expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

måndag 20 oktober 2014

12 Odödliga Sagor (Våra kända idrottsstjärnor läser Aisopos fabler)

"Aisopos var en ursprungligen en frygisk slav på Samos, men han lyckades tjäna sitt frigivande genom sin kvickhet. Dock blev han dödad på grund av sin spydighet. Hans fabler innefattar djur, men även träd, växter, naturkrafter och människor, vilka framför moraliseradelivsvisdomar i ord eller handling."
Så står det på Wikipedia om de så kallade Aisopos fabler som berättats för barn i alla tider i olika former. Det har gjorts mängder med böcker om dom, de har gjorts i serieformat i bl a Bamse och man har gjort film av dom, också då förstås skivinspelningar. Men ibland så kanske det inte riktigt blev det resultatet som var meningen. Tyvärr kan jag inte ge något smakprov, eftersom den inte finns upplagd, men jag tror det funkar ändå. Jag köpte den för bara några veckor sen på Mosebacke Records i Stockholm och jag gjorde det för den kändes så bisarr när man såg omslaget, och jag tror den höll måttet.

1980 så skickades ett stort gäng idrottsstjärnor till dom olympiska spelen i Moskva och Lake Placid och för att stödja dessa så spelades det in en skiva på skivbolaget GoodWill. Göte Wilhelmsson har givit sina varmaste tack till alla medverkande på omslaget så jag får anta att han är producent och hjärnan bakom idén. 

På denna skiva så skulle Aisopos fabler läsas, i översättning av Clabbe Af Geijerstams mamma Brita. Men tro inte att någon av våra mer kända skådespelare eller sagoberättare skulle läsa med en inlevelse och trovärdighet som bara dom kan förmedla saker till barn! Nej, det vore förstås ännu häftigare om olympierna själva läste dom! Dessutom kan en riktig sportlegend introducera dom, Lars-Gunnar Björklund. OK, tanken var säkert bra och kul, men skulle det fungera i praktiken, om man ser till hur charmiga och mediatränade idrottsstjärnorna var på den här tiden? Där kan man skepta lite mer. Det sägs att idrottsstjärnor aldrig ska prova på musikbranschen, vilket vi har sett mängder av exempel på och det vete gudarna om sagobranschen är så mycket bättre heller. För här läser Ingemar Stenmark den klassiska sagan om hunden och benet. Frank Andersson läser om mannen som får se sin älskade katt förvandlas till en vacker kvinna och Ronnie Hellström berättar om haren och sköldpaddans klassiska sprinterlopp. Den tystlåtne och tillbakadragne Ingemar Stenmark som sagoläsare, kan det vara en succé? Nej, givetvis inte, för när man läser sagor så är det bra om man gör det med en sorts inlevelse så man som barn lever sig in i berättelsen och han var bra på mycket den gode Stenmark, men som sagoläsare är han stel som en pinne.
Mest komisk tycker jag dock Börje Salmings inläsning om "Åsnan och saltet" och framför allt Linda Haglund, som berättar om "Pojken och lejonet", är. Här kan man snacka om total oengagemang. Det låter mer som om dom satt och läste en shoppinglista högt istället. Och Björn Borg fick spela in sin saga i USA och skicka den hem igen för att hans "Katten och papegojan" skulle komma med. Dessutom är jag grymt tacksam att tiokamparen Raimo Pihl inte kom in på Dramatens elevskola!
Också en av mina favoritkommentatorer genom alla år, Lars-Gunnar Björklund, som försöker med flåshurtighet, krystad humor och desperation att koppla idrottsstjärnan som läser till sagans moral.
Sen finns det förstås en del bra exempel också, som forna friidrottaren Annette Tännander, som tycks trivas med texten om "Stadsmusen och lantmusen". Tanken var alltså intressant som experiment, men resultatet totalt sett blev, med några undantag, så stelt och fantasilöst att det är skrattretande och roligt att höra bara därför! Dock är skivan framför allt en riktigt märklig och rolig skiva som är kul att ha bara för att den är så otroligt udda!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...