någon gång hört kärlekstemat till filmen "Top Gun", "Take my breath away", en av 80-talets allra största och mest spelade tryckare. Jag ska verkligen inte förneka den låtens storhet, för även jag tycker den är en otroligt snygg och vacker låt, även om den spelats om och om och om igen. Men den här gången hade jag tänkt att tänka lite utanför ramarna, för Berlin och sångerskan Terry Nunn må ha haft bara en enda hit, men det betyder inte att "Take my breath away" är den enda höjdarlåten dom har gjort. Innan den låten var ett faktum så var man ett riktigt bra amerikanskt new wave-synthband, detta i ett land som inte alls var känd för den genren. Man hade fått en del uppmärksamhet genom den välbekanta metoden "controversy creates cash", alltså man skapar rabalder, detta genom att sjunga en låt 1984 som hette "Sex (i'm a...)", som bannlystes av flera radiostationer för en allt för grov text.

En av dom allra bästa låtarna Berlin släppte kom dock 1984 och följde rätt bra i Ultravox fotspår, och tro det eller ej, den var producerad av samma person som gjorde "Take my breath away", Georgio Moroder. Låten hette "Dancing in Berlin" och är en låt som går i olika riktningar, men är samtidigt riktigt spännande och mystisk. Versen innehåller lite fotbollskörer och är rätt pigg och glad, medan refrängen långsamt blir mörkare och mer spännande. Det här är en riktigt bra låt och jag tror kanske att en av anledningarna till att låten, och dom andra tidiga Berlin-låtarna, aldrig blev någon stor hit var att Berlin kom från USA och gjorde en genre som amerikanarna brydde sig noll i och européerna aldrig riktigt tog ett amerikanskt synthband på allvar.

B-sidan på singeln är också en riktig höjdare, men så är den också med på ett bra album. Jag kan varmt rekommendera Berlins platta "Love life" från 1984 och som sista spår på plattan finns ett fartfyllt och häftigt nummer som heter "Lost in the crowd" och som även det är en låt som inte alls ligger långt från en del av Ultravox låtar vid samma tid.

Berlin fick två år senare som sagt sitt genombrott, men singeln efter "Top gun"-succéen, en enligt mig fantastiskt bra låt som heter "Like flames" floppade helt. Hela plattan få, "Count 3 and pray", är en av dom mest bortglömda poppärlorna från 80-talet och som, precis som "Love life" och "Dancing in Berlin" visar på att detta band, som är ihågkomna för en enda låt, var värd så mycket mer och hade så många andra sidor som folk missade att kolla upp! Så självklart bjuder jag på båda låtarna, A- och B-sida på singeln, "Dancing in Berlin" och "Lost in the crowd".



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...