Madonna - Like a virgin

Det finns vissa artister som en del kanske undrar varför jag inte skrivit om förr, för att inte tala om plattor som kanske skulle kännas så självklara för en 80-talsnörd som mig. Fast en del kanske också pustar och stönar; "nej, inte den IGEN!". Men det känns ändå rätt självklart på nåt sätt att ha med Madonnas "Like a virgin", både för att det är en 80-talsklassiker utan dess like och kanske även som en påminnelse om hur bra hon en gång var.
     Det fanns en gång runt 1986-87 då jag inte alls gillade Madonna. Jag var ju en synthare och att lyssna på något så "tjejigt", som jag då stämplade Madonna, fanns inte. Inte förrän jag hörde låten "The look of love" så insåg jag att detta ju var riktigt riktigt bra! Jag sprang ner till skivaffären Thylins och köpte ett fräscht exemplar av hennes platta "True blue" och därefter konverterades jag till ett Madonna-fan som älskade hennes musik. När alla andra rynkade på näsan åt hennes stönanden i "Erotica" så gillade jag ändå produktionen och tyckte plattan innehöll flera kanonbra låtar. Jag tävlade i Tracks 10-årsjubileum i radio 1994 och köpte för presentkortet jag fick Madonnas "Bedtime stories", en riktigt bortglömd soulklassiker av Dallas Austin från 90-talet. Och ännu tycker jag att "Ray of light" är en av 90-talets bästa och vackraste plattor, och det är inte helt omöjligt att jag skriver om den också så småningom. Men kort sagt, jag var fram till 2000 ett stort Madonna-fan! Inte för hennes stil och kläder och annat, utan för hennes musik och scenshower! Hon kan skapa hits av en kaliber som få kan, som kan spelas om och om och om igen och ändå, med några undantag, inte anses som sönderspelade utan kännas speciella. Dessutom är hon en helt enorm scenartist som ger allt live!
     Efter 2000 så började hon samarbeta med den franske producenten Marvais, som jag tycker är nåt så enormt tråkig, och plattorna "Music" och framför allt "American life" passerade mig relativt obemärkt. Bondlåten "Die another day" är ännu en av dom sämsta Bondlåtar hittills. Den enda plattan hon riktigt lyckats med de senaste 15 åren är "Confessions on a dancefloor" (med hiten "Hung up"). I övrigt så har Madonna bara blivit sämre och sämre och av det jag hört från hennes aktuella platta "Rebel heart" så har hon nåt bottennivå nu, med helt ointressanta och lagom astråkigt trendiga houselåtar som jag inte kan med alls.

Men istället för att såga och gnälla på hennes musik av idag så ska jag hylla henne när hon var som bäst och därför kan det tyckas att det är lite basic att skriva om "Like a virgin"-plattan, men för mig är den ändå nostalgi deluxe. Kanske inte just för skivköpet, för mitt exemplar är helt odramatiskt köpt på Fyndlagret här i

Sundsvall för 20 år sen, utan mer då för musiken. 1985 så hade jag ännu inte börjat min något manschauvinistiska inställning till henne utan tyckte att hon gjorde riktigt bra musik. Därför ryser jag ännu av välbehag när jag hör "Into the groove" som får mig tillbaka till mellanstadiet, "Angel" som jag hörde på radion precis när jag började upptäcka popmusikens underbara värld under våren eller "Dress you up" som är lika med höstens trackslistor det året.
Sen är jag faktiskt nåt enormt less på låten "Like a virgin". Den må vara en låt som på nåt sätt definierar 80-talet och skapade musikhistoria, men som låt är den både rätt fånig och sönderspelad till max.
     Plattan är producerad av Nile Rodgers, som jag normalt har rätt blandad åsikt om. Han har producerat förvisso en av David Bowies bästa plattor, "Let's dance" (som också var en av anledningarna till att Madonna ville ha honom som producent), samt en del bra Sheena Easton-plattor, men hans trista plattor med Diana Ross kan jag leva utan, liksom hans sliskiga discolåtar till Sister Sledge samt att han gjorde Debbie Harrys kanske sämsta platta någonsin. Men här har han lyckats göra en platta som inte har Chics patenterade discoljud utan låter väldigt skönt 80-talslik där modern disco, pop och en gnutta soul möts i ljuv förening! Melodierna är poppärlor som radas upp en efter en med melodier som sitter som ett knytnävsslag i magen utan att för den sakens skull vara för förutsägbar. Vi får både snärtiga danslåtar, smäktande och tragiska ballader som "Love don't live here anymore" och brilliant mjuk pop som "Shoo-bee-doo". Plattan släppte i från sig hela fem singlar, men skulle kunna ha haft fler för det finns gott om alternativa singelkandidater här. "Crazy for you" kanske någon undrar, eftersom den släpptes som singel samtidigt, men den finns inte på den här plattan utan är från filmen "Vision quest" och släpptes lite motvilligt av Warner Brothers som singel trots att Madonna samtidigt skulle promota sin då nya platta och dess låtar.
     Men sammantaget är "Like a virgin" ett bevis på en nybliven jättestjärna som både ger och tar av det bästa och som visar upp stor och legendarisk popmusik som skulle bli signifikativt med 80-talet! Här möts nostalgi och kvalitet på en av dom mest klassiska plattorna i pophistorien.

Här ville jag inte välja de låtar som spelas mest, alltså låtar som "Material girl", "Into the groove" eller dylikt, dom kanske hörs tillräckligt än idag och resultatet av det blir att jag inte hittade rörliga fungerande filmer alls av dessa låtar. Men musiken är ju lysande för det, så här är "Angel", en av hennes sorgligast mest bortglömda singlar samt "Shoo-bee-doo".