Magnus & Brasse - Levande på nya Bacchi

Det är aldrig roligt att behöva skriva en artikel för att hylla en favorit som har dött, men ibland blir man tvungen. Framför allt inte om det är en skiva man ändå tänkt skriva om så småningom, men nu blir tvungen att skriva om av helt andra anledningar än det man från tänkt början. Men likväl så sticker jag inte under stolen med att några av mina favoritkomiker är Magnus & Brasse, Magnus Härenstam och Brasse Brännström och tyvärr så avled Brasse Brännström igår. Brasse, född Lars-Erik, blev 69 år gammal och var en av dessa skådespelare som är mest känd för sin komiska talang, men som också för en liten skara människor är ihågkommen för ett fåtal seriösa roller. Den jag minns mest var den avundsjuke och slitne journalisten Nils Lageby i Liza Marklunds "Sprängaren", som han också fick en Guldbagge för, en roll där han minst sagt överraskade mig med sin prestation.

Jag upptäckte Magnus & Brasse första gången förstås via "Fem myror är fler än fyra elefanter", ett av mina favoritbarnprogram. Aldrig förr hade man kombinerat humor och pedagogik på ett sånt genialt sätt och Brasse var lysande i sina lite barnsliga, småkorkade och bortkomna karaktärer. Finns det någon som inte har sett Brasse med sin väska som han sen sänker, lyfter på sin bruna mössa och säger med ett jätteleende:
"Goddagens goddagens, hahahaha, nu ska jag leka en lek med Magnus och Eva!"
Självklart slutade det med samma kommentar:
"Fel, fel, fel fel!!!!"

Till en början så var jag långt mer intresserad av Hasse Å Tage än Magnus & Brasses krogshower, kanske främst för att jag som liten tyckte det var så mycket referenser till sprit och fylla i de senares nummer. Men snart insåg jag att dom hade långt mycket mer än så. Det fanns en genial enkelhet i deras humor, där man både lekte med ord och samtidigt hade en giftig tagg mot samtiden och samhällets trender, men på en lättsam nivå så alla kunde förstå. När jag hörde Magnus Härenstams geniala "Verkmästarn i magen", som framfördes med en bitterhet och ilska som bara Magnus Härenstam kan framföra, så stod tiden still. För att inte tala om Brasses lite lättfulla och finurliga beskrivning av 70-talets äldrevård i "Munspelet", som dröp av svart komik med allvarliga undertoner.

Båda dessa är med på den skiva med Magnus & Brasse som jag har valt, "Levande på nya Bacchi" från 1974. Det gavs ut en hel del liveshower med Magnus & Brasse, förutom denna är också "Varning för barn" och "Det är serverat", klassiker som jag lika gärna kunde ha valt. Och hur glad blev jag inte när jag för några år sen fick en dubbel-DVD med denna show och "Varning för barn" på i julklapp. Att äntligen få se

Magnus & Brasse framföra sina nummer och inte bara höra dom på skiva!
Den här showen på skivan är gjord på Bacchi Wapen i Stockholm i november 1974 och innehåller också en liten trio i bakgrunden bestående av Nicke Wöhrmann på gitarr, Jan Bergnér på bas och Björn Ageryd på trummor.
Här finns klassikerna som man har hört så många gånger och aldrig tröttnar på, den bitska kritiken mot 70-talets jeansmode i "Tighta jeans", Magnus Härenstams försök att bli backhoppare som till sist insåg att svärmors stickade mössa skapade problem eller det gamla paret i "Pensionärerna", samt några roliga och träffsäkra sånger med roliga texter.
"Levande på nya Bacchi" är folkhemssatir när den är som allra roligast och dessutom så tidstypisk sitt 70-tal i både musik och texter. Men, som sagt, så är det egenskaper som inte heller saknas på dom andra skivorna, "Varning för barn" och "Det är serverat". Dessutom rekommenderar jag verkligen Magnus & Brasses underbara, men sorgligt bortglömda komediserie från 70-talet, som finns ute på en samlad DVD, "Skyll inte på mig!".

Brasse Brännström var en underbart rolig komiker som verkligen gjorde folk glada med sina lättsamma och lite naiva karaktärer som ändå hade en underfundighet i sig. Jag kommer att sakna Brasses komik väldigt mycket, men kommer alltid ändå att minnas hans gyllene fras som etsat sig fast hos alla oss som är födda på 70-talet och som han nu säkert sitter och terroriserar Eva Rameus med någonstans:
"Fel, fel, fel fel!!!!"
Fast egentligen var Magnus & Brasse så helt rätt för sin tid!

Två klipp från denna skiva blir det. Dels deras klagomål mot 70-talsmodet i "Tighta jeans" och dels den helt fantastiska "Verkmästarn i magen". Det finns ett liveklipp med den sketchen, men tyvärr är den inte i sin helhet, så jag tog denna ljudversion istället. Men för att hylla och minnas Brasse Brännström så väljer jag också ett tredje klipp. Den är förvisso från "Det är serverat", men ändå, här är han i sitt esse som Plutten, 3 år, som ska försöka lära oss hur man slipper gå och lägga sig. Tack för alla skratt, Brasse!