Bland soulklassiker och loppisrat i Hudiksvall

Hudiksvall. Inte direkt den största staden och att kalla den för skivsamlarmecka vore en grav överdrift, men jag älskar att besöka städer jag i regel aldrig är i och upptäcka dom, koppla av, titta på vackra byggnader, fika eller äta gott och leta ställen att gräva efter skivor på. När X-tågen i november erbjöd en väldigt billig resa till Hudiksvall, som bara är en timmes resa från Sundsvall, så nappade jag direkt. En kul dagsutflykt för att lämna den grå vardagen en stund.

En gång tidigare har jag varit i "Glada Hudik", för lite drygt 1 1/2 år sen så jag var inte helt obevandrad i stan. För sin relativt lilla storlek till trots så är Hudiksvall en otroligt vacker stad, framför allt sommartid, men även i november som nu. Den mest spridda bilden av stan är förstås fiskebodarna vid Strömmingssundet, en otroligt vacker sommaridyll! Men även Storgatan, med sina galanta gamla hus och gator, som stundtals påminner om Gamla Stan i Stockholm, är också värd att strosa runt bland och njuta av!

Men det var ju skivor det nu skulle handla om i första hand förstås. En del av er kanske har sett filmen jag gjorde där på min Youtube-kanal för Vinyl Communitys räkning.
      Storgatan är det enda i Hudiksvall som ger en Stockholmskänsla, för vad det gäller utbudet av ställen att handla skivor i så blir det här att försöka leta bland James Last, Ingemar Nordströms och Svensktoppar vol 4 på loppisar och stora second hand-affärer. Många second hand-affärer ligger en bra bit utanför stan eller i andra mindre samhällen som Delsbo eller Enånger och har man inte körkort och är på besök i stan med tåg/buss så har man små möjligheter att ta sig till dessa affärer.
     Men Hudiksvall har något som inte min stad, Sundsvall, har: Något som liknar en skivaffär. Att kalla "Boa Video" på Västra Tullgatan för en ren skivaffär vore förstås att ljuga, för affären säljer också gamla TV-spel, serietidningar och mängder videofilmer av alla genrer. Men likväl så består affären till drygt 60 % av LP-skivor, CD-skivor, vinylsinglar och musikfilmer. CD-utbudet är enormt och sträcker sig mellan två väggar med ett par stora fulla CD-ställ. Här gjorde jag denna resas stora fynd och jag hade tänkt att inte orda så mycket den nu utan skriva en separat artikel om den, men det handlar om en fantastisk begränsad live-CD med The Carpenters, som dessutom innehåller både vanlig CD med musik och filmklipp samt bok, detta för 50 kr.
    LP-avdelningen är också enormt stor, även om det kanske inte är så många sällsynta rariteter Det innehåller en blandning av loppisrat och sånt som är intressant, om än inte särskilt värdefullt. Priserna är ganska udda. Normalt kostar skivor av denna karaktär 10 kr och om annat så prismärker man skivan på något fall. Här är det omvänt, omärkt skiva kostar 20 kr och prismärkta 10 kr.
     Däremot så har jag haft en enorm tur med 70-talssoul här. Förra gången jag var här så hittade jag den fantastiska liveplattan med Three Degrees, som jag skrev om i våras. Denna gång så kunde jag inköpa en riktigt bra skiva med 70-talsupplagan av The Supremes, i form av plattan "Mary, Scherrie & Susaye" från 1976, som också är bandets sista platta. Diana Ross var alltså inte med här och Mary Wilson är ensam kvar som originalmedlem. Supremes stjärna dalade, lite oförtjänt tycker jag, för den här skivan, utgiven förstås av Motown, är riktigt bra, även om den musikalisk inte innehåller lika ikoniska soulklassiker som de gamla 60-talshitsen!
     Jag är då inte någon stor älskare av Diana Ross musik, snarare har jag jämfört hennes röst ofta på de klassiska 80-talsplattorna med lilla seargant Hooks i "Polisskolan"-serien, om ni minns den lilla poliskvinnan som alltid lät rädd och hade problem att ta i och prata ordentligt. Men Dianas frånvaro på Supremes-plattan skulle kompenseras av att jag ändå köpte hennes tredje soloplatta, "Surrender" från 1971 och jag måste säga att den första soloperioden var hennes bästa tid i karriären, enligt mig. Plattan är producerad och skriven av Nickolas Ashford och Valerie Simpson (utom en faktiskt riktigt bra version av Four Tops "Reach out (i'll be there)) och det är förvisso plattans styrka för det är snyggt gjort, men Diana funkar riktigt bra med detta arrangemang!
     Jag var också glad över att hitta Depeche Modes "Some great reward" från 1984. Jag har förvisso den

redan, fast på köpkassett. Med denna vinylversion så har jag nu alla deras studioalbum på LP eller CD, vilket är riktigt skönt! "Some great reward" är ett starkare album, enligt mig, än föregångaren "Construction time again" och låtar som "Something to do" och "Lie to me" är klassiker som skulle ha klarat sig som singelhits minst lika bra som de stora hitsen här, "People are people", "Master and servant" och "Blasphamous rumours".
     Bland andra LP-fynd fanns namn som Thelma Houston, kanadensiska Glasstiger, Simple Minds legendariska och lysande "Live in the city of lights" och Sheila E.En hel del singlar blev det också, som Dan Reed Networks "Get to you", Luther Vandross & Janet Jacksons filmlåt "Best things in life are free", en 80-talssingel med 10CC "Don't turn me away", Martin Brileys "Salt in my tears" och Björn Skifs lite kultaktiga "Vill du inte ha mina kyssar" (skriven av Orup, vilket faktiskt hörs på texten).

Erikshjälpen finns också i Hudiksvall, även om den kan vara lite svårare att hitta då den ligger lite utanför stan, mitt i industridistriktet. Men affären är väldigt stor och skivavdelningen är också av klart godkänd storlek med mycket spännande och intressant bland alla normala loppisskivor! Här var jag glad åt att hitta en singel med New Musik, som normalt sätt är rätt svåra att hitta i 7"-format! Den här singeln hette "This world of water" och är från bandets debut "From A to B" från 1980.
     Min samling av skivor med The Hues Corperation växer stadigt och på ett år har jag hittat tre stycken. Här hade jag turen att hitta bandets tack- och farväl-platta "Your place of mine" från 1978. När bandets popularitet nu hade dalat så splittrades bandet efter denna.
     En rekommenderbar soulplatta från 80-talet är Teddy Pendergrass "Love language" från 1984.

Pendergrass var sångare i Harold Melvin & The Blue Notes och får räknas som en av 80-talets mest skönsjungande soulröster. "Love language" innehåller övervägande låtar i balladtempo och normalt brukar det bli lite för mycket av den varan, men här är balladerna så pass snyggt gjorda och välsjungna att det funkar ändå utan att det låter för långsamt och segt. Producentgiganten Michael Masser har producerat riktigt snyggt och inte minst rekommenderas låten "Hold me", som är en duett med en ung ännu oupptäckt talang vid namn Whitney Houston.
     Jag ska erkänna att mitt intresse för 90-talets pojkband är egentligen lika med noll. Jag stänger av när jag hör Westlife, Backstreet Boys eller N'Sync. Men det finns ETT undantag, ett pojkband som faktiskt har gjort en del riktigt bra låtar som har en stor del souldisco med 70-talskänsla i sig, vilket alltid tilltalar mig, och det är Take That. Här lyckades jag faktiskt hitta hela fyra riktigt fina singlar med dom på en gång, vilket var riktigt överraskande. Här fanns balladen "Babe" (med ett speciellt omslag som man också kunde använda som ställbar tavla), 70-talscovern "Could it be magic", "Pray" och nästa 70-talscover "Relight my fire".

En second hand-butik som jag inte hann med denna vända, men som jag besökte förra gången och som är värd att nämnas, är Håstaholmens Biståndscenter, som drivs av föreningen Help To Life. Den ligger en liten bit utanför centrum och jag minns att jag fick gå en rätt jobbig bit längs motorvägen för att komma dit. Deras skivavdelning är dock riktigt stor, även om man även här, som överallt annars, för zick-zacka mellan loppisskivor och riktigt intressanta skivor. Dessutom hade dom då systemet att om man köpte en LP eller DVD så fick man en CD eller en VHS gratis, vilket är ett något desperat, men intressant, sätt att kränga saker som inte blivit såld. För min del så köpte jag både Gerry Rafferty och en lysande jazzplatta med gitarristen Barney Kessel och fick en Gloria Estefan-CD på köpet. Men just för att skivavdelningen, och butiken i övrigt för den delen, är så pass stor som den är så är Håstaholmens Biståndscenter väl värt ett besök!

Ett ställe till där det finns skivor är på Röda Korset, som ligger på Trädgårdsgatan. Affären är riktigt stor och uppdelad i två våningar och på övervåningen ligger bok- och skivavdelningen. Men skivavdelningen är, om man jämför med de ovan nämnda ställena, ett mecka om man gillar Cool Candys, Jim Reeves, Streaplers
och Godbitar från Svensktoppen och jag hittade noll intressant förra gången och var beredd att ge upp även här. Men visst är det fantastiskt när man hittar 98 % dynga och mitt ibland dessa hittar det enda som är något och det visar sig då vara chockerande bra! Så var det här när jag plötsligt hittade ett mindre känt soundtrack, till en film betitlat "Short eyes", där Curtis Mayfield hade gjort och sjöng all musik till! Dessutom Chicagos första samling, som är inräknad i deras samling som "Chicago IX", samt ett dubbelalbum med klassisk musik där Arthur Rubinstein spelar Frédéric Chopin i inspelningar från 30-talet! Tre av resans bästa skivor hittade på det kanske sämsta skivstället under redan.
     Curtis Mayfields "Short eyes", utgiven 1977, rekommenderas varmt och är klassisk Mayfield, utgiven på hans eget bolag Curtom, där produktionen är mästerlig och låtar som "Need someone to love", "A heavy dude" och titelspåret "Short eyes" är otroligt häftiga spår!

Eftersom det var lördag så stängde i stort sätt alla second hand-affärer efter det och jag passade på att filma stans vackra byggnader samt titta på Hudiksvalls enormt vackra hamn. Sommartid så ligger båtarna som klasar och solen glittrar i vattnet! En middagspizza senare så var det hemfärd med tåg och Carpenters livekonsert i lurarna i kvällsmörkret!

Hudiksvall är ingen stor skivstad, verkligen inte! Åka ner ENBART för skivor är inte rekommenderbart och jag skulle nog inte klara av att bo här. Sundsvall har långt många fler centrala loppisar och man får verkligen sitt lystmäte om man letar klassiska loppisskivor. Men båda gångerna jag har varit här så har jag ändå lyckats hitta mycket spännande och kanonbra i musikväg och "Boa Video" är en riktigt intressant affär som jag önskar fanns i Sundsvall! Och framför allt är Hudiksvall riktigt vacker som stad! Därför så är det värt, om man är i Norrlandstrakten, att göra ett besök i Hudiksvall för att titta på byggnaderna eller den vackra vita kyrkan, fika vid fiskebodarna och sen vandra bland loppisarna och skivbackarna. Man kan säga att stan ändå är liten, mysig och naggande god även om den saknar det lilla extra i skivväg!

Tre låtar bjuder jag på här, New Musik och "This world of water" , i ett TV-framträdande från holländsk TV, Diana Ross version av Four Tops-klassikern "Reach out (i'll be there)" och Curtis Mayfields "A heavy dude".