expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

måndag 26 februari 2018

Singeltipsets Eurovision Special V - Norge Deluxe

För ett flertal år sen så gjorde jag en serie om gamla melodifestivalsinglar och gärna med fokus på såna som är lite bortglömda idag. Det senaste åren har det regnat in diverse melodifestivallåtar på vinyl i samlingen och jag kan faktiskt göra nya delar i den serien. Jag har sagt förut och det tål att upprepas att jag ser inte alls tävlingen nuförtiden utan plöjer mycket hellre igenom gamla festivaler från 1900-talet. Kalla mig gärna gammalmodig, men det var mycket roligare och tävling när man sjöng på sitt nationella språk och/eller hade en orkester. Men jag var ett stort festivalfan under 80- och 90-talet och mycket från de åren sitter kvar än, samt en lust att utforska tävlingen bakåt i tiden. Jag firar för övrigt 15 år i år som melodifestivalfri!

När jag så insåg att jag plöjt igenom de flesta svenska melodifestivalfinalerna från 70- 80- och 90-talen så tänkte jag att jag kanske skulle se på dom norska tävlingarna, när nu norska inte är så svårt att förstå ändå. Alltså har jag, hur underligt det än låter, ägnat mig åt att plöja igenom norska melodifestivaler från 60-80-talet, eller Melodi Grand Prix som det heter där. Här finns det verkligen toppar och dalar. Det finns många riktigt bra låtar och det finns riktiga kalkoner som skulle ha haft lika stor chans som en snöboll i helvetet att klara sig i Eurovision. Att hitta norska festivallåtar här är inte så lätt. En, Secret Gardens vinnare från 1994, har jag redan skrivit om, men jag hade ändå tänkt att ta er igenom några norska festivalvinnare genom åren. Och alla videoklippen är hämtade från deras framträdande i dom norska finalerna.

Anita Skorgan - Oliver (1979)

Det finns ändå tre namn som återkommer i det flesta norska festivalerna på ett sätt eller annat, Jahn Teigen, Inge-Lise Rypdal och Anita Skorgan. Sen finns det namn som Hanne Krogh och Dollie De Lux som också var vanliga namn under flera år. Teigen ska vi återkomma till senare. Vi börjar med hans ex-fru först, Anita Skorgan. Den senaste norska tävlingen jag såg i skrivande stund var 1979 års, musikaliskt ett lysande år med mängder av låtar i lätt schlagerdiscostuk a la 70-tal. Däremot underhållningsmässigt var det riktigt öken och mil ifrån dagens glitter och glamour (som ni kan se i filmexemplet nedanför). En 45 minuters festival som hölls i en sorts brun studio med bara orkester, en mindre proffsjury och dom tävlande och kompositörer sittandes runt om (alltså ingen publik alls).
     Vann gjorde Anita Skorgan, som alltså återkommer i tävlingen med jämna mellanrum,  och hon vann redan 1977 med den pigga och glada "Casanova". Den här singeln, "Oliver", är också en låt med en viss "Cute"-stämpel över sig och med en lätt småflicksaktig kärlekstext. Men den är ändå rolig och charmig och en del av sin tid. Den här singeln är då en svensk version med svensk text av Monica Forsberg, eftersom Anita Skorgan också försökt sig på den svenska schlagermarknaden i unga dar.


Jahn Teigen & Anita Skorgan Tell me/Adieu (1982)
Säger man namnet Jahn Teigen så möts man numera i bästa fall av ett fniss. Hans protest mot hur hans bidrag "Mil etter mil" skulle framföras i Eurovision 1978, då han i en av de mer pajasliknande klädslarna i historien spelade över å det grövsta, har växt in i folks medvetande. Tittar man på hur låten framfördes i den norska finalen så är det ett oändligt mycket mer städat och normalt framträdande än i Eurovision-finalen. Han har lite blivit ansiktet för Norges alla sista-platser i tävlingen vilket är lite orättvist.
     Teigen har totalt varit med i tävlingen 13 gånger och jag kan dock inte säga att det varit med glädje jag har njutit av hans bidrag. Framför allt har han ett sätt att sjunga som gör att han låter som en blandning mellan operasångare och mistlur när han tar i. Leta upp tävlingen från 1976 på Youtube då han i den ena märkliga kreationen efter den andra sjunger inte mindre än tre av de flummigaste låtarna i tävlingens historia.
     Det blev dock lugnare med åren och 1982 så var han gift med ovan nämnda Anita Skorgan och vann tävlingen henne igen med balladen "Adieu". Lite oförskämt hamnade låten mitt i smeten och blev 12:a. Personligen kan jag tycka att detta är det bästa av allt Teigen gjorde i festivalen!


Bobbysocks - Let it swing/La det swinge (1985)
Hanne Krogh var med första gången i Eurovision 1971 då hon 15 år gammal representerade Norge med låten "Lykken er". Elisabeth Andreasson var med första gången 1981 som medlem i gruppen Chips tillsammans med Kikki Danielsson sjungandes "Dag efter dag". 1985 så lyckades dessa båda bryta Norges olycksstämpel i festivalen och tog hem Norges första seger i tävlingen med "La det swinge". I Eurovisionfinalen i Göteborg var dock låten ingen självklar vinnare utan det kunde lika gärna ha slutat med seger för Tyskland och deras fredslåt "Für alle" och låten låg länge utanför medaljplats i tävlingen.
     Låten vann dock och låten lyckades även få hyggliga placeringar utomlands, bland annat i England. 1988 var sagan över och tjejerna gick tillbaka till sina egna karriärer. För Hanne Krogh bar det tillbaka till tävlingen redan 1987, då hon skrev det årets vinnare "Mitt liv" tillsammans med "La det swinges" kompositör Rolf Lövland åt Kate Gulbrandsen. Och skamstämpeln för Norge får väl anses som bruten för gott, i och med att landet har vunnit tävlingen två gånger till efter det.


Britt Synnove - Venners naerhet
Efter Bobbysocks seger och en spexande Ketil Stokkan 1986 så gick Norge nästan in i koma musikmässigt de följande tre åren. Det var ballad efter ballad med den ena sockersöta och rosenröda texten efter den andra. Vi hade som sagt "Mitt liv" 1987, miljölåten "For vår jord" 1988 och 1989 vann blott 19-åriga Britt Synnove Johansen tävlingen med en ballad om vikten av vänskap. Just 1989 års norska melodifestival har jag inte sett så jag vet inte vilken konkurrens hon hade eller hur den tävlingen var, men låten är ändå en fin och trevlig låt som borde ha hamnat något högre än den 17:e plats i Eurovision som det blev nu.
     Britt Synnove skulle sen vandra från schlager och mot teater, musikal, Edit Piaf och kabaréer. Tittar man dock på klippet här så verkar norska festivalen dock detta år ha varit en blandning av Mello och MTV med rockvideor blandat med framträdande på scenen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...