fredag 29 augusti 2014

Sommarspecial '98: Whale featuring Bus75 - Four big speakers

Ytterligare en sommar som går till historien som en av dom sämre. Jag sommarjobbade åter på närradion den här sommaren, vilket var det positiva. Men det var en regnig skitsommar med helt usel musik på listorna, där i stort sätt bara en låt, Beastie Boys "Intergalactic", har växt hos mig sen dess. I övrigt så fick vi dras med seg hiphop med Pras Michel och "Ghetto supastar" (eller "Supa getostar", som en kompis fyndigt döpte om den till) och en massa dagismusik med Dr Bombay, Markoolios första låt och Bus Stops hemska uppdatering av redan innan fåniga "Kung fu fighting". Samt ett märkligt dansprojekt i djävulsgimmick som hette 666 som ylade "AMOOOOK!!!"
Det fanns i stort sätt bara tre sommarhits jag lyssnade på, Drömhus snärtiga och charmiga "Vill ha dig", Modern Talkings nya version av "You're my heart, you're my soul" och Whales "Four big speakers". En av dom tre tänkte jag ta upp här, trots att jag redan nämnde den i ett sommarspecial för ett par år sen.

Genom mitt liv finns det en komiker och mediapersonlighet jag har haft väldigt svårt för, Henrik Schyffert. Han har en överdriven tuff humor som främst handlar om knark, sex och göra överdrivet narr av människor, vilket gjorde att Killinggängets serier inte alls lockade mig. När han sen skulle in i musikbranschen, tillsammans med sin dåvarande flickvän Cia Berg, ett annat överskattat mediafenomen, så blev jag inte direkt gladare och Whales första låtar ett par år tidigare fick mig att rynka på näsan. Den här låten gjordes också med rap av Cream från gruppen Bus75 (senare Addis Black Widow).
När Sommartoppens första sändning för sommaren gick av stapeln så blev förstås Whales nya singel "Four big speakers" etta direkt.
"NEJ, inte en hel sommar med bara Whale!!!", tänkte jag irriterat hemma.
Men snart insåg jag att detta ju var en riktigt bra låt med en riktigt intelligent refräng som satt, och den produktionen var ju lysande. En slamrig rockdisco som tar en med på överraskande och nya vägar hela tiden, även om Cia Bergs sångröst lämnar mycket att önska. Jag var på MHF-Ungdoms kongress i Ljungsbro i början av juli och där hade dom en sorts musikbar där man kunde önska låtar. Jag tog mod till mig och önskade denna dänga och ställde mig med dom andra och kunde glatt konstatera att Henrik Schyffert hade gjort en sak i sin karriär som var bra.
När jag kom hem sprang jag till Åhléns och köpte maxisingeln och blev riktigt glatt överraskad. Hela EPn var riktigt bra, inklusive dom två nya spåren man fick med, "14 rock st" och "Anywhere but here", som var kanon. Ibland är det skönt att få sina fördomar pulveriserade!

Schyffert har väl mer eller mindre sågat hela sitt 90-tal i sin show "The 90s - ett försvarstal", men trots allt var slutet av decenniet den tid då Schyffert var som bäst för mig, vilket kanske ändå säger en del om mitt intresse för den mannens humor. Men jag står för än att Whales musik var riktigt bra och häftig, även dom tidigare singlarna som jag lärt mig gilla också! Jag hade tänkt att så småningom syna hela Whales platta, "All disco must end in broken bones", men jag kan redan nu rekommendera den varmt. Men till dess får ni hålla till godo med videon till "Four big speakers", som jag visade redan i mitt sommarspecial ovan, men jag gör det gladeligen igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...