Just nu tänkte jag vandra tillbaka till 70-talet för nästa singel i min mini-sommarserie om one-hit-wonder-artister med andra bra låtar än bara deras mest kända enda hit. I det här fallet så är det ett band som jag inte riktigt har hört lika mycket av som dom tidigare skrivna, Desperados och Time Bandits. Innan 2014 visste jag knappt av att personen/artistnamnet existerade, men så plöjde jag igenom ett stort antal avsnitt av Poporama från 1978, som jag nämnde när jag skrev om Supercharge. Där upptäckte jag namnet Andrea True Connection för första gången, även om jag hört hennes enda riktiga hit förut, "More, more, more", fast då med Bananarama 1991. Så den här singeln var egentligen den första låten jag hörde med Andrea True Connection.
Nashvillefödda Andrea True hette egentligen Andrea Marie Truden och började i porrbranschen på 70-talet i hopp om att det skulle leda henne till Hollywood. Istället ledde det henne hit till Skandinavien där hon spelade in ett antal mindre barntillåtna filmer. Till ingens förvåning blev det alltså ingen stor skådiskarriär för henne.
1975 blev hon lockad att filma reklam på Jamaica, som då hade idel politiska kriser och inga pengar man tjänat fick lämna landet. Därför fick hon idén att spela in skivor för pengarna på ön för att sen tjäna ihop dom igen genom försäljning på fastlandet. Alla sätt är bra utom dom dumma! Låten som räddade hennes lilla ekonomiska kris var då "More, more, more" som blev en jättehit i USA, då under namnet Andrea True Connection. Det fanns förvisso mer eller mindre osynliga musiker bakom henne i det namnet, men hon var den som lyste med namn och på scenen. Dessutom behöll hon kläderna på under mesta delen av sin skivkarriär och försökte vid olika tillfällen ta avstånd från sitt pornografiska förflutna.
När en artist med det förflutna som Andrea True hade brukar försöka sig på musikkarriär istället så brukar det sluta med en präktig flopp och skamstämpel på singeln, men "More, more, more" är en charmig liten discodänga som gnager sig in i hjärnbarken och är snyggt producerad i gränslandet mellan ren disco och skön soul.
Däremot är det då inte "More, more, more" som jag hörde i Poporama och som är föremålet här, utan där spenderade en låt från hennes andra platta "White witch" några veckor, "What's your name, what's your number". Egentligen är ju "More, more, more" en starkare låt, men jag kan inte låta bli att charmas av den snygga discoproduktionen i den här låten, signerad en soul och discogigant av rang, Michael Zager, samt av den eminenta melodin. Sen kanske Andrea True inte har någon jätteperfekt sångröst, men den funkar ändå och är någonstans lite funkig och rivig. Men mer än några veckor på Poporama och ett tags skvalpande i de nedre regionerna på USA-listan blev tyvärr det inte för den här låten. "More, more, more" spelas inte varje dag och förstås så är det ännu mindre man hör den här låten, vilket är synd för det är en väldigt rolig liten discohit som fallit allt för mycket i glömska.
B-sidan på låten är inget man minns, men den funkar ändå och är en stilig nästan instrumental discolåt betitlad "Heart to heart (fill me up)". Egentligen finns den i en mycket längre version på hennes mer säljande platta innan, "More, more, more", fast då med den omvända titeln "Fill me up (heart to heart)".
För Andrea True själv gick det snabbt neråt. Om musikbranschen och porrbranschen har haft något gemensamt genom åren så är det åldersgränserna där hon på 80-talet med sina år över 40 var för gammal för båda. Dock vällde det in royaltys för "More, more, more" ständigt så hon klarade sig gott ändå och avled av hjärtproblem 2011 68 år gammal. Hon fick frågan vid ett tillfälle hur hon ville bli ihågkommen och hon svarade:
"As a person who gave people pleasure... with my music!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar