Akasa - One night in my life

I dagens tider med Spotify och Youtube så är oddsen att inte hitta sin favoritlåt rätt liten. Det är en diskussion för sig som jag inte tänker uppta plats och tid med här. Men förr i tiden (och jag vet, nu lät jag som om jag var 200 år gammal igen) så lät man skivaffären beställa skivan från utlandet. Visst, skivan blev lite dyrare, men man var ju desperat efter sin favoritlåt och letandet var ju över. Det är dock väldigt sällan under mitt liv som jag fått specialbeställa skivor, där ett av undantaget var skivorna med tyska X-Perience, som jag skrev om för många år sen. Men i denna sista text, för den här gången i alla fall, i serien om mina första skivköp under mina 30 år som samlare, så hade jag tänkt ta er tillbaka till hösten 1989 och den allra första gången som jag specialbeställde en skiva, eller singel i detta fall, i en skivaffär.

1989 dök det plötsligt upp en låt i Tracks som jag häpnade över. Framgångarna för Ofra Hazas möte mellan västerländsk disco och österlandet hade förstås skapat ringar på vattnet för fler liknande projekt och ett var Akasa, skapad av musikerna Jhalib Millar och Clem Alford. Som sångerska valde man Sophiya Haque, vars pappa var från Bangladesh så hon skulle passa perfekt in i bandet. Man blandade indisk musik med engelsk danspop i en väldigt snygg förening och det blev en hygglig hit i England för låten "One night in my life". I Sverige var det däremot ett mycket svalare intresse, vilket gjorde att när jag till slut fallit som en sten för låtens otroligt snygga melodi och ljudbild, så fanns inte låten att finnas på singel någonstans. Jag blev förstås besviken eftersom jag var rätt desperat att få tag på låten. Därför gick jag in på Thylins skivaffär och ägaren Leif Thylin sa:
"Jag kan beställa den, om du vill..."
Som sagt, jag ville ha låten, kosta vad det kosta ville, och accepterade efter lite tvekan erbjudandet. Drygt två veckor senare kom singeln och jag sprang lycklig ner till Thylins igen och betalade den, och den blev faktiskt inte så mycket dyrare än jag hade trott. Jag stod utanför affären sen i eftermiddagsmörkret och tittade på singelomslaget och kände på den splitternya skivan. Nu kändes det väldigt speciellt på något sätt då att äga en skiva som var så udda att den fick specialbeställas för mig från utlandet! Idag då internet gjort världen så mycket mindre kanske inte det känns fullt lika spännande, men 1989 var detta något stort!

Ännu tycker jag att Akasas "One night in my life" är en riktig discopärla som på ett genialt sätt blandar två musikkulturer. Låten andas både mystik, spänning och engelsk popkultur och Sophiyas ljusa och väna röst är mjuk och vacker och sticker ut väldigt mycket från många andra engelska sångerskor. Därför är det väldigt synd att Akasa stämplas som en one-hit-wonder, för resten av singlarna, inklusive plattan "One night in my life", floppade grovt. Men jag har faktiskt uppföljarsingeln "Kama sutra" i min ägo, vilken inte når upp till hitens kvalitet, men är ändå en helt OK singel.
B-sidan till "One night in my life" finns på plattan och heter "Shadows" och är en snygg ballad helt med indiska instrument, men sjungen på engelska. En fin låt som man dock glömmer bort direkt efter dess slut.

Sophyia Haque lämnade musikbranchen snart och blev hyggligt känd såpaskådis istället och några kanske känner igen henne som Poppy Morales i "Coronation Street". 2013 blev hon dock sjuk och avled tragiskt.