En Norge-historia - fem norska skivor synas!

Eftersom jag har fått en hel del norska plattor från en vän i Norge under 2021 och även nu i veckan, och då snackar vi bortanför A-ha, The Monroes, Alexander Ryback och Fra Lippo Lippi, så tycker jag att det är helt rätt att göra en artikel med bara recensioner av en del av dom norska plattor som jag nyligen har fått. Två av dom recenserade jag i "Nytt i samlingen - Juli 2021" i augusti förra året. Övervägande av dom här, precis som Tom Mathisen och Ole Paus då, har nog många av er, precis som jag, aldrig hört talas om innan så jag hoppas att det blir en hel del nya bekantskaper bland artisterna från vårt västra grannland!

P*S - High fidelity
Utgivningsår: 1983
Skivbolag: Tomato Records/Slagerfabriken
Betyg: 4/5

P*S är ett sidoprojekt från det norska jazzrock bandet Lava och är mer inriktad på AOR/Yacht rock. Egentligen är detta ett norsk-svenskt samarbete med Janne Schaffer medverkande både som musiker och producent, Björn Skifs som gästsjunger på en låt och Electric Banana Bands Peter Ljung som hörs bakom diverse klaviatur. Medlemmarna i bandet är nyss nämnda Lavas medlemmar Svein Dag Hauge och Per Kolstad. Vad jag vet är detta den enda platta som duon släppte under det här namnet.

Och detta är riktigt bra faktiskt! Det är slikt och tillbakalutat med väldigt skönt sound, även om det kanske låter lite demovarning på vissa ställen. Men flera av låtarna är riktigt bra instrumentala stycken och "(Time to say) Goodnight" är en riktigt bra låt där Björn Skifs sjunger. Man zickzackar mellan stilar från olika delar av världen, men lyckas samtidigt få det att vara riktigt skönt och behagligt! En platta att slappa till utan tvekan och betyget blir riktigt bra!



Rolf Graf - The boy next door
Utgivningsår: 1985
Skivbolag: Mariann
Betyg: 3/5

Vi fortsätter med musiker från gruppen Lava som samarbetar med svenska musiker för veteranen Rolf Graf var också en av det bandets trognaste medlemmar. Annars var detta en herre med status så det räckte till och blev över för han var med och producerade två av Randy Crawfords plattor samt isländska jazzrocklegenderna Mezzoforte, liksom en hel del av Elizabeth Andreassens projekt, som både Bobbysocks och Kicki, Bettan & Lotta. Jag skriver i förfluten tid eftersom Rolf Graf avled 2013, 53 år gammal.

Svenska musiker som är med här är åter igen Peter Ljung, Henrik Janson och Frank Ådahl, samt att plattan i original är utgiven på Bert Karlssons Mariann. Men låt er inte skrämmas av det sistnämnda, för produktionen är riktigt bra och låter så mycket 1985 som det går med en fot i syntharnas värld och en i en lite funkigare stil. Däremot kanske inte övervägande av melodierna riktigt håller måttet och det saknas en riktig hit här, även om både "Girls", "Shine" och "U & I" var singlar. Tyvärr låter det lite som tio stycken normala albumspår och det brukar inte vara till fördel i den här 80-talsstilen. Men så låter det snyggt gjord 80-talspop om det och det är ändå helt OK så det blir ett godkänt betyg ändå, även om det hade behövts något som stack ut melodimässigt. 



Vazelina Bilopphøggers - Gå for gull!
Utgivningsår: 1987
Skivbolag: Opal Rekords
Betyg: 2/5

Om man gillar rockabilly-musik á la 50-tal med en dos humor med glimt så är Vazelina Bilopphøggers perfekt. Blanda The Playtones med ett mindre crazy Galenskaparna & After Shave så vet nu på ett ungefär vad ni får. Detta band bildades 1979 och lär väl vara en stor del av det norska 80-talet får man förmoda, även om bandet finns än. Dock är Vazelina en av väldigt få av dessa av dessa artister jag har förärats på CD som jag faktiskt kände till innan. 

Därmed ska jag inte säga att detta direkt är bra, vilket kan ha att göra med att mitt intresse för rockabilly och 50-talsrock är något begränsad. Man räds förstås inte att ta gamla klassiker och sätta en kul norsk text på dom, som Roy Orbisons "Only the lonly" nedan. Det är även till att man kan sin norska och, just i detta fallet, sin norska idrottshistoria för att förstå humorn. "Gå for gull!" är en platta som gör humor av norsk idrott och dess populäraste utövare. Det är förstås ingen tillfällighet att en del låtar heter saker som "Grete Waitz", "Aunli & Aunli", "Oddvar Brå", "Birger Ruud" och "Hjallis boogie". Detta var innan Norge började att dominera vinteridrotten så självklart handlar en del låtar om att platta till Sverige. Detta är inte uselt, men rätt tråkigt och ointressant om man inte gillar stilen eller förstår humorn. Den är kul att ha utan tvekan, det är en tidsbild från idrottshistorien på något sätt, och eftersom den är en gåva blir den kvar, men jag vet inte om den blir spelad så ofta. 



Alex - Always
Utgivningsår: 1983
Skivbolag: CBS Records
Betyg: 3/5

Jag tar en dam nu, en kvinna som är född i Litauen, uppväxt i Polen och ingift i Norge. Hennes namn var Alexandra Naumik, men gick under artistnamnet Alex. Jag skriver "var", för hon dog 2013. Norsk musikexport har ju främst varit A-ha, men Alex hade också sin del av framgångar i både USA och Japan och blev den första kvinnliga artisten i Norge som tog kontroll över både musik och sin image.

När det gäller den här plattan så är den producerad av rutinerade Eirik "The Norwegian" Wangberg, en man som har jobbat med dom riktigt stora, från Beach Boys och Jimi Hendrix till Diana Ross och Paul McCartney, som för övrigt var den som gav honom namnet "The Norwegian". Även den här plattan har vissa svenska inslag också, som att Peter Lundblads dåvarande hustru och sångpartner i det årets svenska melodifestival, Agneta Olsson, sjunger kör här och en del av låtarna är inspelad i Micke B Tretows studio i Stockholm. Är det månne därför det i början låter väldigt mycket ABBAs senaste låtar om sound och melodier? Inte för att det är dåligt på något vis, men det kändes inte så originellt och jag hoppades att hon inte skulle vara en sorts lågbudget-ABBA. Det slapp jag och det utvecklas till en sorts vanlig pop, som dock inte heller låter så jätteny eller annorlunda. Det låter ibland mer som om hon fortsätter att ha en fot i 70-talet på vissa ställen och melodierna sticker inte ut något nämnvärt.

Men det är inte en dålig platta ändå, utan det är ändå ett habilt hantverk och även om det inte känns 1983 överallt så är det ändå ett helt OK sound och melodierna är klart lyssningsbara, även om balladerna är i vattnigaste laget. "Passion flower" är väl den låt som låter minst 1983, men som ändå har det skönaste trycket i soundet. Detta är en platta som ändå får betyget godkänt!



Gudny Aspaas - Snapshots
Utgivningsår: 1985
Skivbolag: Tomato Records
Betyg: 4/5

Vi slutar som vi började, med killarna bakom Lava, för producent här är åter Svein Dag Hauge och lika nyss recenserade Rolf Graf finns på bas. Lite svenskt deltar även här för Gudny sjunger duett med Frank Ådahl på en låt. 
     Gudny Aspaas kommer från progvärlden och bandet Ruphus på 70-talet och det var då också som hon hade en "nära eurovision"-upplevelse. Hon var en av tre som sjöng låten "Mata Hari" i 1976 års norska uttagning. Nu blev det istället versionen med Anne Karine Strøm som vann hela tävlingen och fick åka. Nu slutade låten tredjen bakifrån i Eurovision så jag tror dock inte Gudny gråter sig till sömns om nätterna direkt av förlusten.

Som soloartist har Gudny dock bara två album bakom sig, denna och en nyare från 2017. Den här är från 1985 och rent produktionsmässigt märks det, det är mycket 80-tal om det, där rockigare gitarrer blandas med trendriktiga synthar och det är absolut inget fel med det, tvärtom. Om man jämför med ovan nämnda Alex så är detta både piggare och fränare, men så är 1985 mitt favoritår överlag vad gäller sound och så så jag kanske är lite partisk där. 
     "Snapshots" kanske inte innehåller några låtar som skulle ha kvalat in till Trackslistan direkt rent melodimässigt, men det är riktigt bra gjort, snyggt och skönt 80-talistiskt popsound och låtarna är ändå klart godkända! En stor tumme upp för Gudny Aspaas och hennes "Snapshots"!

Däremot var det ett elände att hitta någon länk till någon låt på plattan för på Youtube är det osynligt. En minut hittade jag på Vimeo av balladen "Time hurts", så tills vidare får ni tyvärr hålla till godo med det.