Om Bröderna Delay vet jag exakt ingenting mer än att de har en sorts hang-up på Bröderna Herreys (uppföljaren var en cover på brödernas "Varje liten droppe regn"). Den här slakten på melodifestivalvinnaren "Diggi-loo diggi-ley" höjer en hel del ögonbryn där man funderar:
"Öööh, vad är detta?"
Det står längst ner på singeln lockande "The original disco cover version" och det innebär i det här fallet malplacerade ekon, obegripliga skratchingar, överdrivet användande av ljudeffekter och mindre lyckade sånginsatser.
Nu förstår jag att detta är utgivet med någon sorts satir och humor. Bröderna Delay är en äldre man med skägg, en kille i vindrutebrillor med, vad det ser ut som, indiskt ursprung och en smånördig kortare kille med tunt Art Garfunkel-hår. På baksidan sitter "Pappa Delay" med stort påklistrat flin, rutig skjorta och snickarväst och tronar med två guldskivor. Ha-Ha-Ha-Ha!
Hur roligt det egentligen är kan man ju diskutera. På ett sätt är det ju roligt, annars hade singeln ju inget i "Kultstämplat" att göra, men inte på det sättet det är tänkt. Att kombinera tre helt olika opassande personer och låtsas att de är bröder och sen sjunga en riktigt hemsk discoversion av dåtidens stora snackislåt i melodifestivalen känns inte så roligt ur satirisk synvinkel. Däremot är detta så pinsamt uselt och fånigt gjort att det är komisk roligt bara av den anledningen. Och orsaken till det står förmodligen längst ner på baksidan av singeln:"Inspelad i Electra-studion en glad natt våren 1984"
Exakt hur glad den natten var och hur mycket man fick innanför västarna kan vi bara spekulera i.
Jag har hittat den engelska versionen av låten, som finns på B-sidan av singeln, men bortsett från språket låter den lika bra, eller vad man nu ska kalla det...
<
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar