Aretha Franklin - Souldrottningen med klös

Hur börjar man en hyllning till en soullegend? Hur skriver man något som inte alla andra kommer att skriva denna dag, så man inte slår in exakt alla öppna dörrar? För när det gäller Aretha Franklin, som avled idag i en ålder av 76 år, så finns det så mycket att skriva att man inte vet i vilken ända man ska börja. Jag erkänner att jag inte alltid haft det absolut perfekta förhållandet till "the first lady of soul" genom livet. Jag har aldrig ogillat henne, men varit rätt selektiv av hennes låtkatalog.
     Det är först på senare år, när jag börjat samla äldre soul, som jag har öppnat öronen för Arethas totala katalog efter att, som den 80-talsnörd jag växte upp som, bara fokuserat på hennes karriär med discoaktiga produktioner av Narada Michael Walden och Luther Vandross. Ju mer åren har gått så har jag insett att hennes röst är så ikonisk och få kan ta i och få sånt klös och tyngd i rösten som Aretha Franklin. Och hon har alltid jobbat med de allra bästa i branschen och fått allt att bli så rätt! Hon sjöng om respekt och hos mig har min respekt för henne ökat de senaste åren och då var den inte dålig innan heller!

Men framför allt är det få som symboliserat soul på det sättet som hon gjort och som gjort det med ett sånt ös och riv som hon. Hon har med lätthet kunnat vandra mellan smäktande ballader med skön känsla i rösten och en touch av gospel och ett sällsynt sväng med allsköns blås i bakgrunden! Och hon är en artist som alltid varit där, även om hon inte hörts med nya låtar i svensk radio på många, många år.
     Vi minns 60-talet med både gospel, rhythm & blues, enormt starka låtar och en stark Motownkänsla (även om hon aldrig tillhörde det bolaget), 70-talet med stråkar, en viss discotouch och smäktande ballader med orkester, 80-talets discoera med synthar och alltid med en fot i den nya soulljudet, men ändå hållandes sin stil och 90-talets experimenterande med housemusiken. 00-talet har jag alltså rätt dålig koll på, som med 90 % av de flesta artisterna. Allt har inte sålt och varit en succé, men det mesta har ändå varit gjort med ett 100 % engagemang och stil och varit riktigt bra!
     Så självklart lämnar Aretha Franklin ett tomrum i musikvärlden, en musikvärld som hon gjort enormt mycket för och brutit nya banor som få andra gjort!

Nu är min Aretha-samling i skivform inte så gigantisk stor, men det finns ändå ett hyggligt gäng skivor och singlar! Därför har jag satt ihop mitt topp 10 av Aretha Franklins bästa låtar från hennes långa karriär och jag tycker att jag ändå har lyckats få ihop en riktigt varierad lista vad gäller spännvidd av från hennes år, även om 80-talet trots allt dominerar något.

1 Freeway of love (1985) - Jag vet, det är inte ett särskilt originellt val, men detta är i mina ögon den låten med Aretha Franklin som har det skönaste trycket och den häftigaste känslan! Refrängen är otroligt stark och lysande tillsammans med en skönt gungande produktion! Och vem kan motstå Clarance Clemmons saxofon?!
2 Can't turn you loose (1980) - Otis Reddings B-sida från 1965 som fick ett helt fantastiskt blås och ös i Arethas version. Den här låten hörde jag i P3s "Kulan i luften" ofta på 80-talet och det växte snart till en av mina absoluta favoriter med henne.
3 Who's zooming who (1985) - Titelspåret från kanske ändå mitt favoritalbum med Aretha Franklin. Låten har kanske en av, i mitt tycke, hennes starkaste verser och åter Narada Michael Waldens ljudbild som ger hennes röst ännu mer styrka!
4 Everyday people (1991) - Aretha goes housesoul i denna cover på Sly & Family Stones hit. En låt med ett grymt sväng och en lysande produktion signerad Narada Michael Walden.
5 Meadows of springtime (1977) - Ännu ett starkt albumspår från "Sweet passion", en relaxande känslosam ballad av den mest mjuka sorten med en pratande Aretha och de bästa stråkarna i bakgrunden!
6 Say a little prayer (1968) - En riktigt skön låt med många stämningar, där den både smeker med bossa nova i versen och en stark gospelstämning i refrängen!
7 I knew you were waiting for me (1987) - George Michaels drömduett som inte höll på att bli av på grund av Arethas flygrädsla. Kanske den starkaste av Arethas många duetter genom åren! Det är svårt att tro att båda dessa är borta nu.
8 A tender touch (1977) - Ett lysande och skönt albumspår på den bortglömda pärlan "Sweet passion".
9 Get it right (1983) - En bortglömd singelpärla från 80-talets första hälft signerad Aretha och Luther Vandross, man kan säga att the king of soul möter the queen of soul!
10 Respect (1967) - Utan tvekan en klassiker och ett proffsverk vad gäller melodi och ljud!

Tack för all musik, Aretha Franklin, och det du gjort för soulmusiken, många unga artister och världen och må du vila i frid!