onsdag 16 november 2016

Michael Jackson - Thriller

Det känns lite fånigt att skriva om denna platta. Fånigt på det sättet att det är inte så lite att slå in öppna dörrar, för det finns väl knappt en person i detta land som inte har hört någon låt från den här plattan. Trots allt så är det kanske en av världens mest kända plattor någonsin. Men jag erkänner, totalt söndertjatad eller inte, jag anser ändå Michael Jacksons "Thriller" vara en av världens bästa plattor någonsin! Jag vet, "Thriller", "Billie Jean" och "Beat it" är låtar som man kan känna sig en aningen mätt på när de spelas någonstans, men om man tittar på låtarna som ren musikalisk skapelse, och inte på hur stor hit dessa är, så är dom lysande gjorda.

Quincy Jones, skivans producent, har sagt att han hellre gillar föregångaren "Off the wall" före "Thriller" och det är ju en smak sak, men han kan ju ändå inte förneka dess storhet. När skivan skapades 1982 så var budgeten satt på dryga 750 000$ och tittar man på gästlistan så kan man förstå varför. Här finns större delen av Toto med (där Steve Lukather både hörs på gitarr i "Beat it" och har skrivit "Human nature"), James Ingram är med, David Foster är med, Eddie Van Halen är med (på "Beat it") och Paul McCartney likaså. Dessutom kan en väldigt ung lillasyster Janet höras i kören på "P.Y.T (Pretty young thing)".
     Men arbetet gick inte direkt smärtfritt. En viss spänning mellan Quincy Jones och Michael Jackson kunde noteras under inspelningen, eftersom Quincy inte var så förtjust i att Michael envisades med att träna danssteg ensam i tid och otid.

Jag tänkte säga att singlarna har dom flesta hört, men faktum är att hela sju av plattans nio låtar är singlar på något sätt, där "Baby be mine" och "The lady of my life" är de enda som är rena albumspår. Det var inte direkt enda gången det hände för även från nästföljande platta, "Bad", så valde man att prångla ut hela sju singlar.
     Men de mest kända singlarna från "Thriller" har dom flesta hört, men trots att dom vevats oändligt antal
gånger i radio så får jag ändå rysningar av nostalgi när jag hör en låt som "Billie Jean". Året var 1984 och jag gick på en skola där man skulle åka på klassresa till Rörvattnet i Jämtland och i bandspelaren genom den mörka kvällen, när vi skulle åka dit, så spelade läraren som jag och några till åkte med just denna platta och "Billie Jean".
     Quincy Jones fenomenala produktion, som bäst kan beskrivas som en poppärla indränkt i soulig sås och funkig krydda, är helt enormt snygg och man ska inte heller glömma Jacksons förmåga att kunna ge denna skapelse liv med sin speciella röst och känsla! Melodierna sitter som ett knytnävsslag och är så klassiska som det går. Ja, en låt kanske jag kan se som den svagaste, duetten med Paul McCartney, "The girl is mine". Av de två duetter med dessa ikoner som blev kända med så föredrar jag den skönare och smartare "Say say say" före den här lite tramsiga och småsega balladen.
     Men James Ingrams låt "P.Y.T (Pretty young thing)" (jo, det är faktiskt han som har skrivit den låten) är en enormt skön funklåt och hela plattan rivsstartar med "Wanna be startin' somethin'" som är bland det funkigaste låtar från de tidiga 80-talet jag har hört. "Human nature" har en riktigt bra och skickligt gjord melodi och som ballad att betrakta så är den enormt snygg!

Jag har för mig att jag fick den här plattan kopierad på kassett som barn och hörde den ett flertal gånger, men just den kopian har jag inte kvar. Däremot köpte jag det här exemplaret av plattan långt senare på, tror jag, Erikshjälpen.
     Skivan har just nu sålts i 65 miljoner exemplar världen över och den är därmed den mest sålda plattan någonsin och har sin plats i Guinness Rekordbok. Michael ville inför den här plattan bli en riktig världsstjärna och man kan ju inte säga annat än att dom planerna lyckades mer än väl. Den må vara världens kanske vanligaste platta därmed, men jag tycker ännu att den är en av popsoulvärldens och 80-talets snyggaste skapelser musikaliskt.
     "Bad" var en helt OK platta, "Dangerous" var en grym besvikelse och "Off the wall" är en höjdarskiva. Men likväl så säger jag att den här skivan är Michael Jacksons tveklöst bästa platta i karriären. Teamet Jackson & Jones var kanske en av soulvärldens bästa radarpar.
     Men jag tror ändå jag lämnar de mest vanliga låtarna just nu och bjuder här på "Wanna be startin' somethin'" och "Human nature" i två liveupptagningar från Wembley Arena 1988.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...