Charlie Ventura Sextet - Tea for two/Ghost of a chance

Årets första skiva går i jazzens tecken. Jag fortsätter botanisera i jazzmusiker som nämns eller spelas allt för sällan och nu har turen kommit till tenorsaxofonisten Charlie Ventura. Ventura är en av dom musikerna som främst är känd som bopmusiker, men inte heller var främmande för swingen. Venturas musik är oftast laid back, snygg och vacker och hans stil är inte alls långt ifrån Coleman Hawkins, med samma sträva saxofonljud. Han har till och med av vissa kritiker setts som just en Hawkins-klon. Men hans musik lever dock sitt eget liv och är allt för bortglömd idag. Jag upptäckte Ventura första gången när jag köpte en EP med honom för väldigt många år sen och tyckte att det var riktigt bra. Sen dess har det blivit några EPs till samt denna 78-varvsskiva, i detta fall utgiven på Parlophones fantastiska Rhythm-style serie.

På tal om bortglömda musiker, någon gång hoppas jag kunna skriva mer om trumpetaren Howard McGhee, som också är en bopmusiker som få noterar idag. Tillsammans skapar dom skön jazz på denna skiva och dom två spår som finns här, "Ghost of a chance" och "Tea for two". I kompet finns Arnold Ross, piano, Dave Barbour, gitarr, Artie Shapiro, bas och Nick Fatool, trummor. Låtarna är från 1945, även om det står 1949 på skivetiketten. Det är alltså en nyutgåva.

Just denna skiva är främst swingbetonad, men med en del av den nya jazzen i kanterna. "Tea for two" inleder med ett snyggt samspel mellan McGhee och

Ventura innan trumpeten tar över. Kompet är lätt och skönt och Dave Barbour spelar bra gitarr här. Ventura får här spela lite i bakgrunden och tar över först mot slutet. En lättsam och ösig liten låt som sitter skönt!Ventura får revanschera sig rejält och höras mer på "Ghost of a chance", som är en otroligt skön och avkopplande ballad med Ventura spelandes ett långt och skönt solo.Detta är 40-talsjazz av mjukaste och skönaste märke med riktigt snyggt samspel mellan McGhee och Ventura som inramar dom snygga soloinsatserna däremellan.

Charlie Ventura har blivit främst förknippad med 78-varvsepoken eftersom han spelade in allt mindre på platta från 50-talet när LP-skivan tog över. Det är kanske därför som han blivit bortglömd för den senare jazzgenerationen. Ventura dog 1992, 75 år gammal.

Båda låtarna är upphittade och självklart blir det då både "Tea for two" och "Ghost of a chance"!