Kultstämplat: Britt Ekland - Do it to me (once more with feeling)

Britt Ekland, ett intressant fenomen. Nästan alla vet vem hon är, men försök nämna en annan film hon har varit med i förutom James Bond-rullen "Mannen med den gyllene pistolen", och då har hon ändå medverkat i nästan 40 filmer utomlands. Ja, sen har hon haft ett otal havererade förhållanden/äktenskap med allsköns rockstjärnor och skådespelare från Peter Sellers och Rod Stewart till Slim Jim Phantom. Bondfilmen är bra, jag erkänner det, men hon är knappast min favorit bland Bondbrudarna, så mitt förhållande till Britt Ekland i övrigt är egentligen lika med noll.

Denna singel lyckades jag hitta på Sundsvalls skivmässa för några veckor sen och någonstans förstod jag direkt att kultsamlaren Stafrin hittat något härligt uselt på vinyl.
     "Do it to me (once more with feeling)", som låten heter, kom 1979 och gavs ut på Jet Records, som bland annat gav ut ELOs plattor på 70-talet. Givetvis spär man på så gott det går med hennes sexsymbolstämpel och singelomslaget går att vika ut där en stor bild på en naken Britt liggandes på en fäll pryder.

Låten går i på den tiden trendig discostil och delar av melodin känns väldigt krystad och påklistrad för att försöka hitta något som skivköparna kommer att komma ihåg efter låten spelats. Texten är riktigt usel där bara titeln i sig är skrattretande. "Do it to me (once more with a feeling)", alltså typ "ha sex med mig, fast nu med känsla eftersom den första gången vi gjorde det var rätt misslyckat!". Wow, det kallar jag offentlig sågning! Men hon tycks inte lida för det:
"Wild as a tiger, that you keep me purring!" 

Britt Ekland gör sitt allra bästa här att låta så förförisk och sexuellt upphetsad som det går men hon
kan inte sjunga! Det låter snarare som om hon tagit något mindre lämpligt innan inspelningen för hon låter mer påtänd än tänd. Och då hjälper det inte att hon både stönar upphetsat och viskar och flämtar på franska mitt i låten. Detta är banne mig inte bra, det är skrattretande hemskt!

B-sidan heter "Private party" och är mindre anskrämlig. Fortfarande sjunger hon fruktansvärt, men man har satt in en damkör som gör jobbet i refrängen och låten är i sig seriösare och något bättre. Men en sak är säker: Vi får hoppas att idag 76-åriga Britt inte får några tankar att gå in i en skivstudio igen för trots allt så funkade hon bra mycket bättre som bikiniklädd Bondbrud vid sidan av Roger Moore och Christopher Lee.