Zoot Sims/Brew Moore/Chuck Wayne - S.S. Cool

Som jag sagt förut så hinner man inte riktigt höra allt nyinköpt i skivväg lika fort som man vill, men ibland så känns det skönt att gå tillbaka till den hög som legat alldeles för länge och väntat på att bli spelad. Ibland händer det också att man hittar en skiva som man bara funderar:
"Vänta, vad är detta? När köpte jag den här?"
Kan vara ett tecken på att man har lite för många skivor som man inte hunnit lyssna på än. Men ibland kan också väntan vara värd och man inser att detta är ju bland det bästa jag har hört på länge! Allt detta hände mig precis när jag drog ur en skiva jag helt hade glömt att jag hade. Jag tror den är köpt på Erikshjälpen i stan, men jag ska absolut inte säga helt säkert. Detta är en skiva med tenorsaxofonisten Zoot Sims tillsammans med dito saxofonist Brew Moore och gitarristen Chuck Wayne. Jag ska erkänna att jag är inte så familjär med dom två sistnämnda. Zoot Sims är dock en av dom berömda "Four Brothers" från Woody Hermans band (som med Stan Getz, Herbie Stewart och Serge Chaloff gjorde låten "Four Brothers" enormt stor) och är en lysande musiker! Pianisten här spelar också en viktig roll, även om inte han heller är ett namn som jag känner till så mycket om, Harvey Leonard. För intresserade spelar George Duvivier bas och Ed Shaughnessy trummor.

"S.S.Cool" är utgiven på franska etiketten BYG Records och innehåller tolv inspelningar från 1953 gjorda i New York. Nyckelordet på denna platta är samspel, för den är helt enorm när Zoot Sims och

Chock Wayne spelar ihop, och i dom låtar som, han spelar med Brew Moore. Zoot Sims och Chuck Wayne har mest huvudroll här och Chuck Wayne är en minst sagt lysande gitarrist som mer eller mindre flyger över strängarna när det svänger som mest. Lyssna på "Sidewalks of Cuba" där Sims och Wayne, och även Leonard, spelar helt FENOMENALT tillsammans!
     Man är inte rädd heller att experimentera lite och titelspåret, "S.S. Cool", är till stora delar gjord i valstakt för att sen övergå i en normal bopstil med lysande solon och sen in i valsen igen! Med Harvey Leonard (som i låtarna "Sirod" och "Uncas" är utbytt mot John Mehegan) och Chuck Wayne tillsammans samt Sims saxofon så är det inte utan att man titt som tätt får känslor av Lennie Tristano, Billy Bauer och Lee Konitz klassiska inspelningar drygt fem år tidigare. John Mehegans pianospel i "Sirod", där saxofonisterna utgår helt, har klara likheter med Tristanos blockackord spel.

Totalt sett är detta en helt otrolig jazzplatta som är sval, tillbakalutande och otroligt välspelande från första till sista låten! Jazzen har väl sällan låtit så cool som på "S.S. Cool" och Chuck Wayne hoppas jag hitta mer med i framtiden! Jag väljer här "Prospecting" och "Sidewalks of Cuba".