Phil Collins - Sussudio

Det är inte ofta Phil Collins nämns i dessa dagar, och jag ska väl inte säga att jag är hans allra största fan, även om han har gjort en hel del riktigt bra låtar. Men samtidigt har han också gjort en del ballader som känns rätt blaskiga och väl tillrättalagda på nåt sätt. Jag är egentligen ännu större fan av Collins när han är med i Genesis eftersom deras låtar har mer tyngd och är fräckare. Men som sagt så har han gjort en hel del riktiga höjdare ensam också. En del av spåren från den monstersäljande "...But seriously" från 1989, "Something happened on the way to heaven" och "Hanging long enough", är riktigt bra. Men min absoluta favoritplatta med Phil Collins är "No jacket required" från 1985. Visst, plattan innehåller en av hans allra mest blaskiga pekoral, "One more night", men den innehåller också flera av hans mest dansanta och allra snyggast producerade alster, och den här låten får jag nog räkna som min allra största favorit av hans låtkatalog, "Sussudio".
     Här i Europa så är "Sussudio" plattans första singel (medan amerikanarna fick "One more night" först) och blev väl inte någon monsterhit, men så har Collins lyckats allra bäst med sina ballader genom åren. Men den här låten har ett gung och ett blås som saknar motstycke.
   
Låten och texten är egentligen en improvisation som Phil Collins gjorde till en trummaskin han hade programmerat och ordet "Sussudio" finns inte utan var ett av många nonsensord som han provade till låten.
Jag hörde låten första gången först sommaren 1986, i ett avsnitt av det klassiska radioprogrammet "Kulan I Luften" och föll direkt för hur otroligt häftigt drivande låten var. Blåset i bakgrunden är fantastiskt skönt och melodin sitter som ett slag i magen och man kan inte låta bli att gunga efter ett tag. Collins har med åren alltså blivit något av balladkung så det är synd att man glömt nästan bort hur lysande han är på att få ett sånt här gung och tempo på sina snabbare låtar!

B-sidan förtjänar också att kommenteras, för den finns på både den amerikanska utgåvan av "One more night" och den europeiska utgåvan av "Sussudio" (den europeiska utgåvan av "One more night" har alltså en helt annan B-sida). Låten heter "The man with the horn" och skrevs redan 1982 till hans andra soloplatta "Hello, i must be going" men kom aldrig med på plattan. Istället återanvändes den några år senare i en omgjord upplaga i TV-serien "Miami Vice", det avsnittet där Phil Collins själv är med. Fast utan att ens vara utgiven på något format än som B-sida så hamnade den på 38:e plats på den amerikanska tidningen Billboards "Mainstream Rock Chart", som listar dom mest spelade rocklåtarna i amerikansk radio. Därför tycker jag att det känns rätt att bjuda på båda låtarna!