Martin Best Consort - To Carl Michael with love

Någon som följt bloggen under dess sexåriga existens kanske känner igen den här skivan. Jag skrev om den för ett flertal år sen men tyvärr lyckades jag av misstag radera den vid en omorganisation av etiketterna så jag tyckte att det var passande att skriva om den igen nu när det var midsommar. Under många år har jag nu skrivit om moderna sommarfavoriter på midsommar, men det finns ju annan musik som är passande en dag som denna. Gamla klassiska visor är en sak och när det gäller det är detta en av de mer udda inslagen. Fast på samma gång är skivan en av de mer vanliga, i backarna alltså. Den här skivan, "To Carl-Michael with love" med Martin Best Consort från 1975, har du säkert sett både här och där om du grävt på second hands och loppisar i dess skivbackar. Till slut blev jag väldigt nyfiken på vad det var och köpte den och blev väldigt positivt överraskad! Ett bevis på att en skiva som är rent loppisrat ibland faktiskt kan vara guld värd!

Martin Best är en engelsk lutaspelare, sångare och kompositör som ägnat mesta delen av sitt liv till att upptäcka trubadurkonsten från medeltiden och renässansen. Men under en tid av sitt liv bodde han också i Sverige och sjöng svenska visor, där hans tolkningar av Carl-Michael Bellman är dom mest kända. Men då hans svenska är något begränsad så har Bellmans texter översatts till engelska av Paul Britten Austin. På papperet låter det som om detta kan bli exakt vad som helst, både lysande och rena pajasprojektet, men i realiteten blev det en väldigt spännande och härlig nyupptäckt av den svenska visskatten.
Martin Best Consort, som hela bandet heter, består av musiker från det brittiska öriket som spelar i mjuk tradionell visstil med både stråkar, gitarrer och flöjter och det låter svensk sommar att man bara njuter, samtidigt som Martin Best sjunger Bellman på engelska och det samtidigt blir något helt nytt mitt ibland det traditionella. Här får Ulla Winblad en internationell touch med texter som:
"Ulla, my Ulla, what sayst to my offer?
Strawberries scarlet in milk and wine!"
Och epistel nr 21, som vi känner som "Så lunkar vi så småningom", som en del kanske sjunger idag, blir:
"Away we trott soon, ev'ryone
From this our noisy bacchanal"
Eller vad sägs om den underbart vackra instrumentala versionen av epistel nr 54, "Aldrig en Iris", som här då blir "Never an Iris".
Den här skivan blandas sen upp med traditionella brittiska gamla visor på B-sidan, som "Nightingales sing", "The seeds of love" och James Oswalds "The starwort", som är lika snyggt arrangerade och spelade som hans Bellman-tolkningar. Det är ett bra sätt att inte bara upptäcka Bellman utan sen också styra nyfikenheten in mot en ny visvärld från det brittiska öriket.

Det här är en fantastisk visplatta som både är traditionell, men samtidigt känns speciell, ny och fräsch! Den idag 73-årige Martin Best har en pigg och glad sångröst som lyfter upp Bellmans låtar mot nya höjder. Det finns totalt tre plattor med Martin Best Consorts musik av Bellman, dels denna, dels "Bellman in Britain" och till sist "Songs of Carl Michael Bellman", varav jag har dom två första och ännu letar efter den tredje. Fast han har också nosat på andra svenska skalder och gav 1979 ut en platta med låtar av Birger Sjöberg.

Jag har, eftersom det är midsommar, valt två Bellmanklassiker från denna platta, dels "Away we trott" ("Så lunkar vi så småningom") och dels "Up Amaryllis" ("Opp Amaryllis") . Trevlig midsommar på er!