tisdag 31 december 2013

2013 års skivfynd: Peter LeMarc

Det är dags att summera sitt skivsamlande år så här på nyårsaftonen och det hade jag tänkt att göra genom att visa upp mitt val av 2013 års bästa skivköp! Året har varit en berg- och dalbana där våren var lite sval på intressanta fynd och sommaren var ännu svalare medan hösten var en enda stor regnskyr på skivor med Stockholmsresa, skivmässa, nedläggning av en skivaffär och annat. Flera av dom skivorna har jag nämnt här genom mina texter om skivmässorna och resan till Stockholm. Det har varit, med mina mått mätt, ett rätt svagt år för jazzfynd, medan många trevliga 80-talsskivor jag längtat länge efter dykt upp. Dessutom har jag börjat på en ny genre genom att köpa skivor med 70-talsmusik. Men årets skivfynd, som jag också nämnde när jag skrev om vårens skivmässa, var speciell. Jag utnämner Peter LeMarc till årets skivfynd, passande också när LeMarc nyss gästade Niklas Strömstedt i ett lysande avsnitt av "Tack för musiken". Under maj så var jag alltså på skivmässan på Pipeline och köpte mängder av fina 80-talssinglar, men även andra skivor. Jag hamnade hos en försäljare, med halva priset på allt, där jag hittade LeMarcs andra skiva, "Circus circus" från 1983 för ynka 20 kronor! Lyckligt betalande en "Selma" till ägaren av skivståndet så tänker jag att jag nu bara har en skiva kvar innan jag har alla LeMarcs studioalbum, hans senaste "Svag doft av skymning", som kom bara nåt halvår innan.
15 minuter senare går jag förbi ett annat stånd, innehållandes nya CD-skivor, där jag ser "Svag doft av skymning", snyggt inplastad för endast 50 kronor! Gissa om jag dansade ut från Pipeline den dagen! Detta hade kunnat räcka nu, om det inte varit för att i denna titel "Årets skivfynd" ingår också hur otroligt bra "En svag doft av skymning" är! Därför ska jag skriva lite om båda dom här skivorna, men kanske främst den senare, eftersom den är rent musikaliskt långt bättre.

"Circus circus" är musikaliskt långt ifrån bra. Jag kan till och med sträcka mig så långt att jag säger att det är hans sämsta skiva. Peter LeMarc är inte så förtjust i sina tidigaste verk och har dömt ut dom som nödvändigt skräp, skivor han måste göra för att lära sig om branschen. Hans debut "Buick" är inte ett mästerverk, verkligen inte, men den har en charm och en lite komisk kultstämpel över sig som ändå gör den lyssningsbar. Detta saknar "Circus circus", som stannar i min samling endast för att det är en riktigt kul kuriosa och jag vill komplettera LeMarc-samlingen.
Den är dock intressant just för att den är producerad av en ung Orup tillsammans med LeMarc. I kören på flera låtar hörs just den blivande popkungen tillsammans med hans dåvarande Ubangikollega Cia Berg. Några låtar funkar faktiskt, inklusive singeln "Kom klappa min kanin", även om den har en av de mest fåniga texterna som finns. Man kan ju inte annat än älska när Orup i refrängen viskar ivrigt:
"Kom och klappa! Kom och klappa! Kom och klappa"
Varpå LeMarc ylar:
"Kom klappa min kaniiiiiiiiiiiiin!!!!"
Produktionen ligger inte alls långt ifrån det band som Heaven 17 gjorde vid samma tid och är riktigt snygg.
Men sen är texterna rena kalkonverken. Citerat från låten "Den amerikanska vänninan":
"Ryssen kommer (Vodka kan ta livet av en).
Men vi ska doppa honom i äppelpaj-sås
I hamburger-hemmets plastbås"

Japp, glasklart... eller inte. Plattan är snygg till sin ljudbild, men låtarna i övrigt är mil ifrån det vi är vana höra Peter LeMarc. Som sagt, kul som kuriosa.

Därmed hoppar vi nästan 30 år framåt i tiden. 2012 kommer plattan "Svag doft av skymning". LeMarc har nu fått sin framgång och genom ett ändrande av texter och melodier till mer personliga berättelser så har han fått en jättepublik som står upp jublandes när han sjunger sina hits i "Tack för
musiken".
Den här plattan lyssnade jag igenom när jag en solig dag satt på ett utecafé här i Sundsvall. Sen kom en kompis och jag lämnade skivan för några timmar innan jag gick till inre hamnen och satte mig för att höra klart den. Men plattan var så otroligt snygg och skön att jag direkt spelade om den och lyssnade noga. Texterna är fortfarande mästerverk och melodierna och ljudbilden är snygg och avkopplande. Det är mogna poppärlor som är väldigt sköna. Framför allt gillade jag "Våra bästa dar" som på ett sånt vackert och träffsäkert sätt beskriver minnet av ett lekande par som levde i nuet. Den bluesiga "Memphis i himlen" ska också nämnas, liksom den lugna men gungande "På mitt hjärtas torg". Också givetvis singeln, "En sång som ingen radio spelar", en klassisk LeMarc låt som fastnar i utförande och stil.
Lyssna också på den fantastiska miljöbeskrivningen och stämningen i gospelinspirerade balladen "Min kyrka", med snyggt hammondorgelspel! Ni som följt denna blogg vet att jag är väldigt svag för detta instrument!
Detta är den bästa nyare plattan jag köpt på bra länge! Den är vacker, avkopplande och tänkvärd, samt väldigt svår att lägga ifrån sig. Därför blir den, och hela fyndet på skivmässan, Årets skivfynd 2013 för mig!

Jag hittade tyvärr inget klipp med musik från "Circus, cirkus", men jag tror ni inte gråter blod direkt kanske. Däremot från "Svag doft av skyming" blir det två stycken. "En sång som ingen radio spelar" visade jag när jag skrev om skivmässan i våras, så därför tar jag två andra spår, "Min kyrka", i ett framträdande från SVTs program "Go' kväll" från hösten 2012 och "Våra bästa dar", som inte har någon egen video utan bara är ljud.
Med dessa skulle jag vilja önska alla er läsare av Skivguiden ett riktigt gott nytt år och mot nya skivfynd år 2014!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...