Månadens bästa fynd - Oktober 2016 (Eleanor Bodel/Phil Collins/Ramsey Lewis)

Jag har denna månadssummering kvar, sen är jag i kapp och kan börja med texter om olika enstaka skivor igen! Oktober var lugnare än föregående månader, men inte totalt lugn på något sätt. Jag hittade en hyggligt stor hög med vinylsinglar, där en del var blindbuys, alltså jag visste inte alls vad det var för något utan köpte på vinst och förlust. Det är kanske snart dags för ännu en "Singeltipset Deluxe"...
     I denna månads fyndhög ingår även en beställning från Ginza innehållandes A-has nya platta "Cast in steel", en samling med låtar från Curtis Mayfields skivbolag Curtom, en skiva med saxofonisten Art Pepper och engelska Chvrches senaste platta "Every open eye", som jag kommer att skriva separat om så småningom!
     Idag blir det den normala trion med de bästa fynden som jag tänkte skriva om.

Eleanor Bodel - One way ticket (1968)

Jag samlar inte 60-tal förvisso, men när jag ser något riktigt spännande så ska jag ha det! Det här är en låt som någonstans legat mig varmt om hjärtat sen unga år, kanske just på grund av dramatiken och stämningen i låten.
     "One way ticket" skrevs av Neil Sedaka och var egentligen B-sida till hans större snyftare, "Oh Carol" från 1958. 1968 gjordes den alltså på nytt av Bodil Eleonora Olsson och blev en långt större hit här än originalet. Låten är dramatisk och man kan verkligen känna Eleanors smärta när hon sitter på sitt tåg som tuffar snabbt allt längre bort och just den stämningen i musiken är riktigt skön och precis så jag tycker låten ska framföras.
     "One way ticket" har sen dess gjorts några gånger till, av discogruppen Eruption i en, enligt mig, riktigt kass version och 1987 av svenska The Visitors i en helt OK och bra 80-talsvariant!
     Lyssna också på en betydligt sötare och mjukare B-sidan "Together", signerad två poprävar, Bengt Palmers och Claes Dieden.
     Det finns faktiskt en riktig rockvideo till låten, gjord av ingen mindre än Lasse Hallström, och den måste jag säga är riktigt snygg och modern för sin tid!



Phil Collins - Hello, i must be going (1982)

Jag var väldigt tveksam till den här plattan i flera år. Kanske främst för att jag tyckte att singeln "You can't hurry love" var en rätt intetsägande låt och var rädd att resten av plattan var det också. Jag hade fel, fullständigt fel! En del av er kanske minns att jag sa när jag skrev om Phil Collins singel "Sussudio" att jag egentligen var ett än större fan av Genesis och hans snabbare material före hans blaskiga, men mer säljande ballader. Men när jag köpte en singel med Phil Collins som hette "Thru these walls", som också innehöll en lysande B-sida som hette "Do you know, do you care" (en singel som jag kanske tar upp i singeltipset någon gång), så fick jag en helt ny respekt för Phil Collins och har sen dess verkligen velat ha den här plattan. Och den levde verkligen upp till förväntningarna! Hans tidiga soloverk, som den här andra plattan, innehåller en hel del småexperimentella utflykter som kanske inte sitter som hitlåtar, men som är otroligt välgjorda, spännande och snygga. Som "Do you know, do you care" eller "Thru these walls", som är intressant och spännande i varje ton! Eller låten "Like China" som också är riktigt snyggt gjord. Då kan man till och med stå ut med "You can't hurry love", som ändå är en trevlig liten trallvänlig 60-talscover.
     "Hello, i must be going" är verkligen Phil Collins trumplatta, för här river han loss på trumsetet i den ena låten efter den andra! Men "Hello, i must be going" är verkligen en platta för den som vill ha en lite annan Phil Collins än bara balladkungen från 80-talets slut. Och även om jag ännu ser "No jacket required" som min favorit bland hans plattor, så räknar jag mig till den skaran!



Ramsey Lewis - The movie album (1966)

Det är inte många av jazzens legender kvar i livet numera, men pianisten Ramsey Lewis, född 1935, är ännu i livet. Jag hade främst hört talas om honom bara, men inte lyssnat nåt nämnvärt på hans musik. Men när jag såg denna platta på min nuvarande favoritloppis här i Sundsvall "Återbruket" så kände jag bara att jag ville prova den. Och ibland är det bra att pröva sina musikaliska vingar och se vart det leder!
     Ser man på själva idén, en platta med covers på gamla filmlåtar så kan man förledas att tro att detta skulle vara någon sorts James Last-kopia eller dylikt. Men denna skiva från 1966 är otroligt välgjord och sen släppt på amerikanska bolaget Cadet som fanns fram till 1974.
     Bland filmlåtarna finns mängder av musik från filmer som inte direkt är de mest kommersiella och idag mest kända, som "The Pawnbroker", "The Gentle rain", "China gate" (med Nat "King" Cole i en av rollerna) och Bing Crosby-rullen "Goin' Hollywood", men även "Return to paradise" med Gary Cooper och den enda filmen jag kände till, Bond-filmen "From Russia with love". Men detta är otroligt snyggt och vackert, med underbart arrangemang av Richard Evans. Ramsey Lewis spelar med en stor orkester dirigerad av Evans, ett maffigt storband samt Cleveland Eaton på bas och ingen mindre än framtida Earth Wind & Fire-frontmannen Maurice White på trummor. Det är tillbakalutat, avkopplande och väldigt skönt gjort! Just "To Russia with love" är riktigt bra, samt även inledande "Theme from The Pawnbroker". Det kanske är lite easy listening-varning på vissa ställen, men totalt sätt en riktigt snygg och vacker skapelse där man tar jazzen till helt nya ställen och ger den en riktigt stiligt klädsel! Lyssna bara till "Girl talk" här och Richard Evans orkester och kör!