expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

onsdag 25 april 2018

Bra och inte allt för dyr Skivmässa!

Dags för skivmässa i Sundsvall av modell april 2018, som vanligt hållen på klubb Pipeline mitt i stan. Jag hade tänkt att ändra på utseendet på dessa recensioner från skivmässan. Istället för att rabbla vilka affärer jag inte kan namnet på som var där så har den nu samma utseende som mina "Månadens bästa fynd" med fokus på några av de bästa fynden som jag gjorde. Men om jag ändå ska beskriva mässan denna gång så kan jag säga att den faktiskt inte alls var dyr, för det var en hel del säljare som sålde riktigt bra vinylskivor för mellan 10-50 kronor.
     Av det jag har hört så fick man tacka nej till flera säljare av platsbrist, vilket tyder på att det finns ett sug från försäljare landet över att komma till denna skivmässa! Välbesökt var den också i sedvanlig ordning. Av de säljare jag kände igen som var bland annat kända namn där som Record Hunter, mannen från Gävle, Roger Elfströms "Förlorade Favoriter" och Sundsvalls egen nya affär, Vinylstallet!
     För min del så bestod skörden denna gång av en klar övervikt av jazz och 70-talssoul! Det är onekligen svårt att hitta 80-tal som jag inte har redan numera, både på fullängdsvinyl och singlar, även om det nu också blev en handfull singlar där några var från 80-talet. Som vanligt vill jag lyfta på hatten till Tomas Lundmark på Pipeline som åter lyckades genomföra en lyckad och härligt skivmässa och som lägger ner sin skäl på detta för oss skiventusiaster så viktiga evenemang!

The Singing Nun - Dominique (1963)
Denna låt kommer för alltid att vara sedd som en knall sensation. 1963, när Rolling Stones, Beatles och Beach Boys var som störst i USA, så klättrade en belgisk religiös låt bestående av bara ljus stämsång på franska och gitarrknäppningar upp till USA-listans första plats. Självklart var The Singing Nun, eller som hon kallade sig på franska "Soeur sourire", en "One-hit-wonder", men den är både kitschig, kult och samtidigt småskön på något vis! Det kändes som en självklarhet att införskaffa den till samlingen!
     Men livet för den sjungande nunnan, som egentligen hette Jeanne Paule Deckers, var definitivt inte lätt och ständigt följande Guds väg. Denna belgiska sångerska lämnade klostret redan 1966, men fortsatte att spela in religiösa skivor och musik för barn. Vad man däremot kanske inte kan tro av en kvinna som kallas "Den sjungande nunnan" är att hon faktiskt inledde ett lesbiskt förhållande med en mycket yngre kvinna och 1985 gick en tragisk död till mötes när hon och flickvännen Annie Pécher, efter svåra ekonomiska problem, begick självmord med tabletter och alkohol.


Lester Young - Prez's hat vol. 1/Prez's hat vol. 4 (1990)
"Prez's hat" heter en samling jazzplattor utgivna på italienska märket Philogy, ett bolag som specialiserat sig på att släppa historiska och udda inspelningar med olika artister. Kvaliteten är lite varierande, men just det historiska i dessa liveinspelningar med Lester Young kan ingen ta ifrån. Just dessa två delar, de enda jag har hittat ännu, har två inspelningsadresser. Den röda delen, första volymen, innehåller till största delen olika inspelningar från turnéer i Paris. Här finns ett par liveframträdanden med Jazz At The Philarmonic, en inspelning från en TV-show från 1956 där Lester spelar med ett gäng franska musiker samt med en kvintett (med bland annat Kenny Clarke på trummor) från mars 1959. Det sista är faktiskt det sista som finns inspelad med Lester Young eftersom han den fyra dagar efter inspelningarna i mars avled efter en långvarig tid med mer alkohol än mat som föda.
     Sen är det med Count Basie i New York resten. Dels en riktigt bra septettinspelning av "Lester leaps in" med Basie, Buck Clayton, Freddie Green, Jo Jones med flera.
     Andra sidan är en hel konsert med Basies storband från Hotel Lincoln i New York 1944. Dessa gamla hotellinspelningar för radio med olika storband är inte svåra alls att hitta på diverse sidor på internet för gamla amerikanska radio program och då brukar inspelningskvaliteten vara lite halvtaskig. Men här har man lyckats hyggligt med att tvätta ren inspelningarna så dom blir fullt lyssningsbara!
   
Den gula skivan, som då är den fjärde volymen, har två inspelningstillfällen, båda från New York.
     Dels en konsert från Birdland 1956, där det står att Lesters medmusikanter är okända, men "probably Jesse Drakes on trumpet", vilket leder mig att tro att det är inspelningar med dom yngre musikerna jag skrev om i en tidigare artikel för många år sen, där Jesse Drakes ingick med namn som trumbonisten Jerry Elliot och trummisen Roy Haynes. Men det bandet var helt enkelt lysande och denna livekonsert, komplett med avor och påor dessutom, är en fröjd för jazzörat!
     B-sidan innehas av ännu en konsert med Count Basies orkester från Hotel Lincoln, gjord bara lite mer än två veckor efter den konserten som är på den reda volymen. Dock är det bara en låt som finns på båda och även den är komplett med avor och påor och är väldigt rekommenderbar!
     Totalt sett två magnifika och lysande skivor, som jag faktiskt höll på att missa. Jag såg dessa skivor redan på Sundsvalls skivmässa för ett år sen och tittade på dom (och filmade dom också), men köpte dom inte eftersom jag var osäker på huruvida jag hade dom eller inte. Sen dess har jag ångrat en del att jag inte köpte dom, men samma säljare hade kvar skivorna även nu, ett år senare! Det kan man väl kalla tur!
     Jag har inte lyckats hitta något riktigt klipp från konserterna på dessa två plattor, men jag väljer ändå Lester Young med en låt från plattan, "I cover the waterfront", inspelad i Paris 1959. Men däremot är den här inspelningen från januari och inte fyra dar innan Lesters död som den på plattan. Sättningen i kvintetten är med två undantag den samma. Här är det Rene Utreger istället för Harold Kauffman på piano och Jean Marie Ingrand istället för Pierre Michelot på bas.


Earth, Wind & Fire - Last days and time (1972)
Lite kul var att jag faktiskt åter träffade den säljare från Umeåmässan i höstas som hade 50 % på soul. Det hade han nu också och jag lyckades hitta den tidigaste Earth, Wind & Fire-plattan jag har hittills. "Last days and time" är bandets tredje platta från 1972 och är förvisso inte lika hitmässig och lättköpt som deras mer kända plattor, de ikoniska och perfekta "All 'n all" och "I am". Här finns ingen "September", "In the stone" eller "Fantasy", men den här plattan är nåt så enormt snyggt gjort och spelad. Lyssna till exempel på den lysande versionen av Pete Seegers "Where have all the flowers gone" eller den jazzfunkiga "Make it with you". Här finns också riktigt sköna och häftiga instrumentala låtar som "Power"!
     Så även om man hellre föredrar de mer kända lalliga hitsen så är detta en varmt rekommenderbar platta, för stämningen och känslan hos Earth, Wind & Fire finns där och ett lysande musikaliskt
arbete!


David Bowie - Heroes (1977)
Min tur vad gäller David Bowie-plattor fortsätter. Bowie är en av de artister vars skivor lyckats bli ännu dyrare efter sin död och stanna på den nivån. Att därför hitta hans klassiska "Heroes" för 40 kronor gjorde mig förstås riktigt glad! "Heroes" kan sägas ha samma uppdelning som föregångaren "Low", som faktiskt kom samma år. A-sidan är mer lättlyssnad medan B-sidan är helt annorlunda. Inledningslåten "Beauty and the beast" är förvisso kanske inte den bästa Bowielåten, men A-sidan är ändå riktigt snygg och skön med rockig produktion mitt bland Bowies och Brian Enos små new wave-experiment, som i "Joe the lion" eller den klassiska singeln "Heroes".
     Men där "Low" hade en B-sida med mycket elektronisk musik så är den här mer av soft och relaxande ambient musik. Det är riktigt vackert och perfekt gjort och givetvis till 98 % instrumental, så när på avslutande "The secret live of Arabia". En riktigt bra Bowieplatta som absolut är värd sin legendstatus!


Duke Ellington and Ray Brown - This one's for Blanton (1972)
Någon trogen följare kanske minns att jag för drygt tre år sen skrev om Duke Ellingtons platta "Solos, duets and trios", en platta där Duke Ellington temporärt lämnade sitt stora band och spelade själv, med på sin höjd bara en bassist och trumslagare. En annorlunda och stillsam Ellington som hörs allt för sällan och som jag tycker är gravt underskattad. Duo-delen av dessa inspelningar gjordes med bassisten Jimmy Blanton, en av Ellingtons män under några år som avled i TBC 1942, då han var mitt i sin karriär hos Duke. "Take the A-train" och C-Jam blues" i all ära, men dessa inspelningar kan vara bland det bästa Ellington gjort!
     Många år senare framåt 70-talet försökte jazzgurun Norman Granz övertala Duke Ellington att försöka återskapa dessa inspelningar, fast nu mer Ray Brown på bas. Ellington tvekade länge och menade att känslan när inte det var Blanton stämde inte. Men 1972 så tackade till slut Duke ja och en ny samling pianoduo-inspelningar gjordes på Granz eget märke Pablo. Följaktligen fick också plattan heta "This one's for Blanton!"
     Dessa duoinspelningar är absolut inga upprepningar eller nyinspelningar av Ellington och Blantons inspelningar utan på A-sidan har man valt några av Ellingtons mest klassiska låtar, som "Do nothin' till you hear from me", "Things ain't what they used to be" och "Sophisticated lady" avskalad och naken på ett sätt man aldrig hört dom låtarna förut.
     B-sidan är en svit som Brown och Ellington gjort tillsammans som heter "Fragmented suite for piano and bass" som uppdelad i fyra olika satser. Här hör man verkligen vilket underbart samarbete som Ellington och Brown har för tillsammans spelar de otroligt bra och tight ihop! Åter igen överraskar Ellington med något helt nytt och speciellt och gör det helt perfekt för den här sviten, som man kan tro är någon sorts jazzig klassisk pianosonat, är ett mästerverk inom pianojazzen, förklädd i klassisk dräkt! Denna platta är varmt rekommenderbar och perfekt om man vill höra en annan sida av Duke Ellington, där pianisten Duke får komma fram och visa sig! Och, jo, jag hade tänkt att bjuda på hela "Fragmented suite for piano and bass"!


Och de sedvanliga samlingsbilderna över samtliga mina fynd denna dag! Och, ja, Britt Ekland-singeln ska jag återkomma till längre fram!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...