När jag var tonåring hade jag en artist som stod ut från alla andra och den här gången pratar jag inte om Depeche Mode. Det var en sångerska som jag lyssnade på om och om och om och om igen. Jag kan inte svara på hur mycket hennes fagra utseende påverkade mig, det är möjligt att om hon varit tämligen ful så hade jag kanske tänkt annorlunda. Vadå, man var ju inte mer än manlig tonåring. Nu var hon inte ful utan en gudomligt vacker kvinna, Sandra, då Lauer, idag Cretu. Men nu, 2014, är det inte hennes yttre vi ska tala om utan hennes musik, för trots allt så älskade jag också hennes musik enormt mycket och gör så än. Fast när hon kom med "Maria Magdalena" så var jag så där engagerad. Visst, hennes två genombrottshits gillade jag, varken mer eller mindre, men entusiasmen dalade till runt våren 1988 då jag hörde hennes låt "Innocent love" och insåg hur otroligt skön den var i sin ljudbild! Och vilken underbar sångröst! Hennes version av "Everlasting love" vevades om och om igen på MTV. Sen bar det av ner till Thylins Skivaffär på Storgatan och köpa hennes samlingsplatta "Ten on one", som jag spelade cirka en miljon gånger bara under 80-talet. Jag var ett Sandra-fan av enormt stora mått!
Nu hade det varit lätt att skriva om den platta som jag utnämnde till en av mina favoritplattor någonsin, "Mirrors", vilket jag ska någon dag också (en försmak finns ju bakom länken i menyraden om bästa plattorna någonsin). Men den är köpt i något nyare tid. Den skiva jag tänker skriva om har jag mer nostalgi till, i och med att den är köpt ny när den var någorlunda aktuell.
I oktober 1988 kom en vacker och svävande låt som hette "Secret land" som jag självklart lyssnade på ofta och till det kom ett par singlar till och hösten 1989 kunde jag inte hålla mig. Jag hade flyttat till Sundsvall centrum precis då och kunde lätt slinka in efter skolan och köpa hennes årsgamla platta "Into a secret land". Ännu en platta som vevades hemma på repeat så ofta jag kunde. Nu ska jag inte bara till skriva Sandra och hennes röst. Det finns en faktor till som är väldigt viktig för Sandras musik och det är Michael Cretu, en av
80-talets kanske mest underskattade producenter. Han har producerat discohits inte bara åt henne utan även åt sig själv (minns ni "Samurai"?), Moti Special (minns ni eurohiten "Cold days, hot nights"?) och Peter Schilling (minns ni "A different story"?) samt andra mindre kända artister. Ja, också Enigma då förstås, men det är längre fram i historien. Michael Cretus discoproduktioner är svävande, kraftfulla och enormt snygga! Jag törs sticka ut hakan och säga att för mig är det väldigt få från 80-talet som överträffar Cretu i produktiv skicklighet!
Sen får man inte heller glömma den sångpartner som Sandra ofta har i refrängerna på sina låtar, som kryddar låtarna riktigt bra, Hubert Kah, som Cretu också försökte producera till en egen karriär, vilket dock inte riktigt lyckades.
"Into a secret land" skiljer sig lite från debuten "The long play" och "Mirrors" i och med att den är mer spacad och svävande disco än den kanske mer popdiscoinriktade föregångaren. Varför "Into a secret land" hamnade efter "Mirrors" i listan över dom bästa plattorna någonsin kan man ju fundera på, för egentligen är den här i paritet med föregångaren, men "Into a secret land" har inte samma slagkraftiga hitmelodier som "Mirrors". Men det är ändå så enormt vacker discomusik det här. Av singlarna är den egentliga första singeln "Heaven can wait" kanske en av 80-talets mest oförtjänt bortglömda hits! Den kom under sommaren 1988, då Tracks låg i vila och den mer partajiga Sommartoppen har aldrig varit Sandras område och den testades inte ens där, varvid låten förblev bortglömd här uppe. Men likväl är den ett 80-talistiskt mästerverk där Sandras ljuva röst och Cretus svävande ljudbild kombinerar varandra fantastiskt.
Låten "Crazy Juliet" ska också nämnas som en höjdarlåt liksom "Celebrate your life". Också självklart den pigga och glada singeln "We'll be together" där Kah och Sandra samarbetar otroligt snyggt med sina röster! Lyssna också på den vackra balladen "Just like diamonds".
"Into a secret land" är vacker disco som aldrig är tråkig utan både spännande, smekande och dansant på samma gång.
Sandra gör fortfarande musik, ömsom solo och ömsom som Enigma, även om musiken inte säljer i samma upplaga som förr i tiden, men Michael Cretu proddar fortfarande, Hubert Kah körar fortfarande och Sandras röst är fortfarande lika ljuvlig. Lyssna på till exempel hennes mer nya låtar som "Stay in touch" och "Infinite kiss".
Sandra är så otroligt mycket mer än bara "Maria Magdalena" och kanske "In the heat of the night". Under 80-talet så var Sandra och Michael Cretu drömskt svävande dansmusik som i alla fall jag hade enormt svårt att lägga i från mig och som hade sin egen stil som man vågade hålla fast vid och ändå utveckla med tiden.
Jag har valt hela tre låtar från denna platta, dels singeln "Heaven can wait" i ett försök att höja låtens status även här i Sverige, dels album spåret "Crazy Juliet" (som därför då inte har någon video) och då singeln "We'll be together".
Angående Sandras musik idag så är det ju det faktiskt inte så att Cretu fortfarande producerar. Han är numera avpolletterad i hennes liv, och för soundet på "Stay In Touch" ansvarar DJ-duon Blank & Jones (som ju dessutom ska ha all cred för sitt arbete med serien "so80s"). Dock är det ju mycket riktigt så att Hubert K(emmler) är med och sjunger, och dessutom finns ju faktiskt även Jens Gad (som ju kom in i Cretu-teamet på 90-talet) kvar i studion :)
SvaraRaderaOK, det hade jag lite dålig koll på. Det har låtit väldigt uppdaterad Cretu-stil på en del av hennes nyare låtar, men det är väl Gad som bidragit till det. Tack för informationen! Blank & Jones har gjort många bra trancelåtar. "Catch" och "DJ Culture" är lysande!
SvaraRadera